Sjödetektiven i Östergötland

Grunddata

Kommun: Finspång
Sjöid: 651558-151026
Yta (km^2): 1,8
Strandlinje (km): 14,9
Höjd (m): 74

Google Earth-filer

Plats i Google Earth	Waypoints i Google Earth

Allmänt

OM SJÖNAMNET På den häradsekonomiska kartan har sjön två alternativa namn, Holpen eller Valpen. (Källa 1) E. Hellquist (Källa 2) menar att Holpen var en äldre benämning på sjön men att då han uppmärksammade sjön så hette den Valpen. Och att orsaken till detta ska ha varit att Valpen var en mindre sjögranne till den större sjön Hunn i norr som enligt Hellquist ska ha varit bestämd form av ordet Hund.

HISTORIA De fastigheter som finns utmärkta idag 2024 är Muggebo i öster, Hjälmstorp i söder centralt och Grävsten, Falsnäset och Jonsberg på västra sidan. Falsnäset tycks ha två fastigheter på tomten medans de övriga bara har en var.

1700-tal: Den äldsta kartan på Lantmäteriet är från 1703 och är en geometrisk avläsning. På kartan är Hjälmstorp och Grävsten utmärkta.

1800-tal: På den häradsekonomiska kartan står det vid Muggebo 'Walpetorp eller Muggebo'. Hjälmstorp (stavas Hjelmstorp). Vid både Muggebo och Hjälmstorp tycks det finnas ett antal fastigheter och lite odlingsmark. Jonsberg är en liten fastighet. Söder om Jonsberg på södra sidan av viken så står det 'Ångsågen arbetarbostad'. Själva sågen tycks ha legat strax nordväst om Jonsberg. Centralt på norra sidan fanns den mindre fastigheten Sandslätten. Södra delen av sjön är inte så tydlig på kartan men platsnamnen Gräfstenstorp och Lilla Fallsnäset finns utmärkta. (Källa 1)

Folkräkningar:

(Källa 4)

OBS! Det kan finnas flera platsnamn (torp o.dyl.) med samma namn i en viss församling. Det framgår tyvärr inte av uppgifterna nedan. Uppgifterna under ett visst platsnamn nedan kan med andra ord gälla flera ställen med samma namn. Personer som nämns var heller inte alltid boende på platsen utan kan ha någon annan koppling dit. För folkräkningarna över större gårdar brukar även människorna i torpen som hör till respektive gård återges. För mer exakt information hänvisar jag till Riksarkivets digitala forskarsal (https://sok.riksarkivet.se/).

Falsnäset: 27 personer räknades mellan åren 1890-1930. 1890: Här bor skogsarbetaren Persson, Gustaf, f. 1843 och muraren Eriksson, Erik Johan, f. 1840 med sina familjer samt inhysesjonet Johansdotter Igel, Maja Stina, f. 1815. 1900: Gustaf bor kvar med hustrun Lundman, Sofia Kristina, f. 1850 och tre barn. 1930: Torparen Johansson, Johan Albert med hustrun Andersson, Tekla Desideria Elisabet, f. 1886 och två barn. Här bor även torparen Andersson, Johan Peter, f. 1843 och jordbruksdrängen Johansson, Anders Peter, f. 1877 samt tjänarinnan Persson, Emma Josefina, f. 1876. Även skogsarbetaren Gustafsson, Richard Emanuel, f. 1891 med hustrun Karlsson, Anna Elisabet, f. 1888 samt änkan Persson Lundman, Sofia Kristina, f. 1850.

Grävsten: 9 personer räknades mellan åren 1910-1930. 1910: Torparen Olsson, Anders Gustav, f. 1844 med hustrun Jonsdotter, Anna, f. 1849 och två barn samt understödtagerskan Persdotter Svan, Maria, f. 1822. 1930: Torparrendatorn Karlsson, Ture Olof, f. 1888 med hustrun Pettersson, Frida Vilhelmina, f. 1891 samt fyra barn.

Hjelmstorp: 34 personer räknades mellan åren 1890-1930. Flest boende i hushållen 1880 och 1900. 1880: Torparen Andersson, Anders Magnus, f. 1847 med hustrun Gustafsdotter, Emma Christina, f. 1860 och två barn. Hemmansbrukaren Samuelsson, Karl August, f. 1855 med hustrun Wiktor, Emma Mathilda, f. 1854 och ett barn och två drängar. Torparänkan Persdotter, Maria, f. 1822 och en dräng. 1890: F.d. hemmansbrukaren Andersson, Anders Gustaf, f. 1831 samt hemmansbrukaren Godlund, Karl Johan, f. 1842 med hustru och två barn. 1900: Torparen Olsson, Anders Gustaf, f. 1844 med hustru och tre barn, hemmansbrukaren Andersson, Johan Petter, f. 1843 med hustru och två barn samt inhysesjonet Persdotter, Maria, f. 1822. 1910: Nu finns endast tre personer i hushållet vid Hjälmstorp. Arrendatorn Fredriksson Frank, August Wilhelm, f. 1857 med hustrun Andersdotter, Matilda, f. 1860 och ett barn. 1930: Sista folkräkningsåret fanns ett hushåll bestående av 5 personer. Arrendatorn Qvarfordt, Karl Gervasius Alexander, f. 1892 med hustrun Landberg, Elsa Eleonora, f. 1894 och tre barn.

Jonsberg: 37 personer räknades mellan åren 1880-1930. 1880: Småskollärarinnan Eriksson, Johanna Mathilda, f. 1855 och torparen Åström, Adolf Fredrik, f. 1840 med hustrun Johansdotter, Anna Karolina, f. 1839 och sju barn. 1890: Adolf Fredrik med familj bor kvar. Här bor nu också drängen Karlsson, Karl Gustaf Albin, f. 1865 och pigan Månsson, Sigrid Fredrika, f. 1867. 1900: Adolf Fredrik bor kvar med sin hustru och fyra barn. 1910: Torparen Hult, Karl Gustav, f. 1859 med hustrun Andersdotter, Johanna Fredrika, f. 1858 och fyra barn. Här bor även torparen Åström, Adolf Fredrik, f. 1840 och arbetaren Otto Ferdinand, f. 1880. I en annan familj bor statdrängen Qvarsell, Frans Oskar, f. 1866 med hustrun Samuelsson, Emma Cecilia, f. 1872 och fem barn. 1930: Nu blir det lite oklart. Hemorten står inte längre som Jonsberg utan varierar vilket kan tyda på att detta nu är en arbetarbostad. Bland annat bor här Järnarbetaren Andersson, Klas Bertil, f. 1907 med hustrun Karlsson, Elsa Viktoria Sabina, f. 1902 och två barn. I en annan familj bor grovarbetaren Svensson, Karl Aron, f. 1892 med hustrun Axelsson, Axelina Elisabet, f. 1898 och fem barn. I Jonsberg står även rättaren Lundgren, Erik Herman, f. 1887 uppsatt men med Melby som hemort. Han bor här med hustrun Petersson, Anna Matilda Charlotta, f. 1889 och sex barn.

Muggebo: 42 personer räknades mellan åren 1890-1930. 1890: Hemmansbrukaren Karlsson, Karl Johan, f. 1857 bor här med hustrun Andersdotter, Anna Sofia, f. 1858 och fyra barn. Även drängen Johansson, Karl Gustaf, f. 1865 bor här. I en annan familj bor hemmansägaren Karlbom, Olof, f. 1810 och hustrun Eriksdotter, Brita, f. 1823. 1900: Nu har antalet boende vid Muggebo ökat till 31 personer. Det tycks vara åtta olika familjekonstellationer. Det är familjer där de äldre männen står upptagna som hemmansbrukare, torpare, arbetare och inhysesjon. På samtliga anges deras kontrakt vara 'bergsslag'. 1930: Nu finns endast fem personer kvar i hushållet i Muggebo. Arrendatorn Karlsson, Seth Valdemar, f. 1903 med hustrun Palm, Astrid Elisabet Viktoria, f. 1904 och tre barn.

Sandslätten: 16 personer räknades mellan åren 1890-1930. 1890: Jordtorparen Karlsson, Johannes, f. 1847 med hustrun Persdotter, Sofia Wilhelmina, f. 1851 och fyra barn. 1900: Änkan och inhysesjonet Persdotter, Hedda Gustafva Albertina, f. 1837 samt två barn. 1910: Endast Hedda bor kvar. 1930: Skogsarbetaren Fredriksson, Karl Johan Emanuel, f. 1886 med hustrun Roxström, Gerda Vilhelmina, f. 1888 och fem barn samt jordbruksarbetaren Lindholm, Arvid Alexander, f. 1905.

Fornlämningar: Det finns bara en registrerad fornlämning i sjöns närhet. Vid korsningen mellan väg 1173 och vägen till Jonsberg finns en milstolpe med texten '1/4 MIL'. (Se waypointfil)

GEOLOGI Det finns tre olika typer av bergartsområden runt Holpen. Det är granit och tonalit-granodiorit med kvarts-fältspat-glimmersammansättning samt dacit-ryolit med glimmerdominerad, kvarts-fältspat-glimmersammansättning. Bergarten på Falsnäset och i Hjälmstorpenäs naturreservat är tonalit-granodiorit. Uppgift om mineraler saknas i området. (Källa 3)

NATURVÅRD

Naturreservat: (Källa 6) Hjälmstorpenäs naturreservat ligger på den stora östra udden i Holpen. Här finns sumpskog, barrblandskog och lövrika skogar. Här finns även en stor artflora med bland annat mossor, lavar och svampar. På Länstyrelsens karta finns två rastplatser umärkta som ligger på södra sidan av udden längre västerut. En grillplats och en plats intill sjön med bord och bänk. Det är lite oklart vilke bilväg som är lämpligast. På Lantmäteriest karta är det bommar på vägar som leder till naturreservatet. Men troligtvis svänger man av vid Falsnäset från väg 1173.

OBS! År 2024 avråder länsstyrelsen från besök till naturreservatet pga av omfattande angrepp av granbarkborre vilket gör träden sköra och riskerar att brytas av. Leden är svårframkomlig pga av nedfallna träd.

ÖVRIGT Två ledsträckor på Östgötladen passerar en bit från Holpens västra sida. Det är sträckan Sörsjön - Falsnäset och Falsnäset - Rejmyre. Båda är 16 km långa vardera.

Landflora

De flesta observationerna i Holpens närområde har gjorts i Hjälmstorpenäs naturreservat. Begränsar mig dock till de rödlistade arterna i området.

(Källa 5)

LAVAR

Dvärgbägarlav. 2019. Plats: Svälthagsudden och Falsnäset.

Garnlav. 2006, 2019. Plats: Hjälmstorpenäs naturreservat.

Hållav. 2006, 2019. Plats: Hjälmstorpenäs naturreservat.

Vedskivlav. 2017, 2019. Plats: Hjälmstorpenäs naturreservat, Svälthagsudden.

ORKIDÉER Knärot. 2006, 2019. Plats: Hjälmstorpenäs naturreservat.

SVAMPAR

Koralltaggsvamp. 2006. Plats: Hjälmstorpenäs naturreservat.

Rynkskinn. 2023. Plats: Hjälmstorpenäs naturreservat.

Tallticka. 2019. Plats: Hjälmstorpenäs naturreservat, Svälthagsudden och Falsnäset.

Ullticka. 2021. Plats: Hjälmstorpenäs naturreservat.

Vit vedfingersvamp. 2017. Plats: Hjälmstorpenäs naturreservat.

MOSSOR

Vedtrappsmossa. 2006, 2017. Plats: Hjälmstorpenäs naturreservat.

Landfauna

FJÄRILAR En större inventering av fjärilsarter gjordes 2007 i Falsnäsets hagmark (Källa 5). Följande arter hittades då: brunfläckig pärlemorfjäril, grönsnabbvinge, hedblåvinge, ljungblåvinge, mindre guldvinge, mindre tåtelsmygare, myrpärlemorfjäril, nässelfjäril, prydlig pärlemorfjäril, påfågelöga, pärlgräsfjäril, silverblåvinge, silverstreckad pärlemorfjäril, skogsnätfjäril, skogspärlemorfjäril, sorgmantel, vitfläckig guldvinge, vitgräsfjäril, älggräspärlemorfjäril, ängspärlemorfjäril, ängssmygare.

FÅGEL 89 observationer har rapporterats in på Artportalen mellan 2002-2022 (Källa 5). Förutom öbservationer av förbiflygande och sträckande arter har följande arter beskrivits som stationära: bofink, dubbeltrast, gärdsmyg, lövsångare, nötskrika, orre, rödhake, rödvingetrast, spillkråka, storlom, sädesärla, taltrast.

Fågelarterna som observerats vid Holpen nedan är rödlistade.

Entita. 2013. Plats: Ej särskilt angiven plats.

Fiskmås. 2010, 2013, 2020. Plats: Ej särskilt angiven plats.

Havsörn. 2019, 2020, 2022. Plats: Ej särskilt angiven plats, Hjälmstorpenäs naturreservat och Hjälmstorp.

Kungsörn. 2002, 2019. Plats: Ej särskilt angiven plats.

Rödvingetrast. 2002, 2013, 2020. Plats: Ej särskilt angiven plats.

Spillkråka. 2002, 2020, 2022. Plats: Ej särskilt angiven plats, Hjälmstorpenäs naturreservat och Hjälmstorp.

Svartvit flugsnappare. 2013. Plats: Ej särskilt angiven plats.

Talltita. 2022. Plats: Hjälmstorp.

Tornseglare. 2020. Plats: Ej särskilt angiven plats.

Tretåig hackspett. 2002. Plats: Ej särskilt angiven plats.

Fiskeinfo

Fiskekort till Holpen kan köpas på iFiske här: https://www.ifiske.se/fiske-holpen-malsjon-algsjon-och-stigsjon.htm. Holmen Skog Syd AB är markägare. Dygnskort för ungdomar kostar 125 kr och för vuxna 250 kr. Det finns få fiskerapporter över fiskeområdet men gädda och abborre har fångats i Holpen så sent som 2023. Enligt kartan på iFiske ska det finnas en båt att låna inne i Ångsågsviken.

Sjöspaningar

2024-07-23 Bara 50 meter in på leden till Hjälmstorpenäs naturreservat så börjar den väntade djungeln. En djungel av fnöskiga, kruttorra gamla granar, hotfullt lutande tallar och träd som överallt ligger över vandringsleden. En machete hade nog varit på sin plats och en motorsåg. Länsstyrelsens avrådan detta år från att besöka naturreservatet är mycket befogad. Granbarkborren och den föregående vinterns stormar har gått hårt åt skogen. Och det lär nog dröja innan man hunnit röja upp och frilägga leden så att besökare enklare kan ta sig ut till de fina rastplatserna. Holpen är en ganska stor sjö med sin 1,5 mils långa strandlinje och det finns mycket att utforska. Men det här besöket kom att bli endast till naturreservatet. Även om jag som människa har det tufft med terrängen så verkar svamparna älska detta. Inte bara kantareller utan mängder av trädsvampar har blivit uppmuntrade av alla dom lättillgängliga fallna trädstammarna.

Ett mindre parti av vandringsleden är lättpromenerad i östra delen. Jag stannar till och tittar ut över sjön som slumrar lite ödsligt under den mulna himlen. Det är mer än 1 kilometers fri sikt från platsen i öster. Inte ett spår av bebyggelse eller mänsklig påverkan. Till höger om mig breder den långa udden med naturreservatet ut sig västerut. Och det är också här som dom stora problemen att ta sig fram börjar. Det är en vindstilla dag så risken för att träd blåser omkull bedömer jag ändå som rätt liten. Någon har varit här och märkt upp tre träd, ett träd med A, ett annat med B och det tredje med C. Är det ett sätt att markera olika grader av skador? Det är en tall och två björkar så det är inte olika arter. Många träd har knäckts rakt av ett par meter ovanför roten. Och det är inga små träd vi talar om. Det är svårt att se var leden egentligen går. Den dyker upp ibland men försvinner lika fort under allt som fallit över den. Svetten börjar rinna ymnigt efter ett antal besvärliga klättringar över alla trädstammar. På ett par ställen har någon kapat och frilagt leden med en motorsåg, men till större delen är det inte gjort. Ett Sisyfosarbete antagligen. Det blir många försök att hitta framkomliga riktningar innan jag till slut ser en välkommen skylt som pekar mot en eldplats. 100 meter kvar. Jag tror inte jag hade klarat särskilt mycket mer så döm om lättnaden.

Så är det väl med allt besvär, desto större besvär desto större upplevs belöningen. Och visst blir jag belönad. På en liten upphöjd utlöpare från sjön ligger rastplatsen, mycket vackert beläget. Det är min första tanke att pusta ut i hängmattan. Det tar en stund att hitta ett par lämpliga träd för att hänga upp hängmattan. Några större björkar ställer upp. Det har klarnat upp och solen värmer där jag ligger och tittar upp i det blå mellan björkarnas grenar. Det är med stort besvär jag tar mig upp ur hängmattan men eld ska fixas, mat ska lagas och platsen ska avnjutas.

På andra sidan vattnet ligger en roddbåt uppdragen på land intill en äldre liten brygga. En välklippt stig leder brant upp mot platsen som gett naturreservatet sitt namn, Hjälmstorp. Det som runt sekelskiftet 1900 var hem för ett antal torparfamiljer ser ut att vara ett sommarställe idag. I skymningen kommer några människor ner för ett kvällsdopp. Deras röster flyter ut över vattnet så där som det bara gör vid en sjö. Jag kan inte höra några enskilda ord, men tonläget känns bekant. Så där som man språkar med varandra en sen badsommarkväll. Dom ser säkert min eld och kanske undrar hur någon orkat ta sig ändå hit ut genom det fallfärdiga reservatet.

Veden förblir orörd pga att jag inte har någon yxa med mig. Det får bli torra pinnar från platsen runt omkring. 'Tänk om man kunde höra den musik som elden dansar till?', undrar jag. Det är ju inte direkt fjällens avstånd till civilisationen här vid Holpen men ändå känns platsen så avlägsen och avskild. Och det är inte utan att man själv känner sig en smula avlägsen och avskild här. Men aldrig att man känner sig övergiven utan del av en annan sorts gemenskap. Kanske till och med en känsla av gemenskap som känns mycket mer inkludernade än många sociala sammanhang.

Förmodligen valde torparna att bygga Hjälmstorp med tanke på kvällssolen. Länge sitter jag och tittar på den avsmalnande strimman av sol som lyser upp stigen upp mot torpet. Här har nog människorna vid Hjälmstorp suttit i kvällsljuset efter långa, arbetssamma dagar. Där har säkert talats om dagar som varit och dagar som ska komma men precis som för mig nu och här tystnar orden och tankarna till slut. Det sista sövande ljuset och kvällsstiltjen över vattenytan får ögonlocken att obönhörligen vilja slutas. Med mina sista krafter släcker jag elden och kryper upp i hängmattan. Det sista jag minns innan jag somnar är en inre bild av en ensam torpare som sitter vid bryggan nedanför Hjälmstorp och frågar sig: 'Vad kommer i morgon?'

Bilder

Ingången till Hjälmstorpenäs naturreservat. Visst har Länsstyrelsen varnat allmänheten för att besöka naturreservatet pga av alla träd som blåst omkull. Men jag tänker i min enfald att det är ju bara 1 kilometers promenad. Hur farligt kan det vara?

Det visar sig dock snart att detta ska bli en av dom jobbigaste kilometrarna jag nånsin vandrat. Total förödelse. Granbarkborre + vinterstormar är en mycket dålig kombination. Hela reservatet är ett enda plockepinn av förolyckade gammelträd.

Några träd har kämpat emot vindarna men är ändå så illa angripna att det bara är en tidsfråga innan dom rasar.

Länsstyrelsen har gjort ett tappert försök att frilägga vandringsleden men det är på långa vägar inte tillräckligt. Det är som om skogen gör sitt bästa för att stänga ute besökare. Men jag kämpar vidare.

Men annat liv ser nu nya möjligheter att bosätta sig. Kantareller ...

För mig okänd svamp. Kan det vara Pleurotus albidus? I så fall en mussling.

Efter jag vet inte hur lång tids brottningsmatch med naturreservatet dyker denna skylt upp och målet för vandringen är nära.

Och plötsligt är allt besvär värt mödan att ta sig fram. Helt underbar plats. Bra bord. Gott om ved. Eldstad.

Ett självklart val av plats för att stanna över natten.

Längst ute på naturreservatets västra ände finns det också ett bord med bänkar. Här saknas dock eldstad. Men fin plats. En hel del fågel att skåda som verkade gilla att hålla till på Killingholmarna.

Källor

Källa 1: Häradsekonomiska kartan 1868-77, Lemmoberg 55-5.

Källa 2: Hellquist, Elof. Studier öfver de svenska sjönamnen deras härledning ock historia. 1903-1906.

Källa 3: Sveriges Geologiska Undersökning (SGU)

Källa 4: https://sok.riksarkivet.se/?Sok=true

Källa 5: https://www.artportalen.se

Källa 6: https://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/besoksmal/naturreservat/hjalmstorpenas-naturreservat.html

SIDAN UPPDATERAD: 20250420