Det finns två vindskydd, tillgång till vatten, toalett, eldplats och brygga vid gölen. Man ser många uppskattande ord om denna rastplats på nätet. En kommentar lyder 'Nog det finaste vindskydd jag nånsin sett'.
Naturvårdsverket har lagfarten på Lilla Göljen.
OM SJÖNAMNET På en äldre häradsekonomisk karta heter gölen Tunesgöl och Stora Göljen strax NV härom hette Fjällgölen. Stora Göljen ligger i Södermanlands län. Ordet 'gölj' är nog mer eller mindre bortglömt i svenska språket men att gölja innebär att 'plaska, grumla (vatten), röra ihop'. Enligt SAOB så är 'göl' en avledning på ordet. (Källa 1). Detta kanske förklarar alla vattendrags namn som heter något med 'göl'.
HISTORIA Det närmaste registrerade fornminnet ligger på andra sidan Fjällmossen, Pigans plågosten. 800 m fågelvägen. Det finns en avstickare från leden runt Fjällmossen som leder till platsen. RAÄ:s notering: 'Sten med namn, granit ...'. Inventerad 1979.
NATURVÅRD Länsstyrelserna i Södermanland och Östergötlands län utför regelbundet naturvårdsbränningar i Fjällmossens naturreservat.
GEOLOGI Bergarten i området är granit. Data om mineraler saknas i området. (Källa 2)
SÄGNER En sägen berättar om hur Pigans plågosten fick sitt namn. Enligt sägnen ska en piga ha tagit skydd på denna sten i skydd från en flock vargar. Hon ska ha tillbringat en natt på stenen innan hon blev räddad.
FÅGEL Arter som setts vid Fjällmossen är bl.a. Orre, storspov, skogssnäppa, rödbena, grönbena, trädpiplärka och ängspiplärka. Flera hackspettsarter trivs i dom gamla tallskogarna. (Källa 3)
Följande fågelarter ska skyddas i Fjällmossens naturrreservat enligt NATURA 2000: Bivråk, Fiskgjuse, Järpe, Tjäder, Trana, Grönbena, Sparvuggla, Pärluggla, Nattskärra, Spillkråka, Tretåig hackspett, Trädlärka, Törnskata, Orre (Källa 5)
INSEKTER Den mycket sällsynta signalarten reliktbocken lever på barken på gammeltallarna. (Källa 3) Reliktbockarna förekommer endast i tallskogar med senvuxna träd. Endast riktigt gamla träd med flikig bark duger. Dessutom bör det vara soligt och varmt. Den här typen av tallskog finns bara i skyddade områden då virkesvärdet på så gamla tallar är högt. Om du hör något i skogen vid Fjällmossen som smattrar från något träd så är det förmodligen reliktbocken som slår ryggen mot en lös barkflaga. (Källa 4)
Även långhorningen Bronshjon förekommer. Precis som Reliktbocken trivs den på bark på gamla träd. (Källa 5)
Sjöspaningar
2020-08-22 Kommer fram till parkeringen invid Fjällmossen och är inte ensam. En liten buss står parkerad. Bredvid bussen står en man och en pojke, båda i full jägarklädsel. Får veta att jakten precis börjat och att ett 15-tal jägare sitter på pass denna dag i omgivningarna. Det jagas bock och vildsvin (eller 'gris' som mannen säger). Frågar lite oroligt om man ska passa sig men han menar att dom inte står i närheten av lederna. Han säger att en bock sköts kvällen innan men att den försvann in i skogen. 'Om du ser några korpar som cirklar uppe i luften så kan det vara en plats där bocken ligger'. Tar med mig den informationen och packar ihop för den kilometerlånga vandringen till Lilla Göljen. Här vid parkeringsplatsen finns bra information om myren, den gamla skogen, naturreservatet och de naturvårdsinsatser som gjorts för att återställa Fjällmossen. Även broschyrer finns i ett ställ.
Inte mer än 20 meter kommen på leden så dyker en skylt med rubriken 'Kolbotten' upp. Hittar inga spår av kolbottnar men förmodar att det funnits på platsen. Läser texten som berättar om hur kolning gick till förr i tiden. Leden är orangemärkt och en del av den 100 mil långa Sörmlandsleden. På översiktskartan för leden ser man att det är 62 etapper. Etapperna är ordnade i geografisk ordning med start utanför Björkhagen i Stockholm, sen över Södertälje, Mariefred, Eskilstuna, Katrineholm, ner till Bråviken, Oxelösund, Nyköping, Trosa och tillbaks. En rundled. Just etappen vid Fjällmossen är mycket vältrampad. Räknar senare ut att mer än 400 personer skrivit i gästboken vid Lilla Göljen 2020 så Fjällmossen och den lilla gölen är mycket populära vandringsmål.
Man vandrar parallellt med Fjällmossens toviga, gula och ganska karga flacka hav av sävtuvor och lågväxta tallar. Inser rätt snart att mossen på östra sidan kantas av en hel del förkastningar. Leden går bitvis över ojämna klipphällar och på en del ställen stiger klipporna rätt högt upp. Kommer till en ledkorsning där man kan gå till Honungsholmen, ett brandområde och till Lilla Göljen. En lång spång går längs med södra sidan av gölen (just nu inte nödvändig då det är rätt torrt i marken). Ser inte skymten av vindskydden härifrån, bara en helt vassinramad, 200 meter lång göl. En liten spång går ut till vattnet. Skymtar toppen av en liten byggnad? Åh, ett utedass! Men då börjar det brännas.
Mellan lilla Lilla Göljen och en brant förkastning ligger den underbara rastplatsen. Här finns två fina vindskydd i mycket gott skick. Ett av dom donerat av Länsstyrelsen i Östergötland 2013 vid 40-årsjubileet av Sörmlandsledens tillblivelse. Välutrustad plats med eldplats, spade, yxor, stekpannor, laggar, stekpannor, stekspade, några metspön och en liten håv. Alldeles intill finns också ett vedförråd med två yxor och en huggkubbe. Mellan vindskydden har man byggt en matplats under tak. Från taket hänger en värmeljushållare. 200 meter norr om rastplatsen finns också en kallkälla med mycket gott vatten.
Några röster hörs. Först kommer hunden Tyra tätt följd av mamma, pappa och deras två barn. Det ska visst badas. Tyra blir orolig när husse börjar gå ner för badstegen. Rusar lite fram och tillbaks för att på nåt sätt lösa problemet. Tyra trillar i baklänges vid gölkanten och försöker dra sig upp för en liten slänt. Det lyckas efter ett tag. Det sista jag hade väntat mig var att bli bjuden på några bitar gräddnougat och ett par kanelbullar av kvinnan. Mycket oväntad lyx vid Lilla Göljen, Stort Tack! Sällskapet fortsätter. Hinner bara sätta på kaffe innan jag skuttar till. Har inte märkt att en man i mc-kläder precis kommit fram till platsen. En gammal besökare till Lilla Göljen som ville se hur det ser ut idag. Vi dividerar om vilken väg han tagit. Mina kartor är inte så bra så han säger 'Jag går och hämtar min karta'. Jag svarar 'Nej, det behöver du inte göra'. Men han står på sig och går dom 300 metrarna tillbaks och återvänder. Vilken hjälte!
Packar om lite i min mindre ryggsäck och gömmer den stora ryggsäcken bakom en bumling lite högre upp i terrängen. Tar vägen tillbaks en bit och funderar över dom stora holkarna. Är det för pärlugglorna eller sparvugglorna? I alla fall ingen hemma i holkarna denna dag vad jag kan se. Vinden är inte tillräckligt stark för att bilda svall eller vågor på Lilla Göljen, utan ytan ser snarare krackelerad ut. Förvånar mig alltid hur så små gölar kan vara så konstanta och påfyllda under så långa tidsrymder. Med tanke på klimatets variationer borde dom försvinna eller vara överfulla av vatten år till år men mängden vatten känns ofta ganska konstant. Jag ger upp tanken på att gå runt gölen så det blir till att följa den breda Sörmlandsleden. Stigen kantas av på ena sidan blåbärsris och den andra sidan tuvor med högt gräs och smala björkar och tallar. Dröjer inte länge innan dom första tranbären dyker upp. Någon annan skulle säkert sagt att skogen är ovårdad men jag tror det är tvärtom, alla omkullfallna träd är helt avsiktligt lämnade som dom är. På vissa ställen av leden har större träd fällts eller rasat men då har man sågat av dom med motorsåg så att man kan passera dom på leden.
Möter ett större sällskap i högt tempo med ryggsäckar. Tror att dom har tagit sikte på vindskydden vid Lilla Göljen men det får jag bli varse senare.
Spång efter spång går över (i alla fall nu) ganska torr mark. Oftast bara att gå längs med men ibland får man skjuta lite buskar åt sidan. Kommer in i ett parti med större träd och en gammal tall ligger där den legat sen länge, vriden runt sin egen tjocka uppfläkta fot. Barken är avskalad och full av insektshål. Spanar in för att se om nån är hemma. Kommer ut ur en gammelskogsdunge och mossen öppnar sig, för mitt öga ganska karg, men säkert för många andra och mycket mindre varelser än mig, en idealisk plats att bo på. Någon har placerat en bänk med panoramautsikt över mossen. Även om mossen breder ut sig och säkert har mängder att berätta så fastnar jag för en liten tall som bitit sig fast med sina små rötter i en liten fläck jord på en klipphäll. Nästa gång jag besöker Fjällmossen så ska jag undersöka hur det gått för den här lilla envisa tallen. Längre ut i mossen ser man andra och betydligt större tallar som också växt upp på hällar. Och riktningen på deras grenar ser ut som om dom försökt fly från platsen. Grenarna spretar åt alla andra riktningar än uppåt, mest åt sidorna och bort, lång bort från dessa fattiga hällar.
Tänk om pigan hade vetat för hundratals år sen att en sten skulle bli uppkallad efter henne, Pigans plågosten. Säkert något hon helst hade velat glömma. Men ska man tro sägnen så var hon ute och i godan ro och plockade lingon. Från någonstans eller ingenstans dyker en flock hungriga vargar upp. Pigan som inte kände sig sugen på att bli vargmat letar upp den största stenbumling hon kunde hitta, fly upp på den och lyckas undkomma vargarna. En hel lång natt sitter hon där medans vargar skuttar runt stenen men lyckas inte ta sig upp. För övrigt en av dom största flyttblock jag sett i Östergötland. Hon saknas snart och dan efter söker man efter henne och hittar pigan uppe på stenen och hon blir räddad. Idag finns en skylt vid stenen med en text som berättar om sägnen och en trästege så att du själv kan fly upp på stenen, eller bara gå upp och sitta där pigan en gång satt.
Nej några 63 meter är den inte som någon (inga namn nämnda) sa att 'Långa gran' skulle vara. Kanske dom hade vänt på siffrorna för den är 36 meter hög. I alla fall var den det 1996. Långa gran är en känd gran strax utanför Fjällmossen som lämnades i slutet av 1970-talet vid en slutavverkning. Den fick leva vidare och växa sig ännu högre. Granen står än idag och skjuter upp som en torr spira högt över dom andra träden intill. Skynda dig dit för jag tror inte att Långa gran kommer att stå mycket länge till.
Viker av in mot en led igen som går längs med södra änden av Fjällmossen. Snart ser jag några vattenfyllda höljor i mossen. Det ser konstgjort ut. En bit längre fram står en skylt som berättar att här har ett våtmarksrestaureringsprojekt pågått mellan 2010-2015 kallat 'LIFE to Ad(d)mire - Myrar restaureras.' Framförallt handlade det om att lägga igen gamla diken så att vattenbalansen återställs.
Min rundvandring leder mig tillbaks till parkeringen där bilen står. Fortsätter sen samma kilometerlånga väg mot vindskydden vid Lilla Göljen. Gissar att platsen är upptagen och mycket riktigt. Sällskapet som jag mötte tidigare har boat in sig. Räknar till tre generationer i familjen från Norrköping. Gissar att dom behöver båda vindskydden men nej då, jag kan ta det andra. Inte många lediga kvadratcentimeter mellan liggunderlagen i deras vindskydd (undrar om dom bara var artiga). Efter ett dopp i det mycket varma vattnet lutar jag mig tillbaks i min campingstol. Det dröjer inte länge innan det börjar kurra i dom flesta magar vid Lilla Göljen och spritköken kommer fram. Även mitt. Rena storköket. Beundrar deras välorganiserade köksrutiner. Allt har sin rätta påse eller burk. Det blir kaffe på maten för alla och sen spelar familjen skitgubbe medans solen dalar vid gölen.
Även om sällskapet är hur trevligt som helst så bestämmer jag mig ändå för att senare bryta upp. Jag hade hoppats på lite sena kvällsinspelningar och förklarar det och ger mig av i mörkret mot rastplatsen vid parkeringen. Men mörkret och tystnaden lägger sig rätt kompakt över Fjällmossen. Men vad gör det? En tyst och mörk Fjällmosse är även det en Fjällmosse.
Bilder
Källor
Källa 1: Svenska Akademins Ordbok. Uppslagsord 'gölja'.
Källa 2: SGU - Sveriges Geologiska undersökning.
Källa 3: Länsstyrelsens info om Fjällmossen.
Källa 4: SLU Artdatabanken.
Källa 5: Bevarandeplan för Natura 2000-området SE0230157 Fjällmossen östgötadelen, Länsstyrelsen, 2018.