KARAKTÄRISTIKA Oligotrof sprickdalssjö med höga naturvärden. Mycket viktig tätortsnära rekreationsmiljö. Vattentäkt.
GEOLOGI Berggrunden består av granitbergarterna graversforsgranit, gnejsgranit och yngre granit. Näknen ligger i en förkastningslinje som går i nord-sydlig riktning. Den passerar också Vekmangeln och Svängbågen.
SÄGNER Två personer ska ha berättat att det i Näknen ska finnas en vagn med hästen förspänd. (Sagor och sägner i Bråbygden, Arthur Nordén, 1922, sid 130).
HISTORIA Texterna nedan om historiska händelser i Näkna är taget från Näknas offentliga Facebookgrupp 'Näkna'. Kompilerat av Calle Trollmossen som anger följande källa: Tord Gustafsson 'ur Bilder 1900-talets Näkna, version 3'.
1400-tal:
Det tidigaste kända belägget för Näknas existens är ett fastebrev från 1495.
1500-tal:
1543 nämns Näkna i jordeboken som stubbagods. 1560 är det kronohemman.
1600-tal:
Sågverksamhet har förekommit vid Näkna i någon omfattning i stort sett hela 1600-talet och fram till nedläggningen 1934. Utöver sågkvarn som det kallades har det även funnits en mjölkvarn på platsen. Det tidigaste kända belägget är från 1604, men sannolikt fanns såg där även tidigare.
År 1604 klagade kronans bonde P. i Ålgöl på att han miste 4 lass hö pga Erik i Näknas dämning. Samma år blev Nils i Trosta hängandes död på 'wefstorken' i Näknas såg. Nils hustru fattade misstankar om att sågaren Erik i Näkna skulle vara vållande till hennes makes död.
År 1668 tillsades Joen i Näkna att hålla ordning vid sågkvarnen.
År 1670 klagade krögaren Erik Andersson i Simonstorp på att bla Joen Andersson i Näkna utan att vara ägare sålt 1/8 del i Bankekvarnen.
År 1671 i februari begär Arvid Ivarssons fogde Jöns Brorsson på Västerby att antingen sätta lås på slussen vid Näkna för häradsborna eller att de får bli skyldiga att betala tull för de slussade stockarna. I juni samma år klagade häradsborna på fogden Jöns Brorsson som utan laga rätt tagit tulltimmer vid framförandet genom slussen. Raal i Brevik berättade att de tidigare fått fru Mättes (Märta) på Västerbys tillstånd att bygga slussen vid hennes land, annars skulle de byggt slussen vid själva kungsådran och då kommit sågen till hinder. I oktober samma år bestämdes det sedan att häradsborna fick föra sitt eget timmer genom slussen tullfritt, däremot övrigas timmer skulle betalas med en stock för två tolfter i tull.
Vid tinget den 18 juni klagade Brita Eriksdotter i Säfsebo på att hon fick betala en skuld på 21 p. kmt till Joen Andersson i Näkna och Sven Andersson i Sten. När de härom rannsakades bekände både Joen och Sven att de på 28 års tid ej fodrad dessa 21 p kmt. De ålagdes av rätten att betala tillbaka hela summan till Brita i Säfsebo. Vid samma ting var tingsallmogen här som annorstädes ense och begärde att de som äger någon löshund, som skada gör, skall böta 5 p smt.
År 1676 sköt Joen Andersson i Näkna en björnhona och fasttog samtidigt två levande björnungar.
Den 16 februari 1685 stämde Inspektor Petter Hellweg på Rodga, Nämdemannen Jon i Näkna, för att han ej levererat en bod enligt avtal, då det saknats några ribbor upptill i boden och följden blev att det stulits ur spannmålssäckarna.
År 1691 fick nämdemannen Joen i Näkna tillsammans med ett flertal bönder i trakten böta 8 öre för uteblivandet från skjutshållningen åt Holstenska hovets transport genom Östergötland.
År 1696 erbjuder sig Inspektör Petter Hellweg att uppföra och bekosta en vagnsväg utmed Näknasjön eftersom endast ridväg finnes. Dock kommer den inte att bli så bred så att vagnar kan mötas.
År 1697 fanns en sågkvarn, som kunde skära högst 30 à 40 tolfter timmer årligen, sågare var bonden i Näkna gård.
1700-tal:
År 1709 den 22/6 skattlade Baron Sten Arvidsson på Västerbyholm 1/2 mtl Näkna samt en husbehovssåg med ett blad vid Näkna.
År 1711 i september/oktober kom pesten till Näkna. Sockemannen Måns Jonsson 40 år, 2 söner och 3 pigor begravdes i marken vid Näkna.
År 1718 hittades vävaren Nils Larsson Rodga mördad i sjön Näknen. Dråparen röjdes inte. Samma år i april tog vårfloden bort sågkvarnsdammen.
Under 1720-talet hittades tvenne järnmalmssträck uppe vid Skärgölen. Detta blev orsaken till att masugnen senare kom att byggas vid sågplatsen.
1736 erhöll Änkan Grevinnan Hedvig Piper på Västerbyholm privilegier för uppsättande av en masugn vid sågplatsen i Näkna. Drifttagning troligen något eller några år senare. Samma år erhöll hennes faktor Christian Kallfich ett lån på 400 daler smt av handelsmannen Lorentz (Lars) Hultman i Norrköping för uppsättande av masugnen genom pantsättande av gruvdelen och den för dess brutna malm med försäkran att Hultman skall få sin betalning av det tackjärn som först faller vid masugnen.
År 1737 råkade Jöns Andersson från Skamsedet i luven med gruvkarlen Carl Larsson och hans hustru Elsa Johansdotter. Elsa Johansdotter hade bla kallat Jöns och hans hustru för tjuvfölje. Orsaken var att Jöns hade slängt ut Carl Larsson och Elsa Johansdotters saker från hans egen ägandes stugebyggnad och låst förstudörren. Det slutade med att Gruvkarlens hustru Elsa Johansdotter fick böta 6 daler smt.
År 1737 anhöll faktor Petter Hellweg på Rodga om tillstånd att få uppsätta en stuga och en bod vid sjön Vekmangeln, strax vid den masugn som nu är i byggnad på Näkna frälsehemmans ägor, att han där kan hava en karl som giver akt på hans andel i masugnen. Petter Hellweg står inte noterad som delägare i Näkna masugn förrän den 16/10 1739 då köpet officiellt blev klart. Förmodligen tog väl affären några år innan den blev helt klar och registrerad. Mantalsförda gruvarbetare vid Näkna 1738. Daniel Larsson, Lars Larsson, Carl Larsson och Eric.
År 1741 erhöll Petter Hellweg på Rodga och handelsmannen Lorentz (Lars) Hultman Norrköping privilegier för uppsättande av en stångjärnshammare med två härdar till 700 skeppsudd - 119 ton årligt smide av eget tillverkat tackjärn. Platsen var den som senare kom att kallas Hammarbacken.
År 1745 den 26 augusti sker en besiktning av Bråbo häradsallmännings skogars tillstånd. Enl. rågångsbesiktningens efterlämnade protokoll framgår vilka platser de passerade. Många av dessa platser känner vi till även idag. Bla förekommer det 3 st sjöar med namnet Sörsjön, nedre, mellersta och övre, varav den sistnämnda då sannolikt avser nuvarande sjön Skomakaren. Vidare framgår det att de bla passerade Tregölen, gruvan (avser gruvan vid Skärgölen), mellersta Sörsjön och slutligen Fisklösen. Alltså kan vi dra den slutsatsen att den närliggande sjön ovanför Stångjärnshammaren inte sträckte sig speciellt långt upp och framförallt inte upp till sjön Skomakaren som tidigare påståenden gjort gällande. Stångjärnshammaren var för övrigt mest aktiv åren omkring 1745.
Den 23 oktober 1745 stämde länsman Molin gruvfogden vid Näkna Olof Persson för olovligt brännvinsbrännande. Han fick för uteblivande från tinget böta 1 daler smt.
Den 19 augusti 1749 säljer Handelsmannen Lorentz (Lars) Hultman Norrköping sin 1/2 del i Näkna och Luvebo frälsehemman, masugn, stångjärnshammare och såg till Bergsfogden Jakob Broberg för 25000 daler kmt. Näkna äges då av Petter Hellweg III och Jakob Broberg tillsammans fram till 1760.
Mantalsförda bruksarbetare vid Näkna 1756. Bla Mästersmeden Johan de Flon. Masugns och gruvarbetare Bla Hyttadräng Johan Andersson, Uppsättaren Olof Nilsson, Uppsättaren Gustaf Hansson, Bokare Lars Ersson.
Näkna med masugn ingår i Rodgaegendomarna vid Hamiltons försäljning 1763 till Jacob Graver.
Vid värdering av Rodgas egendomar 1770 består det bla av Stens eller Öfre Näkna Hammare. Hammaren är en Stångjärnshammare med 2 ne härdar. Hela verket nyligen reparerat och så gott som nybyggt. Smidet grundar sig på egen blåsning från masugnen belägen 1/4 mil från hammaren. En gammal 1/4 mil motsvarar drygt 2,5 km. Då masugnen låg vid sågplatsen i Näkna betyder det att Övre Näknas hammare av allt att döma låg vid Sten (Graversfors) vid den här tiden. Noterbart är även att så gott som nybyggd stångjärnshammare vid Näknas Hammarbacken är knappast troligt 1770.
Vid tinget den 20 februari 1774 träffades en överenskommelse om en vägdelningsförening mellan socknarnas innevånare. Vägen mellan Bocksten Åby och Näkna utföres så bred gjord at twänne stora wagnar, utan äfwentyr eller fara, där kunna mötas och hwar andra förbikomma.
I slutet av 1700-talet fanns det en krog i Näkna. Hur länge den existerade och var den låg är okänt men sannolikt låg den i närheten av genomfartsvägen kanske i närheten av sågen eller Jungfruburen. Det som är känt är att det föddes en pojke där 1778 och en flicka 1787.
År 1791 nämns för första gången namnet Hammarbacken i husförhörslängderna. Det avser då sannolikt torpet Hammarbacken. Numera är torpet borta sedan länge. Platsen är skyltad känd boplats 1791-1936. Efter det att skylten tillverkades har det framkommit att Näkna hammar som förmodligen avser Hammarbacken var bebott redan 1742.
1800-tal:
År 1816 avlider Christian Eberstein. Näkna ägs sedan av hans systers två barnbarn till 1857. Näkna styrs till stor del under den här tiden av Diedrik Reder.
År 1824 den 3/9 Skattläggning av Näkna såg som tullsåg med ett blad. Protest av M.L Ekelund på Hults bruk.
År 1833 upplåter och försäljer ägaren av Näkna Diedrik Reder torpet Källhagen till M.L Ekelund på Hults bruk för en summa av 500 Riksdaler Bco. Källhagen (Näkna Källhage) beläget mellan Åby gästgivaregård och Hults bruk. Samtidigt avsäger sig M.L Ekelund de 115 Skeppund tackjärn årligen från Näkna masugn som han har rätt till enl. privilegierna från den 10 juni 1784.
Vid en rättegångstvist i Älsebo 1851, angående vattenrätten från Älsebosjön (Älgsjön), slutade det hela med att ägaren av den nystartade Torshagsfabriken Leopold, fick gräva igen den dikning som påbörjats med att leda om vattnet till Bärsjön och vidare till nedre Glottern och Torshag. Stens bruks ägare vann tvisten och vattnet fick som alltid mynna ut från Älsebosjön via bla Ämten, Svängbågen, Vekmangeln, Näknen osv. Gamla vattenrätter från 1730-talet åberopades.
År 1857 förvärvar Karl Ekman på Finspång Näkna tillsammans med ett flertal av torpen i Kvillinge och Simonstorps socknar. Han bildar 1885 AB Finspångs styckebruk vilket då även Näkna kommer att lyda under.
År 1866 den 3 juli öppnades östra stambanan för trafik mellan Katrineholm - Norrköping. I samband med att järnvägen kom till 1863-66 blev Näknas åkermark kraftigt reducerad. Det var med stor sannolikhet början till nedläggning av jordbruket, som troligen var helt nedlagt i början av 1900-talet. I mitten av 1900-talet nyttjades slåtterängar och betesmark av närliggande torpare bla Storkerstorp.
Stenbrott känt från 1876. Det förnämsta av tre brott får väl Rödberget anses vara. Ägaren Stens bruk anlitade Jonsbergs Stenhuggeri AB för verksamheten. Upphörde troligen omkring 1910. Därefter pågick brytning i mindre skala av förre Stenhuggarbasen Teodor Andersson som arrenderade stenbrottet fram till omkring 1930.
År 1896 sägs det att första stationshuset vid järnvägen kom till, bekostat av runtomkringliggande torpare.
1900-tal:
Under sågverkets glansperiod de tre första decennierna av 1900-talet tillkom de flesta av de villor som Näkna består av idag.
År 1923 sägs det att Fiskeby Fabriks AB byggde det nya torkhuset. Ungefär samtidigt tillkom troligen även virkesförrådet 'Ladan' som de boende vid Näkna kallade den.
År 1927 beslutar Konsum att öppna en affär i Näkna.
År 1931 fick Näkna IF hedersuppdraget att som första fotbollslag spela en fotbollsmatch mot Smedby AIS på deras första fotbollsplan enl. Smedby AIS jubileumsskrift 75 år 2004.
År 1934 lägger Fiskeby Fabriks AB ned sågverksamheten i Näkna.
År 1942 den 1 mars arrangerades en korpstafett på skidor vid IFK Norrköpings sportstuga Skogstorp med inte mindre än 54 anmälda lag. Näknagrabbarna kom på 2:a plats och laget bestod av bröderna Georg och Gunnar Andersson från Källkärret och Sven-Erik Svensson från Nedre Sjöberga.
År 1945 bildas Näknens hembygdsförening i Graversfors.
Omkring 1954 sägs det att Fiskeby Fabriks AB bygger om sågens gamla torkhus till verkstad och tre lägenheter.
År 1962 den 5 januari lägger Konsum ner affären i Näkna.
År 1963 var tiden kommen för nedläggning av järnvägsstationen. Året efter står dubbelspåret färdigt förbi Näkna.
År 1970 i april rasade taket ihop på 'Ladan' pga tung blötsnö varefter den revs. Sannolikt blev den uppförd under 1920-talet för att användas som lagringsplats för sågat virke.
År 1982 lägger Fiskeby Fabriks AB ner verkstaden i Näkna och flyttar till verksamheten til Åby.
Sjöflora
Sjöfräken, topplösa, jättegröe, bladvass, näckrosor och axslinga.
2022-07-24 SMHI spådde fint väder denna söndag så jag tänkte mig en kortare utflykt till Skärgölen. På vägen dit ser jag på en skylt att Näkna hembygdsgårds loppis öppnar kl. 10. Klart jag svänger förbi. Kan inte motstå loppis där det också serveras hembakat och kaffe. Näkna hembygdsgård ligger bedövande vackert och strandnära på västra sidan av Näknen. I det långsmala loppistältet trängs allt möjligt som brukligt på en loppis. Fiskegrejer, hockeyprylar, porslin, porslin och mera porslin och en thailändsk ångkokare i lättmetall för en tia. Jag slår självklart till. Byter några ord med en äldre man som sitter på en pinnstol bredvid tältet. Han har bott där hela sitt liv och berättar att förr i tiden stannade tåget i Näkna och dom hade en Konsumbutik. Nu svishar tåget dundrande förbi titt som tätt och får hela platsen att vibrera. Jag går in i den vackra gul-vita gamla trävillan och botaniserar runt bland allt annat som säljs. Fastnar vid ett av rumsfönstren som vetter mot Näknen. Man tror lätt av utsikten att man befinner sig på en färja som passerar någon kanal. I fönstret ser man tre horisontella skikt, först ett skikt av Näknens blå vatten, sen ett med purgrön tallskog och sist ett skikt med den blå himlen. Förutom det som säljs så finns det ett mindre antal gamla bruksföremål utställda i ett rum. Jag ger mig på en gammal tramporgel och spelar några ackord. Nu är det nån som spelar orgel, hörs en röst från nedervåningen. Jag slutar spela snabbt eftersom det inte riktigt är en av mina bästa sidor.
En enda mogonpigg badgäst fanns vid badet på förmiddan och på eftermiddan ett 4-5-tal sällskap. Men folk började då att bryta upp pga av gråa moln som började torna upp sig.
Bilder
Källor
Naturvärdesinventering av 75 sjöar i Norrköpings kommun, Jonas Edlund, 1996
Naturvårdsprogram - Bakgrund - Norrköpings kommun 2002-2006