Sjödetektiven i Östergötland

Grunddata

Kommun: Åtvidaberg
Sjöid: 645335-152656
Yta (km^2): 0,162
Strandlinje (km): 2,03
Höjd (m): 67,3

Google Earth-filer

Plats i Google Earth	Waypoints i Google Earth

Allmänt

OM SJÖNAMNET Oklar betydelse. E. Hellquist nämner bara Gorgen i förbigående men menar då sjön Gorgen i Västmanland. Men där saknas en etymologi för namnet. (Källa 2) Inte heller någon träff på SAOB eller Språkbankens Karp. Lite intressant kuriosa är att Gorgen är ett efternamn i Tyskland och Frankrike (flest i Tyskland). (Källa 3)

HISTORIA Den häradsekonomiska kartan 1868-77 (som är den äldsta över området) är inte komplett i den del som visar platsen för Gorgen. På generalsstabskartorna från 1906 och 1933 saknar sjön namn. Däremot är Flatgöl strax norr om Gorgen benämnd samt Stora Engölen och Boggöl. Först på den ekonomiska kartan från 1947 har Gorgen fått sitt namn. Dom fastigheter som tycks finnas är i den södra änden av sjön vid Sofielund och Lindshult strax öster om Sofielund. På dagens karta är endast Sofileund utmärkt med ett platsnamn men det ska finnas en byggnad på den plats där Lindshult fanns (eller finns). Från Flatgöls södra ände och nästan ända ner till Gorgen fanns 1947 en plats benämnd Sörängen men som saknade fastigheter. Som namnet antyder förmodligen endast en äng. (Källa 1)

År 1918 byggdes en kraftstation vid Högsätter ca 3 km öster om Gorgen. Vatten togs bland annat från Gorgen för att driva kraftstationen. År 1938-39 gick kraftbolaget i konkurs och 1941-42 kom strömmen till Rumma. (Källa 9) Enligt SMHI:s sjösänkningsregister sänktes Gorgen 1926 vilket bör ha varit pga av uttaget av vatten till kraftstationen.

Folkräkningar: OBS! Det kan finnas flera platsnamn (torp o.dyl.) med samma namn i en viss församling. Det framgår tyvärr inte av uppgifterna nedan. Uppgifterna under ett visst platsnamn nedan kan med andra ord gälla flera ställen med samma namn. Personer som nämns var heller inte alltid boende på platsen utan kan ha någon annan koppling dit. För folkräkningarna över större gårdar brukar även människorna i torpen som hör till respektive gård återges. För mer exakt information hänvisar jag till Riksarkivets digitala forskarsal (https://sok.riksarkivet.se/).

I området har det funnits två platser där folkräkningar har gjorts, Västeräng och Sofielund.

Västeräng: 4 personer räknades vid Västeräng år 1890 som också är den enda folkräkning som gjordes där. 1890: Karlsson, Anders Peter, f. 1832, jordarbetare, bodde där med hustrun Andersdotter, Kristina Sofia, f. 1841 och två barn.

Sofielund: 22 personer räknades vid Sofielund mellan åren 1890-1930. 1890: Änkan Lundgren, Anna Sofia, f. 1843 var förpantningsägare och bodde vid Sofielund med 7 barn. 1900: Anna Sofia bor kvar och är nu lägenhetsägerska. Förutom henne finns två barn i hushållet. 1910: Anna Sofia bor kvar och står nu som 'snickareänka'. Barnet Lundgren, Ernst Georg, f. 1878 är nu 32 år gammal och är snickare. Även barnet Olga Sofia, f. 1875 bor på Sofielund. 1930: Lundgren, Ernst Georg, f. 1878, byggnadssnickare bor här med hustrun Gustafsson, Elvira Maria, f. 1894 och fem barn. I ett ensamhushåll bor vid Sofielund även Gustafsson, Svante Leonard, f. 1858 som är f.d. arrendator.

GEOLOGI Gorgen ligger i flera angränsande bergartsområden. Väster om sjön finns bergarten tonalit-granodiorit med kvarts-fältspat-glimmersammansättning, öster om sjön granodiorit-granit med kvarts-fältspat-glimmersammansättning och till större delen i ett område som sträcker sig från söder om sjön till norr av granit med kvarts-fältspat-glimmersammansättning. Mineraler i området är Zn, Pb, Fe, Co, Ni. (Källa 4)

NATURVÅRD

Naturreservat: Gorgbergets naturreservat gränsar till Gorgens västra sida. Från Länsstyrelsens beskrivning: 'Gorgberget är en platå med äldre hällmarkstallskog med små skvattrammossar och blockiga branter. Området är en rest av de en gång stora och omtalade gamla tallskogarna kring Stora Löpgöl. Här kan du se tallar av enorma dimensioner eller knotiga av ålder med vridna stammar.' Stora löpgölen ligger 1,8 km sydväst om Gorgens södra ände. I naturreservatet ska det finnas 300-åriga granar. Spår har hittats i gamla träd efter den rödlistade skalbaggen raggbock. Även många lavarter finns i reservatet som ofta trivs i gammmelskog som t ex kattfotslav och och gammelgranlav. Det finns inga anordningar i reservatet för besökare. Reservatet är 39,2 hektar och skyddades 2011 och utökades 2016. (Källa 6)

ÖVRIGT Östgötaledens ledsträcka Falerum - Rumma passerar Gorgens södra ände. Leden är 23 km lång och startar i Falerums by och slutar vid Rumma/Vadet mellan sjöarna Västersjön och Storsjön. Vid Vadet finns ett övernattningsbart vindskydd. Fågelvägen cirka 3,6 km öster om Gorgen. (Källa 5)

Landflora

ALLMÄNT Dom observationer som gjorts och rapporterats på Artportalen i Gorgens närhet är gjorda huvudsakligen i Gorgbergets naturreservat. De flesta är lavarter. Ett undantag är 100 meter söder om Sofielund där Skogsstyrelsen rapporterat in ett antal fynd.

Längs med bäcken från Brandsgöl finns en alsumpskog. På alarna växer signalarterna rostfläck, glansfläck och skriftlav. (Källa 8)

Källan för nedanstående artobservationer är https://www.artportalen.se.

ELDTICKESLÄKTET Tallticka (rödlistad). 2017. Plats: Gorgbergets naturreservat.

FOMITOPSIDACEAE Pulverticka. 2021. Plats: Gorgbergets naturreservat.

HALVGRÄS Skärmstarr. 2011. Plats: 100 m SV om Sofielund.

LAVAR

Gammelgranslav, lunglav (rödlistad), skriftlav, smalskaftslav (rödlistad). 2011-2013. Plats: 100 m SV om Sofielund.

I Gorgbergets naturreservat: Blodlav, gammelgranslav, grynig blåslav, korallav, rostfläckig nållav, skuggblåslav, stiftlav, stocklav, vindlav, vinterlav.

MOSSOR

Flagellkvastmossa, fyrtandsmossa, lundlummermossa, stor fransmossa, stubbkvastmossa, tallvitmossa. 2013. Plats: Gorgbergets naturreservat.

Långfliksmossa. 2013. Plats: 100 m SV om Sofielund.

ORKIDÉER Knärot (rödlistad). 2013. Plats: Gorgbergets naturreservat.

SVAMPAR

Koppartaggsvamp (rödlistad). 2011. Plats: 100 m SV om Sofielund.

TRÄD

Skogslind. 2011. Plats: 100 m SV om Sofielund.

Landfauna

FASANFÅGLAR Tjäder. 2021. Plats: Gorgbergets naturreservat. (Källa 7)

LÅNGHORNINGAR Raggbock (rödlistad). 2017 och 2021. Plats: Gorgbergets naturreservat. En frispringande observerades 2017 och en död 2021. (Källa 7)

Sjöspaningar

2025-08-17 Gorgen är en lite svårbesökt sjö. Sällsynt få platser där du kommer intill vattnet. Det är endast i södra änden där Sofielund och Lindshult har privata båt- och badplatser. Den västra sidan har höga branter intill Gorgberget. På östra sidan kan man gå hyfsat strandnära om man börjar från norra sidan. Jag besöker Gorgen under en lördag och startar i Gorgbergets naturreservat. Det är en fin bilresa från E22:an på väg 739 förbi en av Åtvidabergs riktigt sjörika trakter. Man passerar Brantsbosjön, Fåfallasjön, Önn och sjögrannarna Västersjön och Storsjön. Det finns flera fina platser att stanna till vid som rastplatsen vid Fåfallasjön, den fantastiska utsikten över Önn från Kvarnvik och rastplatsen mellan Västersjön och Storsjön vid Vadet. Här finns en mindre ställplats för husbilar, ett vindskydd och toaletter och så klart en badplats.

Att välja väg till Gorgen var lite av en utmaning utan att vara bekant med platsen. Jag besökte Gorgen tidigare i år och åkte då längs med östra sidan på en lite knagglig grusväg och vandrade en bit längs med sjöns östra sida tills en våtmark satte stopp för den turen. I området norr om sjön har tidigare bedrivits kolning och tjärning. Det finns ett antal fornminnesmärkta platser där som också finns som waypoints på hemsidan. Jag bröt upp ganska tidigt då och åkte hem men denna lördag ville jag ge Gorgen lite större uppmärksamhet. Fågelvägen är det drygt 3 km från väg 739 till Gorgens naturreservat. Riktigt fin grusväg. Den sista biten fram till reservatet tar den beväxta mittsträngen på vägen i bilens undersida. Väl framme märker man att detta reservat nog inte är en av dom mest besökta. Bordet och bänkarna är fullvuxna med mossa. Men det är en riktigt fin plats att fika eller äta vid intill den välväxta barrskogen. Det är en bit till reservatets början. Från rastplatsen får man gå tills man kommer till en liten spång där Östgötaleden börjar. Plötsligt dyker en skylt upp på leden som säger att Grävlingsstammen ökat mycket starkt de senaste åren. Detta skrivet 1996. Bakom skylten finns något som troligtvis är eller varit ett grävlingsgryt. Apropå grävlingar så måste jag flika in att längre kommer på min tur, uppe i reservatet, skrämmer jag upp en grävling som legat och tryckt på marken. Det är en lite märklig syn när den flyr iväg. I vegetationen den springer på ser jag inget av grävlingens ben. Istället ser det ut som att den flyter fram på marken med sin tjocka breda kropp. Det tar bara ett par sekunder så är den försvunnen.

Efter dryga 600 meter går leden kant i kant med reservatets södra ände, och här tornar det upp sig en bergsplatå. Det är ingen större bergsklättring men det blir ändå en liten klättring för att komma upp på platån. Platån domineras här av låga, knotiga tallar, ljung och lavklädda hällar. I Länsstyrelsens beskrivning talas om dom 300-åriga tallarna i reservatet och att området sen långt tidigare var känt för sina stora tallskogar. Just här bland de knotiga små tallarna så undrar jag om det även gäller dessa. Men visst kan det väl vara så att en tall som kämpat sig upp på hällmarker kan vara nog så gamla. Längre österut i reservatet sprider stora skvattramfält ut sig. Det blir till att pulsa fram genom och förbi dessa väldoftande småbuskiga växter. Ett av skälen att ta den här vägen mot Gorgen är förhoppningen att man uppe från platån ska få fin utsikt över sjön. Och visst borde höjdskillnaden tillåta det där platån plötsligt klipps av och det bär av neråt över en stenig slänt. Men tyvärr skyms utsikten av randen av träd. Här finns en del håligheter som jag misstänker att grävlingarna nyttjat. Östra sidan består av mycket större tallar och här kan det nog finnas riktigt gamla träd. Men tyvärr har granbarkborren även här härjat och många äldre träd har blåst omkull. Hela slänten ner mot sjön är full av stora rundade stenar som är täckta med mossa. De ser ut som stora gröna kuddar som någon fyllt hela slänten med. Det blir till att gå väldigt försiktigt.

Att komma fram till en sjö känns alltid mer belönande om man fått kämpa sig fram. Tycker i alla fall jag. Det blir särskilt tydligt om man liknar skogen och sjöarna som ädelstenar. Just dessa djupt inbäddade sjöar är som vackert slipade blå safirer i en smaragdfärgad boett av skog runt omkring. Är grönt och blått komplementfärger? I vilket fall som helst så tycker jag att det gröna och det blå kompletterar varandra på ett otroligt vackert sätt. Och därför väl framkommen vid en liten sjö blir jag ofta stående och tar in sjöns färg och rörelse innan jag går vidare. Något jag aldrig tröttnar på. Och Gorgen gör mig inte besviken även om det är svårt att komma precis intill vattnet. Man kan väl knappast kalla det för en stig längs med västra sidan av sjön men det är promenadbart om än förbi och över stenbumlingar och omkullrasade träd. Här finns också ett parti av riktigt höga tallar. Kan dom vara 300 år? På motsatta sidan av sjön ser slänterna ut som stora schaktmassor av krossad sten.

Lilla Lindshults bad- och kajakplats tittar fram mellan träden. Jag tänker att det nog är en rätt skuggig plats sommarstugan ligger på. I södra änden av sjön kommer jag fram till Sofielunds bryggplats där det också finns en liten bastu. Härifrån ser man hela Gorgen. Med Gorgen i princip rundvandrad så tar lite fornminnesjakt vid. En av dessa är rätt fantasieggande. Ovanför Lindshult ska en man som gick under namnet Flåbusen ha levt i en enkel koja under mitten av 1800-talet. Jag letar spår efter det men hittar inget men platsen är i alla fall GPS-märkt. Han ska ha arbetat runt om i gårdarna som skinndragare (bose). I en doktorsavhandling från 1924 (Källa 10) sägs: 'Segerstedt anför, att han ansågs så oren, att särskilda personer användes för att slakta och flå honom. Lindstam meddelar detsamma från Bohuslän samt uppger, att dessa personer, som åtnjöto ringa anseende, kallades för skinndragare eller pukar'. Enligt SAOB så kallades dessa även för rackare och nattmän. Ordet flåbuse fick senare en mer och ner negativ betydelse. Ingen visste varifrån Flåbusen kom eller hans riktiga namn. Enligt traditionen ska han ha innebränts i sin stuga och begravdes senare i Hannäs kyrka. Jag hittar inget annat omnämnande om denne Flåbusen än i beskrivningen av den fornminnesmärkta platsen. Den fornminnesmärkta plats där det finns mest att se ligger ca 100 meter sydöst om Lindshult inne i hagarna. En uthusgrund. Tyvärr ger inte den häradsekonomiska kartan några ledtrådar då detta område inte var färdigkarterat. Men uthuset kan ha hört till Sofielund. Den sista platsen jag besöker är vid fornminne L2020:8719. Här finns rester efter tjärdalar. Då området inventerades hittade man fyra tjärdalsgropar. Jag tror mig ha kunnat se två av dessa.

Känner mig nöjd och mera bekant med Gorgen och dess omgivningar så jag styr in på Östgötaleden västerut och tillbaks till bilen. En 1,5 km lång vandring på en fin led. Jag passerar förbi Sofielunds tomt där det finns två välskötta fastigheter. En liten helt underbar stuga står på tomten. Den lilla farstukvisten är helt inramad av vad jag tror är rosenväxter. Trött och tillfreds åker jag den 7 mil långa vägen hem till Norrköping. Jag tänker på vägen tillbaks på hur vacker natur Åtvidabergs kommun har och för en sjöälskare som mig otroligt mycket att bjuda på. Det blir garanterat fler besök hit i framtiden.

Bilder

En välkommen syn efter att ha gluttat på gps:n åtskilliga gånger. Reservatet ligger rätt ensligt till. Från parkeringen är det cirka 400 meter att gå till reservatets södra ände.

Men först lite fika vid det mossiga bordet vid rastplatsen.

Leden genom skogen är jättefin men den passerar förbi reservatets södra ände och fortsätter ner till Sofielund. En dryg kilometer att gå. Men jag vill upp på berget och det blir därför en liten bergsbestigning.

Området är sen länge känt för sina urgamla tallar men dom är inte alltid så höga. Som denna lilla tall som förmodligen är mycket äldre än man tror.

I östra änden av reservatet reser sig desto större tallar.

Väl uppe i reservatet är det cirka 800 meter till reservatets östra gräns intill Gorgen. En rätt behaglig vandring mellan urgamla och knotiga tallar och över fält av väldoftande skvattram. Plötsligt reser sig en grävling upp från sitt gömme 2 meter framför mig och hastar snabbt iväg. Jag ser inga springande ben utan det är som om dess breda kropp flyter över marken som en svävare.

Även Gorgberget har troligen drabbats av granbarkborre men dessa vindfällen ser man endast i östra änden av reservatet .

Min förhoppning är att jag från berget ska få se en fin vy över Gorgen men det är för mycket träd i vägen. Om vandringen genom reservatet var rätt enkel så var nedstigningen mot Gorgen mer besvärlig. Hela bergssidan ner mot Gorgen är helt täckt av mossiga stenblock. Det tar mig en bra stund att komma ner till strandlinjen.

Vy mot norr sedd från västra sidans strandlinje.

Inlandsisen har på båda sidorna av sjön kramat sönder och packat ihop all krossad sten till steniga slänter.

Efter avslutad vandring längs med sjön så blir det fornminnesjakt. Detta är fornminne L2020-7216. En uthusgrund. En dryga 100 meter öster om sjöns södra ände.

Fornminne L2020-8719. Platsen där det ska ha funnits tjärdalar. Fortfarande kan man se några gropar där dessa ska ha funnits. En liten bit sydöst om Sofielund.

Även om det inte har så mycket att göra med Gorgen att göra så fullkomligt vinmlar det av sjöar i trakten. Längs med väg 739 passerar jag några stycken. Den här fina rastplatsen ligger vid Fåfallasjön.

Nedanför Kvarnviken finns ett jättefint bad i sjön Önn.

Strax efter Kvarnviken finns en small passage mellan Västersjön och Storsjön. Vid Västersjön finns det också ett litet bad. Platsen tycks vara mycket populär bland husbilsfolk även om det inte är så många ställplatser där.

Filmer

Inspelat 17 augusti 2025.

Källor

Källa 1: Lantmäteriets historiska kartor.

Källa 2: Hellquist, Elof. Studier öfver de svenska sjönamnen deras härledning ock historia. 1903-1906.

Källa 3: https://sv.geneanet.org/Efternamn/GORGEN

Källa 4: Sveriges Geologiska Undersökning (SGU)

Källa 5: https://maps.ostgotaleden.se

Källa 6: https://www.lansstyrelsen.se

Källa 7: https://www.artportalen.se

Källa 8: Åtvidabergs naturvårdsprogram. Del 3. Objektskatalog, version 3. 2016-06-15.

Källa 9: Rumma av Gunnar Olofsson, 2003.

Källa 10: J. V. Palmqvist, Rester av primitiv religion bland Värmlands finnbefolkning, 1924. https://sv.wikisource.org/wiki/Rester_av_primitiv_religion_bland_V%C3%A4rmlands_finnbefolkning

SIDAN UPPDATERAD: 20251031