Sjödetektivens hemsida

I ÖSTERGÖTLAND

  

Grunddata

  • Kommun: Norrköping
  • Sjöid: 651698-152941
  • Yta (km^2): 0,207
  • Strandlinje (km): 2,73
  • Höjd (m): 70,3

Google Earth-filer

Plats i Google Earth
Grundinfo om Kvarsjön för Google Earth

Allmänt

HISTORIA

1800-tal: Kvarsjöhult vid södra änden av sjön var tidigare en skogvaktarbostad. På den äldre häradsekonomiska kartan så kan man se åkermark markerad strax söder om sjön. Två små prickar kan ha varit markeringar för fastigheter men det låter jag vara osagt. Vägen som ledde upp till dagens Kvarsjöhult hette Qvarsjöhult skogväg. En väg ledde upp längs med östra sidan av sjön upp mot gränsen till Södermanland.

Enligt Riksarkivet upprättades följande bouppteckningar vid Kvarsjöhult:

1821: Skogsuppsyningsmannen Anders Bäckström

1873: Brukaren Lundberg, Adolf Fredrik

1879: Booling, Ulrika

1899: Bodling, Hanna Albertina

OM SJÖNAMNET På den äldre häradsekonomiska kartan så hette sjön Qvarssjön. Dagens Åksjön strax sydöst hette Åkesjön.

GEOLOGI Enligt SGU är bergarten runt sjön Tonalit-granodiorit. Data om mineraler saknas. Tonalit och granodiorit är magmatiska djupbergarter. Dessa bildades när magman trängde ner och stelnade djupt nere i jordskorpan. Genom erosionen kan dessa blottas vid jordytan (Källa 1). Tonalit består av 20% kvarts som används vid glas- och porslinsframställning.

Sjöspaningar

2021-05-19 Stor risk att det blir en rätt personlig utläggning av denna sjöspaning. Kvarsjön kom mig närmare än jag hade kunnat ana. Det är lång väg att åka till Kvarsjön, 58 års resa eller en dryg mil på grusväg, beroende på hur man ser det. För mig 58 år. Tittar man bara på en karta så får man inte riktigt samma känsla som att faktiskt åka på en väg man sett på kartan. Så var det med vägen till Kvarsjön. Jag förstod att det var glest mellan fastigheterna på vägen dit men satt ändå och undrade i bilen 'är jag inte framme snart?'. När man åkt en bit norrut från Strömsfors så dyker det helt plötsligt upp en liten skylt som pekar åt vänster mot en passage under E4:an. Hastigt förvandlas en större asfalterad väg till en grusväg. På ett hygge sliter någon i en liten skogsmaskin med något motsträviga rester av det avverkade. Det ser ut att vara ett ensamt arbete. Jag ser Gullvagnen på andra sidan vägen. Tänker genast om någon hittat munkarnas gamla vagn med guld på sjöbotten ännu (men antagligen är den kvar). På Stubbetorps marker är det vardag för hästarna i hagarna. Det är väl en helt vanlig dag för dom, men inte för mig. Kollar in telefonen och redan här börjar täckningen att tryta och ska sjunka ner till noll innan jag är framme. Det går lite uppför innan man kommer förbi Nyalund och Skogstorp. Här får jag smyga förbi med bilen som stryker förbi husknuten alldeles intill. En bil står parkerad, grinden in till tomten står öppen, men ingen syns till. 1,2 km till innan jag kommer till Betlehem. Får vid ett senare tillfälle möjlighet att fråga den äldre mannen som bor där om det har någon kyrklig historia med anledning av namnet, men det vet han inte. Bommen är öppen (men just nu är jag så uppslukad av att åka denna ensliga väg att jag inte ens lägger märke till att det finns en bom här). Från Betlehem är det drygt 4 km till Kvarsjön och det är 4 km utan någon annan bebyggelse. Några skyltar visar vägen till Holmsjön, Kranken och 'Kvarnsjön' (vilket förvånar mig för det hette väl Kvarsjön?)

Ja, kanske vän av ordning frågar sig, vad är det som är så personligt med det här? Ibland, men inte så sällan, gör jag någon intressant upptäckt i mina efterforskningar innan jag åker till en ny sjö. Denna gång hade jag hamnat på Lösings häradsallmännings hemsida och klickade på deras flik 'Uthyrning'. Och där står det 'Sommartorp uthyres, Kvarsjöhult, Vackert beläget vid Kvarsjön i Kolmården. Pris: 15 000:-/år.' Tittar på dom lågupplösta små bilderna och kan knappt tro det är sant. Om något hade jag nu en verkligt bra anledning att åka dit. Tänk om jag, efter alla dessa vandringar och en livslång längtan efter något liknande att få rå om, kunde få hyra ett sånt fint ställe. Det var inte för bra för att vara sant, men väl (om man ska vara realistisk), rätt kostsamt ändå och rätt opraktiskt. Men det kommer jag till senare. Jag kontaktade Jonny som är skogvaktare för området och som (visade det sig) hade en lång historia från området själv. Han sa att han ännu inte fått nycklarna från den tidigare hyresgästen som höll på att flytta ut sina saker, 'men du kan ju åka dit och titta in genom fönstren'. Jag säger att jag ska åka dit kommande helg men väderprognosen visar senare att helgen skulle bli en riktig rotblöta så det blev ett besök på den soliga onsdagen den 19/5 istället.

Jag har alltid höga förväntningar innan jag åker till en ny sjö och jag blir sällan besviken. Jo, det blir jag, men inte pga av sjön utan pga av att vissa sjöar är perforerade av människors påverkan på miljön runt dom. Entrén till Kvarsjön däremot är scenisk och välregisserad på många sätt. Ett litet krön som först döljer, sen plötsligt går det nedför ett stycke på grusvägen. Just där blir det som om man satt högst uppe på en amfiteater och såg skådespelet nere på scenen. Men Kvarsjön har bara dekor och inga skådespelare, men vilken dekor! Det första man ser är Kvarsjötorp med sin lilla ladugård, ett litet garage och torpet i centrum. På den svagt sluttande tomten en grässlänt som blir allt mer välskött ju närmare torpet man kommer. Några höga lövträd pryder scenen. Och som i vilket bra skådespel som helst så får man bara ana vad som ska komma för i trädens lövverk bredvid torpet skymtar något blått. Kliver ur bilen och går sakta mot torpets ena gavel och ut på en liten stenlagd gång. Blir stående på gräsmattan bakom torpet länge och väl. Panoramautsikt över den långsmala Kvarsjön som breder ut sig dryga 150 meter nedanför tomten. Tomten har ett upphöjt läge i förhållande till sjön, kanske 15 meters höjdskillnad. Bland de finaste vyer över en sjö jag sett (men ändå inte den bästa vyn över Kvarsjön).

Det är ingen täckning alls på tomten men jag spanar in en höjd på ett berg på östra sidan och tar mig upp dit. Utsikten här är ännu bättre. Här ser man också att sjön till sin form är som ett upp- och nervänt Italien, ja, som en stövel. Lyckas kontakta en vän som får se vyn via video ett kort tag innan täckningen försvinner igen.

Den mer än kilometerlånga bäcken som kommer österifrån från Åksjöskogens naturrreservat är mera lik en fors denna dag än en bäck. Vattnet kastar och krumbuktar sig ner mot mig där jag står vid grusvägskanten. Vattnet går sen in i en liten kulvert och ut på andra sidan där det forsar lika kraftigt. Där det planar ut bildas små dammar av vatten och sen ut i sjön. Tänker att här vore en idealisk plats att placera en vädur (nej inte den mytiska figuren utan en av vattentrycket självgående vattenpump).

Tråkigt nog verkar sjön vara ganska otillgänglig längs med strandlinjerna. Sidan närmast torpet är fylld av vattenväxter. Och uppe på berget kan jag inte se någon uppenbar häll. På tomten finns lite saker kvar efter den tidigare hyresgästen, en blå liten container, en solcellsdriven varmvattenberedare, en hög med träpålar och en lång, lång vattenslang som går ända ner till sjön. Allt detta är bortstädat när jag kommer på visningen den 25 maj.

2021-05-25 Kommer en halvtimme innan skogvaktaren Jonny. Jag vill se om jag kan hitta bryggan jag hört talas om. Har fått för mig att man ska kunna hitta den om man går längs med den lilla väg som går västerut från sjöns södra spets. Går hela vägen till en vändplan men nej, inga bryggor och inga stigar ner till sjön. Kommer lagom tillbaks för att höra en bil komma. Ett par stiger ur som också ska kika på torpet. Strax efter kommer Jonny i sin bil. Efter en kort hälsning på paret (som han är bekant med) tar han sig an mig och mina tusen frågor. Vi börjar med ladugården som har tre utrymmen, en fordonsinfart kombinerat med vedförråd, en höskulle och ett djurstall under detta. Jonny pekar på ett fyrkantig cementkärl som han berättar tidigare fungerade som kylskåp. Man sågade isblock ur sjön och la detta i kärlet och ett lock ovanpå detta. Han pekar på ett handskrivet namn på en av träväggarna och säger stolt att 'det där är en släkting till mig'. Och en av mina frågor fick då sitt svar, nämligen om Jonny var släkt med en av de som jag hittade bouppteckningar efter på Riksarkivet. Förutom Jonny själv hade även hans föräldrar vistats på torpet.

Sen blir det visning av torpet. Många har haft det som sommarnöje och det framgår av de minnen i form av inventarier och diverse underhåll som gjorts av dessa gäster. Farstun är i behov av renovering, en del rum har korkmattor medans andra har fått trägolvet slipat och lackat. I köket står en Nävekvarnsspis och ovanför denna en liten bakugn. Tänker genast 'vedugnspizza!'. Jag undrar vad skogsuppsyningsmannen Anders Bäckström skulle ha gillat det om man lagat till det åt honom 1820. Övervåningen är en inredd vind delad i två sektioner. I det inre ett sovrum med en dubbelsäng.

Det bubblar i huvudet av tankar och funderingar när jag lämnar Kvarsjö. Hur ska jag få tillräckligt med ström? Hur ska jag ordna det med vattnet? Hur ska jag fixa täckning? Vad behöver jag köpa för redskap och inventarier? Vad kommer allt att kosta? Tänker knappt på något annat de följande dagarna. Fräschar upp mig på mina helt obefintliga solcellskunskaper. Något som visar sig inte vara en helt enkelt räkneoperation för att komma fram till vad som behövs för att täcka dom behov man har. Hjärnan växlar ett oändligt antal gånger mellan att tänka 'Det här kan nog fungera' och 'Du måste tyvärr tacka nej'. Orkar till slut inte tänka mer på saken och mejlar Jonny och säger 'Jag har efter mycket räkneövningar på både tid och pengar kommit fram till att jag nog inte klarar av att göra torpet rättvisa.'

Avslutar mitt mejl med ett innerligt: 'Det är en fantastiskt plats och det gör mig ont att säga detta, men det är lika bra att jag gör det nu. Jag hoppas att ni hittar bra hyresgäster som kan ge torpet den kärlek det förtjänar.'

Ja det blev lite olycklig sjökärlek men jag tar med mig drömmen i kappsäcken på mina vidare sjöspaningar.

Bilder

Första glimten av Kvarsjön när jag kom fram och tittade runt hörnet bakom Kvarsjöhult

Första glimten av Kvarsjön när jag kom fram och tittade runt hörnet bakom Kvarsjöhult


Egentligen tycker jag att alla sjöar som Kvarsjön borde ha en upphöjd läktarplats som man kan se ut över sjön ifrån. Utsikten från Kvarsjöhult är majestätisk.

Egentligen tycker jag att alla sjöar som Kvarsjön borde ha en upphöjd läktarplats som man kan se ut över sjön ifrån. Utsikten från Kvarsjöhult är majestätisk.


Kvarsjöhult - En idyll idag men 1820 inte det enklaste ställe att överleva på. Fick veta vid mitt besök att en av dom tidigare brukarna vid torpet tog med sig hästen in i vardagsrummet för att hålla värmen.

Kvarsjöhult - En idyll idag men 1820 inte det enklaste ställe att överleva på. Fick veta vid mitt besök att en av dom tidigare brukarna vid torpet tog med sig hästen in i vardagsrummet för att hålla värmen.


Jag vet inte vad yngre generationer känner när dom ser ett sånt här ställe. Jag hoppas att attraktionen är tidlös.

Jag vet inte vad yngre generationer känner när dom ser ett sånt här ställe. Jag hoppas att attraktionen är tidlös.


Smyger in och kollar. En termometer på ett bord visar 9 grader. Ja men det är ju kylskåpskallt.

Smyger in och kollar. En termometer på ett bord visar 9 grader. Ja men det är ju kylskåpskallt.


Bäcken uppe ifrån Åksjöskogens naturrreservat är inte en bäck. Det är en fors denna 19:e maj 2021.

Bäcken uppe ifrån Åksjöskogens naturrreservat är inte en bäck. Det är en fors denna 19:e maj 2021.


Foto från Kvarsjön

Foto från Kvarsjön


Källor

Källa 1: Naturhistoriska riksmuseet.


SIDAN UPPDATERAD: 20230712