Sjödetektiven i Östergötland

Grunddata

Kommun: Norrköping
Sjöid: 651423-152460
Yta (km^2): 0,166
Strandlinje (km): 2,78
Höjd (m): 72,9

Google Earth-filer

Plats i Google Earth	Waypoints i Google Earth

Allmänt

HISTORIA Torpet Sjökullen på norra sidan var tidigare skogvaktarbostad. Det är svårt att se detaljer på den häradsekonomiska kartan från 1868-1877. Både generalstabskartorna 1897 och 1965 och den ekonomiska kartan från 1949 visar fastigheter vid Lilla Brevik och Sjökullen norr om Haggölen. Men i den ekonomiska kartan från 1980 är fastigheterna vid Lilla Brevik borta.

Fornminnen: Inga registrerade fornminnen finns nära Haggölen. Det närmaste är en kolbotten 800 m öster om gölen vid Svängbågens södra ände.

Folkräkningar:

Vid Sjökullen gjordes 5 folkräkningar mellan 1880-1930. 50 personer räknades. Återger nedan de äldsta personerna med sysselsättning för respektive folkräkningsår.

1880: Namn: Svensson, Jonas Peter. Födelseår: 1813. Skogvaktare.

1890: Namn: Svensson, Svante Leonard. Födelseår: 1845. Skogvaktare.

1900: Namn: Svensson, Svante Leonard. Födelseår: 1845. Skogvaktare.

1910: Namn: Svensson, Svante Leonard. Födelseår: 1845. f.d. Skogvaktare.

1930: Namn: Dalhielm, Arvid Hugo. Födelseår: 1879. Arrendator under Fiskeby Bruks A-Bol.

Vid Lilla Brevik gjordes 5 folkräkningar mellan 1880-1930. 49 personer räknades. Återger nedan de äldsta personerna med sysselsättning för respektive folkräkningsår.

1880: Namn: Andersson, Gustaf Albert. Födelseår: 1845. Rättare.

1890: Namn: Gustafsson, Johan Vilhelm. Födelseår: 1860. Brukare.

1900: Namn: Gustafsson, Johan Vilhelm. Födelseår: 1860. Brukare.

1910: Namn: Andersson, Emanuel Vilhelm. Födelseår: 1870. Arrendator.

1930: Namn: Frisk, Gustaf Emil. Födelseår: 1869. Arrendator under Fiskeby Bruks A-Bol.

Landflora

ALLMÄNT De flesta artobservationer som rapporterats in på Artportalen är runt Sjökullen. 2002 rapporterade Kenneth Claesson in ett antal skogsekar runt Sjökullen.

2016-2017 gjordes en större florainventering av Eva Edelid, Hans-Åke Edelid, Ingegerd Hedbäck m.fl. Inrapporterade arter: asp (trädet), blekstarr, blodrot, bok, brakved, hampdån, harstarr, hassel, hundäxing, knölsyska, kärrsilja, kärrtistel, liten hundstarr, myskmalva, måbär, olvon, pors, rödfibbla, skogsfräken, skogskovall, skogsnoppa, skogssäv, stjärnstarr, strätta, sumpmåra, säv, trådtåg, trädgårdsvinbär, vanlig kärrdunört, vanlig rönn, veketåg, åkervädd, ängsvädd.

Vid korsningen norr om gölen rapporterade Eva Edelid, Mirjam Ideström, Hans-Åke Edelid m.fl. följande arter 2016: blekstarr, klibbal, piprör, syltåg, vanlig röllika, vanlig vårtbjörk, ängsvädd. På samma plats 2015 av Eva Edelid, Hans-Åke Edelid: harsyra, prästkrage, ullört, vanlig femfingerört, vanlig rönn, vanlig åkerfräken, äkta bergssyra.

Landfauna

ALLMÄNT Artobservationer som rapporterats in på Artportalen är vid korsningen norr om gölen. 2012 rapporterade Jonas Roth in: allövbagge, citronfjäril, gräsfjärilar, silversmygare, skogsnätfjäril, skogspärlemorfjäril, vitfläckig guldvinge. Silversmygare är en rödlistad art. Även en observation av Amiralfjäril gjordes på samma plats 2019 av Nils T Larsson.

Sjöspaningar

2022-07-27 Tre ilsket gulröda vägskyltar möter mig bara ett 100-tal meter upp på grusvägen som leder till Haggölen. En fordonstrafik förbjuden-, en 70- och en gropig väg-skylt. 'Fan också!', tänker jag. Och till skillnad mot många av de mycket gamla fordonstrafik förbjuden-skyltar man annars hittar vid grusvägar så ser dessa rätt nya ut. Jag ringer Roland Byfalk som jag har som fiskeinfokontakt sen tidigare.

- 'Är det inte Sjöfröken', säger Roland med sin vanliga torra humor. 'Självklart kan du åka där, du inventerar ju sjöar!'.

I och för sig skulle jag frågat Holmen skog om tillåtelse men Rolands ord väger tungt i dessa sammanhang så jag åker vidare på den knixiga, kurviga och stundtals rätt gropiga grusvägen. Men hur dom tänkte med 70-skylten fattar jag inte, där jag kryper fram i max 30 km/timme.

Trots ett ynka 100-tal meter ner till Haggölen ser jag inte skymten av vatten där jag stannar med bilen. Jag misstänkte redan innan att Haggölen skulle vara svår att komma nära, men visar det sig senare inte alls stämde. Går för att reka och se ut någon lämplig plats för övernattning. Det gamla torpet Sjökullen står på sin kulle och ståtar och sprakar i sin faluröda fasad. Och den inte bara ståtar och sprakar utan hålls vid liv i allra högsta grad.

En bil står parkerad nedanför huset. Jag går upp på farstukvisten. Där på en bricka ligger en bädd av nyplockade kantareller. Jag knackar på och dörren öppnas av en lång och reslig lite äldre man. Efter en kort presentation av mig själv så drar han iväg mig på en rundtur runt tomten.

- 'Pappa köpte det av Fiskeby på 60-talet ... där låg en bagarstuga ... där låg ett stall ... här är en gammal grund ... och vi har ett bokträd på tomten.'

Jag suger åt mig allt han säger och försöker memorera så mycket jag kan.

- 'Jag är hundvakt', fortsätter han och drar till sig den lilla beaglehunden som står och tittar in i ett grävlingsgryt. Jag frågar om han känner till några sägner från trakten.

- 'Jo, det skulle vara drängen som dränkte sig i Skärgölen på grund av olycklig kärlek. Många år senare var det en man som plogade vägen en vinter. Något får mannen att vända sig om och vem sitter då inte där baktill på fordonet, jo, drängen som hade dränkt sig för länge länge sedan'.

Jag frågar om Haggölen är lika otillgänglig som jag innan besöket hade inbillat mig.

- 'Nej då! Det finns en led där borta. Följer du den så hittar du ett vindskydd som bergsklättrarna byggt nedanför Dödsklippan'.

Han berättar att dom valde just den platsen eftersom klippväggen vid vindskyddet ska vara den mest svårklättrade i Kolmården.

Sitter nu på kvällen i det spretiga hemmabygget till vindskydd och tittar på Haggölen som stillat sig förutom några lätta krusningar på ytan som sakta driver bort. Jag vill inte använda för stora ord för vad jag känner men Haggölens krusningar målar mina känslor rätt väl. Krusningar av välbehag fyller mig efter en så bra början på besöket till Haggölen. Och jag tänker på morgondagens äventyr, rundvandringen runt gölen.

Senare på kvällen efter att jag lagt mig till rätta i hängmattan och blundar får jag bilder i hjärnan av gigantiska klippblock som kommer rullande utmed slänten. Och det kanske inte är så konstigt med tanke på den stora mängden stenkolosser som ligger utmed slänten nedanför Dödsklippan.

2022-07-28 Överlever natten och har inte krossats av några rullande stenbjässar. Tittar inte på klockan men det är sannolikt mycket tidigt. Jag kan ana en liten rundel av solen som tittar upp ovanför östra bergssidan. Eftersom bergssidan är mot öster så antar jag att det dröjer innan platsen vid vindskyddet får lite sol. Skuttar runt för att få upp värmen medans kaffet kokar i spritköket. Vindskyddet lär inte vinna några skönhetstävlingar men jag gillar det krumma bygget mer än dom många vindskydd som är byggda efter någon mall på dom officiella lederna i Östergötland. Det är alltid lite spännande att se vilka praktiska lösningar folk har hittat på som anlagt naturrastplatser efter eget huvud. Eldstaden är bland det mest bastanta jag sett, oerhört välbyggt och säkert. På södra sidan om eldstaden intill vindskyddet har man byggt en spaljé av björkslanor. Förmodligen som ett vindskydd för elden. Norra långväggen består bara av en grå, sliten presenning. På en hörnpelare hänger en plastdunk utan lock. Vattenmätare? Några kvistar är sammanbundna till en enkel kvast. På väggen hänger en vackert snidad stekspade.

Rundvandringen går söderut från vindskyddet och snart inser jag att det kommer att bli en smula strapatsrikt och svårforcerat. Båda sidorna av gölen kantas av stora stenfyllda branter. Vid vissa delar kan man gå nära stranden men på många andra är det svårt. Spåren av bävrarnas skogsarbete gör sig snart påmint och jag hittar några mycket stora träd som fällts och ligger som plockepinn i skogen. Hur tänker egentligen en bäver? Det verkar ibland så slumpmässigt att man undrar om det inte bara är ett tidsfördriv av gå runt och gnaga av träd. Kanske det är bävrarnas tandvård? Hittar en jättetall där bävern helt enkelt gett upp halvvägs igenom tallen.

Haggölen smalnar snart av till en långsmal 500 meter lång 'tarm' som jag mäter till drygt 40 meter bred i hela sin sträckning. Här kan jag gå en bit längs med strandkanten tack vare viltet som skapat en stig där. Rätt vad det är funkar inte längre ett reglage på kameran som gör att jag kan ändra ljusstyrkan och alla bilder blir mörka. Typiskt! Alltid är det nåt! Men med lite rattande hit och dit kommer jag fram till en kompromiss. Det får duga. Jag går upp en liten bit ovanför 'tarmen' och stöter på en skogstraktorväg som leder hela vägen ner till södra sidan. Tacksamt eftersom den delen av Haggölen är svår att gå strandnära. Stannar vid något form av bygge intill vattnet. Tror först att det är en bäverhydda men visar det sig sen är byggt av någon mänsklig varelse. Men jag kan inte förstå dess syfte för det är ingen vidare fiskeplats och det är för litet för att vara ett vindskydd.

Kommer upp på grusvägen och en bit upp på vägen står en ung hjort och stirrar åt mitt håll. Som den urusla naturfotograf jag är så skrämmer jag bort den så snart jag rör kameran för att fotografera den. Återser sydsidan som jag besökte 2014 och känner genast igen jakttornet och foderautomaten för viltet. Kollar min terrängkarta och funderar på om jag ska ge upp västsidan men jag bestämmer mig för att gå vidare. På kartan är branter markerade efter i princip hela den sidan med undantag för en smal sträng närmast gölen. Första biten blir dock lätt eftersom det går en skogstraktorväg där. Njuter för fullt där jag sakta makar mig uppför en slänt och mot en liten uppstaplad timmerkulle. Ett svart huvud med röda inslag tittar upp med sin långa svarta hals bakom kullen. Något slag av skogshöna men vilken är jag osäker på. Tjäder, ripa, orre? Fågeln knatar en bit bort för säkerhets skull och jag tar en lov runt platsen för att inte skrämma den. Efter en bit får jag syn på den där den står alldeles blickstilla intill två tallar.

Jag tar chansen och går ner mot vattnet med förhoppningen att det ska gå att gå en bit efter strandkanten där. Bitvis var det möjligt men på dom flesta ställen inget att rekommendera. Men platsen är vacker med sina jättetallar och tjocka bäddar av barr. En stor död tall har blivit värd för stora hängande klasar av lavar. En liten cirkelrund holme dyker plötsligt upp i gölen och jag kan se att mellan träden på holmen är marken vältrampad av djuren. Säkert en fin rastplats för dom där dom känner sig trygga och har bra uppsikt.

Djurstigen smalnar av rejält och något träd sträcker ut en mängd långa och torra fingrar och vägrar att släppa förbi mig. Ger upp strandlinjetankarna och baxar mig uppför branten till dess topp. Utsikten är fantastisk och jag kan se vindskyddet och den imponerande Dödsklippan på andra sidan vattnet. Jag kollar höjden på gps-en och den visar 107 meter men Dödsklippans topp sträcker sig säkert 20 meter högre. Och i så fall är den med och tävlar om dom högsta punkterna i Kolmården.

På andra sidan ett stort kalhygge går jag ner mot gölen igen. En liten bäck med ett ganska fattigt vatteninnehåll slutar i en vältrampad pöl med vatten. Trampad av älg att döma av spåren. En liten vattendepå för törstiga klövdjur i skogen. Gölens vatten försvinner ur sikte ju närmre grusvägen jag kommer och väl där har Haggölen nästan helt gömt sig på dess norra sida. Jag ser min bil långt bort och vet att nu är Haggölen rundad. Det är bara en sak som återstår, att besöka platsen där den gamla bondgården Lilla Brevik låg. En liten vit plakett på en stolpe talar om att här var platsen. Texten på plaketten lyder: 'LILLA BREVIK - KÄND BOPLATS 1614-1973 - VÖRDA MINNET VÅRDA PLATSEN'. Uppsatt av Simonstorps hembygdscirkel 1999. Men några spår av Lilla Brevik hittar jag inte. På platsen där det låg finns nu bara ett grustag.

Fiskar upp en burk med gulasch i bilen och ger mig med trötta knän och onda fotvalv tillbaks till vindskyddet. Äter lunch, lyssnar på P1 och tittar ut över den solstänkta vattenytan på Haggölen. Kontrasten mellan den vackra platsen och radions rapportering om människans senaste eländen får mig att stänga av. Jag är här och det är den här platsen som händer mig just nu, och där jag helst vill vara och uppleva. Eländena i världen försvinner inte vid Haggölen men får svårare och svårare att konkurrera om uppmärksamheten desto längre jag sitter där.

Bilder

Närmar mig den gamla skogvaktarstugan Sjökullen strax intill Haggölens norra sida.

Torpet är i toppskick och läget ovanför Svängbågen är magnifikt. På tomten finns ett antal skogsekar och ett stort vackert bokträd.

Just den här dagen så ror en gäst till Sjökullen ut i en Norrländsk snipa.

Nära Sjökullen på andra sidan grusvägen finns denna lilla skylt. Här börjar leden som tar en halvvägs längs med Haggölens östra sida.

Innan man kommer fram till vindskyddet så måste man passera under detta klippblock som ser ut att när som helst tippa över och ner på leden.

Bergsklättrarnas egenhändigt byggda vindskydd nedanför 'Dödsklippan'.

Här finns också en mycket välbyggd och säker eldstad.

Rundturen dagen efter bjuder på en del utmaningar eftersom båda sidorna av gölen ramas in av branter och klippfyllda slänter.

Stannar till vid detta bygge och undrar vad syftet kan ha varit med det.

Den fina lilla cirkelrunda holmen i gölen. Vältrampad av djuren i trakten. Kanske en sovplats?

Utsikten norrut från toppen av branten på västra sidan.

Foderautomat för viltet på södra sidan av gölen.

Letar rester efter den gamla bondgården Lilla Brevik men det enda jag hittar är ett grustag och denna minnesplakett.

Filmer

Inspelat vid Haggölen den 27 och 28 juli 2022.

SIDAN UPPDATERAD: 20230712