Sjödetektiven i Östergötland

Grunddata

Kommun: Finspång
Sjöid: 652052-151626
Yta (km^2): 0,282
Strandlinje (km): 3,85
Höjd (m): 63,8
Maxdjup (m): 2,6
Volym (m^3): 252000

Google Earth-filer

Plats i Google Earth	Waypoints i Google Earth

Allmänt

HISTORIA Förutom ett par skogsbrukslämningar i sydväst finns inga övriga fornminnen registrerade på Riksantikvarieämbetet. På Riksarkivet finns en hänvisning till en kyrkbok ur Skedevi kyrkoarkiv från 1801-1805. Det finns bara en person registrerad på Linddalen och det är Pigan Lisa på 'Linddaln'. Vid folkräkningen 1930 finns fyra personer i hushållet: Kurt Gustav Julius (Födelseår: 1921), Davidsson, Agnes Rosalia Linnéa (Födelseår: 1902), Daun, Gustav Artur (Födelseår: 1898) och Bror Harry Artur (Födelseår 1927). Daun, Gustav Artur arbetade som verkstadsarbetare 1925.

1800-tal: Den äldsta kartan på Lantmäteriet är den Häradsekonomiska kartan från 1868-1877. Under denna tid fanns bara ett fåtal byggnader på norra sidan av sjön. Idag har bebyggelsen spridit sig längs med nordöstra sidan och en väg har tillkommit som ansluter till nybebyggelsen.

OM SJÖNAMNET Sjön hette innan 1878 Lillsjön men har senare fått namnet efter Linddalen i norr.

GEOLOGI I området söder om sjön består bergarten av tonalit-granodiorit, i norr dacit-ryolit. I norra delen av halvön består berggrunden av metabasit vilket är rätt sällsynt. Enligt Wikipedia: Metabasit är en grupp omvandlade kiselsyrafattiga, småkorniga bergarter som innehåller fältspat, biotit och hornblände. De har bildats genom omvandling av diabas, hyperit och basalt. Det kunde vara intressant att se om något ligger i dagen. Består det till stor del av fältspat så ska det synas tydligt som vitt berg. Uppgift om mineraler saknas på SGU (Källa 1)

NATURVÅRD Mellan 1994-1997 fanns en mätstation vid Venån för kalkeffektuppföljning.

ÖVRIGT Sjövägen mellan Myckelmossasjön via Linddalssjön till Magnehultesjön är en populär kanotled. På Kronhjortsgården arrangeras bäversafari där man får tillgång till kanot med utrustning, kaffekorg och karta.

Landflora

SVAMPAR En omfattande inventering av svampar gjordes 2012 av Dan Olofsson inrapporterat på Artportalen. 46 olika arter identifierades. Området för inventeringen var på västra sidan av sjön vid Venåvägen. Under 2013 identifierade Olofsson även ett stort antal svamparter vid Linddalen.

TRÄD Lindar inrapporterade på Artportalen av Kenneth Claesson 2006. Fynd vid Linddalen.

Landfauna

FÅGEL 2020 inrapporterat på Artportalen av Kaj Almqvist: Kricka, sävsparv och fiskmås vid Slånäset. Även orre, svartvit flugsnappare, spillkråka och stjärtmes har setts vid sjön.

SLÄNDOR: Vid Venåns myning inventerades sju sländearter 2020-2021 av Nils T Larsson. Inrapporterat på Artportalen.

Sjöspaningar

2022-02-05 Besöker Linddalssjön denna 3-gradiga och snålblåsiga lördag i februari. Jag hade av nån anledning gått igång på att det skulle finnas en trädkoja på halvön i sjön. Ingen rundvandring planerad men trädkojan hade jag bestämt mig för att hitta. Från den hemmagjorda skylten mot Kronhjortsgården vid Simonstorp var det dryga 5 km grusväg. Och denna dag mycket blankis på vägen. Första gången jag åker den vägen men bestämmer mig för att besöka området sommartid. Jag hade besökt Kronhjortsgården helgen innan men svängde ändå upp dit och möter då Karin och Roland Byfalk som ska åka iväg med bilen. Vi byter några ord. Jag ser att Karin håller i ett paket med ägg och frågar om dom har gårdsförsäljning, 'jodå, ägg och lammkött', svarar hon. Jag tar glatt emot en låda ägg och lovar att swisha när jag kommer hem. Roland säger att han brukar åka fyrhjuling bort till lägerplatsen vid sjön så han menar att det ska finnas spår där.

Sjön är en del av ett större vattensystem förbundet med paddlingsbara åar och passager. På Kronhjortsgården kan man hyra kanot och åka på bäversafari från Myckelmossasjön och norrut. Man får då en karta över bäverkojorna som finns vid sjöarna. Trädkojan och lägerplatsen är väl främst avsedd för kanotister som vill stanna till över natten. Det saknas lämplig gångstig från vändplanen vid sjön och ut på den stora halvön, där lägerplatsen ligger längst uppe på den norra udden av denna. Men går man på västra sidan av halvön strandnära så är det inga problem att ta sig dit. Det är cirka 800 enkla meter att gå. På återvägen prövar jag att gå uppe på halvöns krön men hittar inga spår. Dessutom har det avverkats en hel del så eventuella spår har väl försvunnit.

Ser plötsligt något rött uppe på krönet, det är en presenning som täcker ingången till vindskyddet. Kommer upp och förstår direkt att det här är en kanonplats ovanför sjön. Gläntar på presenningen och det är mycket välutrustat med yxa, såg, hinkar, diverse kastruller, diskställ och annat. Framför vindskyddet finns en bra eldplats med ett galler ovanpå. Det är välförsett med ved som är instucket under vindskyddet. Bredvid vindskyddet finns ett bra bord och bänkar. Men strax nedanför står den där, 'trädkojan', som visar sig inte riktigt vara en koja byggd i ett träd utan mer som en friggebod på fyra pålar. Går uppför trätrappen och gluttar in genom fönstret. Där finns en våningssäng, en fotogenlampa och lite värmeljus. Skorstenen på taket vittnar om att det finns en kamin i trädkojan. Under kojan ligger det lite osågade stockar. Bakom kojan finns ett fint utedass. Och bara 10 meter längre ner är strandlinjen.

Under veckan som följde så bestämmer jag mig för att kontakta Byfalks och se om det går att hyra kojan. Det visade sig gå alldeles utmärkt så kommande helg testar jag att övernatta där. 'Men då vill du väl basta också?', frågar Roland. Härligt! Blir skönt med en bastu på söndagen. Hoppas kunna rapportera lite från besöket senare.

2022-05-16 Åter tillbaks vid Linddalssjön men denna gång gör jag entré från norr. Jag hade varit här helgen innan men då glömt batteriet till kameran så självklart blev det ett återbesök. Svänger vänster strax efter Simonstorp och in på en vacker ringlande asfaltsväg som leder till Rejmyre. Här var jag förra året och besökta 'Sju sjöar i Finspång' som ligger norr om Rödkärr. Efter Linddalen hittar jag den 1,5 km långa Venåvägen. Just dessa dagar flitigt använd för skogsbruket. Ställer bilen strax innan överfarten över den 600 meter långa Venån. Går fram och kikar på Venån från överfarten. I öster är ån rak och inramad av björkar som lutar sig försiktigt över vattnet. I väster öppnar sig en hölja (norrländska för ett lite större öppet vatten i en å eller älv) som ansluter till en våtmark. På Google Earth kan man dock se att det är öppet vatten i ån ända fram till Magnehultesjön. I väster, 300 meter från vägen, hittar jag ett fantastiskt bygge, en repdragen flotte som går över ån till en udde som ligger intill Magnehultesjön. Här ligger Snåret, en plats med två toppenfina vindskydd och eldstäder alldeles intill sjön. Även om detta ska handla om Linddalssjön så är det så pass nära hit från Linddalssjön att det kan vara värt att känna till. Vindskyddet vid Linddalssjön är ju privat och kan hyras av Kronhjortsgården så vill man övernatta så är det här det bästa stället. p.s. Det finns även utedass här.

Går tillbaks och tar bilen ner till vändplanen i slutet av Venåvägen. Här finns det ett jakttorn, en barack, en foderautomat och en stor skogsmaskin (den skyldige till alla dom ärr i marken som finns här nu). Planen är att promenera längs med västra sidan och söderut till Sågarnäsvägen och sen ett återbesök till Kronhjortsgårdens fina rastplats på halvön i Linddalssjön. Promenaden när strandlinjen var klart besvärlig och stiglös. Högre upp i skogen fanns dock en gammal skogstraktorväg som var lättare att följa, vilket jag upptäckte på tillbakavägen. Att gå längs med halvöns västra sida är dock inga problem. För det mesta stiglöst men ändå lätt att gå här. Trevligt att se Linddalssjöns frilagda vattenyta jämfört med isen som låg på sjön i februari.

Känner genast igen den röda presenningen framför vindskyddet som står mellan några stadiga tallar. Här har nog ingen annan varit sen jag besökte platsen i februari. Det är verkligen en fin, upphöjd plats ovanför halvöns norra spets. Försöker avläsa tiden på soluret som står alldeles intill vindskyddet, men jag har inte lärt mig den klockan. Det blir ärtsoppslunch och slappa i hängmatta ett par timmar. Framåt eftermiddan försvinner molnen och den kalla blåsten gör sig mer påmind. Det blir för ruggigt så jag packar ihop och beger mig tillbaks.

Linddalssjön är inte särskilt promenadvänlig om man vill gå till fots nära vattnet. Jag tror att det är likadant på östra sidan i Linddalen. Men likväl är det en vacker sjö med varierad omgivning och den stora halvön är helt klart värd ett besök. Härifrån kan du enkelt se hela sjöns sträckning.