Sjödetektivens hemsida

I ÖSTERGÖTLAND

  

Grunddata

  • Kommun: Norrköping
  • Sjöid: 649325-150540
  • Yta (km^2): 0,532
  • Strandlinje (km): 4,2
  • Höjd (m): 34

Google Earth-filer

Plats i Google Earth
Waypoints i Google Earth
Grundinfo om Dänseln för Google Earth
Waypoints för Dänseln för Google Earth

Allmänt

KARAKTÄRISTIKA Mesotrof sjö. Viktig rekreationsmiljö.

GEOLOGI Berggrunden består av smålandsögongranit, metagråvacka och gnejsgranit.

HISTORIA

1800-tal: Dänseln omnämns i den mellan 1815-1897 utgivna 'HISTORISKT-GEOGRAFISKT och STATISTISKT LEXIKON ÖFVER SVERIGE'. Det avsåg bäckarnas sträckning i Kimstad där en av dom större ska ha funnits vid Dänseln.

1900-tal: Dänseln sänktes 1916.

SÄGNER Om det är bra väder, man har bra syn, är på rätt ställe, har mycket tur och en massa tro på sägner, så kan man se en kyrkklocka på Dänselns botten. Man ska ha ringt med den i Vånga eller Kullerstads klocka. Något ska ha fått trollen att reta sig på detta och sett till att klockan flög iväg till Dänseln. Försök gjordes att få upp den, men som vanligt med dylika saker i sjöarna i Östergötland så misslyckades man. Klockan är fortfarande kvar. (Sagor och sägner i Bråbygden, Arthur Nordén, 1922, sid 132)

Citat

Dänselskogen. Dänselns östra strand är variationsrik och tilltalande. De olika typerna av skog, den öppna marken och sjöns närhet gör vandringen spännande. Utsikten är vacker och från den delvis klippiga stranden finns möjlighet att bada. I klippskrevor och branter står riktigt gamla tallar. (Naturliga upptäcktsfärder i Skärblacka)

Sjöflora

Bladvass, säv, vit näckros och vattenpilört.

Landfauna

FÅGEL Talltita.

Sjöspaningar

2016-09-10 Var på trollhumör när jag valde Dänseln. Kändes som att med en trollsk sägen i bagaget så kunde inte besöket bli annat än spännande. Trollen verkade (som mig) lite lättretliga och snarstungna, och en aning långsinta. Sen reagerar dom impulsivt som i fallet med kyrkklockan i Dänseln. Jag har fått för mig att troll var morgontrötta och avskydde att bli väckta för tidigt. Och det är min egen teori varför dom kastade kyrkklockan i Dänseln. Det ringdes i Kullerstad eller Vånga kyrka och det räckte för att reta upp trollen. Jag börjar min tur med ett besök vid Kullerstads kyrka. Jag vill se om kyrkklockan finns kvar. På kyrkogården finns en stor och vacker klockstapel och jag kan skönja en klocka bakom en av dess täckluckor högt upp i stapeln. Men vem vet, dom kanske har skaffat en ny? Jag har ofta noterat i gamla sägner att troll har en aversion mot kristen kyrklighet. Med den rika metaforik som medeltiden är så typisk för så varför skulle det inte kunna vara så att troll är ett annat ord för viking? Fast enligt Wikipedia så förekom troll även i den fornnordiska mytologin. Men dom försvann i alla fall kvickt med kristnandet av Sverige. Långt in i skogarna. Vid Kullerstads kyrka finns ännu ett vittnesmål om hur viktigt det var under den tidiga kristenheten att dölja det fornnordiska. De äldsta delarna av kyrkan härrör från 1200-talet. 1969 fann man bakom kyrkogårdsmuren en runsten med texten 'Håkan reste detta minnesmärke efter Gunnar sin son. Han blev död i väster.' Men numer ursäktat eftersom runstenen står alldeles till vänster om ingången till kyrkan.

Med hela huvudet fullt av troll och vikingar och tankar på vad som styrt vårt tänkande här uppe i Sverige (och hur vi hade kunnat tänkt) så åker jag förbi det puffande och stånkande Skärblacka bruk, svänger vänster vid Berggården och fortsätter till avfarten mot Lövudden och Älgedalen. Jag rekommenderar den parkeringen. Mycket vacker lite slingig väg mellan böljande fält. 500 m fågelvägen till Dänseln men går man vägen så blir det nog snarare 1 km. På 300-400 meters håll märker dom mig inte, flocken med cremébruna och vitprickigt dovvilt som betar för fullt, men snart knastrar jag för mycket på grusvägen. Alla har nog inte sett och hört mig men alla lommar (som på en given signal) sakta men bestämt iväg. Har siktet inställt på det första av två fornminnen jag känner till vid Dänseln, Suggebo fornborg. Väljer min waypoint till Suggebo och slår på kompassläge och går fågelvägen och hamnar på ett lovande berg. Fel berg visar det sig. Suggebo ligger mittemot, med en dal emellan. Men vägen till Suggebo norrifrån är tyvärr en av dom svårintagliga branterna. Kravlar långsamt upp men väl uppe på motsatta sidan så blir jag rikt belönad. På fornborgens sydsida ser jag en av dom mest intakta fornborgsmurar jag sett på mina vandringar. Både bred, ganska hög och lång. Ingen skyltning nånstans tipsar om att här finns en mycket fin fornborg. Och utsikten över Dänseln härifrån är mycket vacker. Känner mig av nån anledning inte utestängd från borgen utan snarare välkommen in. Tränger så djupt jag kan in i min bristande förmåga att föreställa mig hur det vimlat av människor i denna stenborg för 1500-1600 år sen. På så pass lång tid har den säkert förvandlats till en oigenkännlig ruin, som den tidens människor knappt skulle känna igen. Men hur såg det ut? Vad jag läst har man gjort fynd som pekar på palisader av trä och stockkonstruktioner som funnits i anslutning till yttermurarna. Och innanför en trolig miniatyrby med boningshus, fähus och uthus. Men hur livet kan ha tett sig på en så pass isolerad plats som Suggebo Skans är för mig mycket svårt att föreställa sig.

Jag går dom 150 metrarna söderut mot vägen som leder till Lövudden. Ett nylagt tegeltak syns ovanför en lite tanig häck. Taket tillhör en tvåplans trävilla inbäddad i grönskan. Ett litet röse med tegel ligger framför huset. Är det här det fornminnesmärkta huset 'si si' frågar jag mig själv, men det verkar inte rimligt att det här huset (om än till åren) skulle vara det. En bit därifrån står två fina ladugårdar eller uthus på stengrund. Uppfarten är ovanligt nog inte i grus utan en gräsmatta klippt som en uppfart. Jag får en känsla av att Lövudden stått för sig självt en lång tid men att någon nu börjat ge den lite mer kärlek. Men där, vad är det för vitt som skymtar bakom syrenbuskarna? Närmar mig och där, lite blygt, tittar ett litet lågt reveterat hus fram. Det måste bara vara si si. Namnet kommer ifrån en gammal rätt osammanhängande sägen om den efter digerdöden överlevande mannen som ska ha släppt ut boskap ur fähusen. När han närmade sig Dänseln så utbrast han 'si si' när han såg det ryka ur ett av husen. Därefter fick stugan sitt namn Si Si. Kan den här stugan verkligen vara samtida med digerdödens härjningar? Pesten anses ha kommit till Sverige 1350 med sina efterdyningar fram till 1420. (ur 'Värre än forskarna anat: Digerdöden' från Forskning och Framsteg av Dick Harryson). Och det är under denna tid som ska ha varit tiden för Digerdöden. Däremot drabbades Sverige av pest under 1600-talet och fram till 1720 då pestutbrotten upphörde. Jag tror nog snarare att Si Si hör hemma under denna tid, och inte under Digerdöden. Men bara under 1710-1711 dog 100000 svenskar i pesten och det var dom fattigaste, svagaste och sjukaste som avled (Ur http://www.bengtdahlin.se/HoSstoryn1/filer%20del%201B/epidemier.html). Och Vånga och Kullerstad drabbades särskilt hårt. Hur det nu än var med allt detta elände så är den lilla stugan oerhört vacker där den ligger lite skymd ovanför Dänseln. Men det finns något vemodigt över den trots allt. (p.s. Det finns en ägavmätningskarta från 1638 på Lantmäteriet över Suggebo och Lövnäs.)

Tiden flög verkligen fram mellan 07:45 till 15:10 då jag faktiskt kom fram till det jag skulle besöka, Dänseln (eller Denselen som den kallades på en ägoavmätningskarta från 1817), 100 m söder om Lövudden. Hittar en klippa som vore den en catwalk mellan vassruggarna. Och härifrån ser man det mesta av sjön, mitt emot Öna gård.

Lövudden börjar 100 m öster om catwalks-klippan. Hittar två fina badplatser och en förfallen gammal eka. En brygga och en klipphäll är idealiska badplatser. Den gamla ekan ligger högt upp på land, på en klipphäll, som utställd för att betraktas, för ro med den går inte med dess stora hål i akterspegeln. Alla dessa övergivna träekor man hittar runt sjöarna. Som något försummade skulpturer. Bara dom vore föremål för en fotoutställning. När man rundat Lövudden kommer man fram till en underbar liten vik som kantas av vass. På vikens östra sida hittar man en mycket fin brygga. Solen steker nu vid 16-tiden och jag lånar den fina bryggan för ett bad och en fika. Det finns en led som passerar södra delen av viken som fortsätter söderut till till synes ingenting och österut som leder ända fram till Öna gård. Tyvärr inte alltför strandnära. Den strandnära vägen efter viken visar sig bli en mindre utmaning. En hög med stenar och stockar och en brant hindrar vägen. Synd att jag just badat för väl på andra sidan är man svettig igen.

Får för mig att nån ligist har sprayat en klipphäll med gul färg. Men det visar sig (efter vad jag tror) vara nån form av ägglav. Mycket tät och som en gul yta på ett blomkålshuvud bildar den ett tunt lager på bergväggarna. Vid östra änden hittar jag en plats som måste ha varit ett litet bad- och fiskecentrum vid Dänseln. Ett cementfundament till en brygga är gjuten ute på en klippspets. Ovanför finns en mycket hembyggd men rejäl bänk, en trave med några vita korgliknande saker som väl måste ha använts som kräfttinor.

Kommer fram till en liten träbro vid östra änden av Dänseln, över Hyttebäcken (ger en viss vink om hyttor som funnits). Stigen leder upp till en hage med ett trästaket med en passage för vandrare och vidare till Krogängen. Nedanför Krogängen, vid sjön, finns den stora plastbåtsparkeringen vid Dänseln, djupt inne i vassen. Nära upp till villasamhället Alhagen (drygt 1 km). Strandvägen härifrån ända fram till Öna gård är toppen. Man går en strandnära led en bit men den viker av norrut efter en stund. Håller man sig så nära man kan intill sjön så kommer man upp på en stor och fin klipplatå med utsikt över sjön. Fram till rastplatsen nedanför Öna gård hittar man ett antal fina hällar. Fler än på södra sidan. Och som så många gånger för så ser jag att isräfflorna går från NV mot SÖ.

Vid 17:30 ser jag något välkommet, en platt klipphäll och ett plastbord med bänk alldeles intill vattnet. Ingen kommunalt anordnat rastplats, antagligen de boende i Öna gård som köpt det och ställt dit det. Försöker sortera bland mina känslor om det är för privat bruk eller för vem det än må vara som kommer ångande förbi här. River av mig och tar ett uppfriskande dopp. Om Öna gård vet jag inte mycket. Det drivs ekologiskt jordbruk, någon form av rekreationsverksamhet och att det förmodligen ska ha bott en skomakare där på 1800-talet. Nedanför Öna gård är det slut på gräddfilen runt sjön. Bara en smal och knagglig remsa på andra sidan om ett elstängsel. Någon som ser ut som ett Värmlandsfår kommer bestämt men lite undrande fram till stängslet. Förmodligen tyckte han att det var märkligt med någon på den sidan om stängslet. Känner att jag vill förklara mig, men kan inte komma på hur. Baggen vänder ganska snart och går tillbaks till de övriga i flocken.

Resten av vägen för en sjöturist som mig är bara ett rent elände. Bara drygt en meter mellan stängslet och vassen, en meter fylld med ris och kvistar och annat som vill göra det så besvärligt som möjligt för mig. Kommer till slut fram till ett liten fiskestuga där det finns en bänk med bord och en båtplats. Dricker lite vatten och gör mig redo för att avsluta min tur runt Dänseln. Går en bit på en liten väg som leder till en bom. Men på andra sidan bommen står någon som hört mig komma och bara glor ut mig. Denna väktare vid bommen har en liten busig brun lugg, vitt ansikte, bruna öron, en rosa- och svartspräcklig näsa, en rund brun ring runt ena ögat och en stor svart kropp. STOR SVART KROPP! Jag bestämmer mig på plats, trots den snälla blicken, för att det är en tjur (men med facit i handen var det nog en kviga). Och jag inser att den 500 m långa och bökiga promenaden utanför stängslet är förgäves. Tänker att hela området bakom stängslet är en hage fylld av unga och pigga (och uttråkade) tjurar, redo att roa sig med en stadsbo som mig. Går 300-400 m tillbaka och hastar ändå över hagen med andan i halsen.

Kommer till slut ut på grusvägen nån kilometer från bilen. Som vanligt fullproppad med alla intryck från en dag från morgon till kväll med min nya sjöbekant, Dänseln.

2016-11-30 Det kom ett mejl från Arne i Alhagen med minnen av Dänseln sedan 70 år tillbaks. Arne och hans hustru har haft som morgonrutin i många år att ta en promenad till Dänseln. Arne berättade en del intressanta saker om Dänseln. Han bekräftade det intryck jag fick av sommarens låga vattenstånd. Han hade aldrig under sina 70 år vid Dänseln sett Hyttabäcken vara torr förrens i år. Något som negativt påverkar betesmarkerna i området. Desto trevligare var det att få veta att det finns både stora gäddor och aborrar i Dänseln. Flodkräftorna försvann på 1960-70-talet. Enligt Arnes minne så har siktdjupet halverats av okänd anledning. På markerna i anslutning till Dänseln finns det vilt som älg, dovvilt, rådjur och fälthare, men även grävling och räv. Bävern brukar tydligen korka igen tillflödet från sjöarna Horken och Kalven med sina bäverhyddor, något man tar bort lite då och då för att främja tillflödet. Arne berättade också att havsörnen ofta besöker Dänseln, även om den inte häckar där. Däremot häckar fiskgjuse vid sjön. Andra fåglar som Arne sett vid Dänseln är gräsänder, knipor, måsfåglar och beckasiner (som ökat i antal senaste år).

Bilder

Klockstapeln vid Kullerstads kyrka.

Klockstapeln vid Kullerstads kyrka.


Grusvägen ner till Älgedalen och Lövudden.

Grusvägen ner till Älgedalen och Lövudden.


Dovvilt på hagen invid grusvägen till Älgedalen och Lövudden.

Dovvilt på hagen invid grusvägen till Älgedalen och Lövudden.


Ingången till Suggebo fornborg.

Ingången till Suggebo fornborg.


Lövudden.

Lövudden.


Det lilla huset Si Si.

Det lilla huset Si Si.


Catwalksklippan nedanför Lövudden.

Catwalksklippan nedanför Lövudden.


Foto från Dänseln

Foto från Dänseln


Bryggan innan Lövuddden.

Bryggan innan Lövuddden.


Badbryggan inne i viken.

Badbryggan inne i viken.


Ägglav eller grafitti?

Ägglav eller grafitti?


Det gamla bryggfundamentet på östra sidan.

Det gamla bryggfundamentet på östra sidan.


Förmodligen en besviken bäver som lämnat detta efter sig. Besviken för att trädet fallit inåt land.

Förmodligen en besviken bäver som lämnat detta efter sig. Besviken för att trädet fallit inåt land.


Badplatsen nedanför Öna gård.

Badplatsen nedanför Öna gård.


Öna gård.

Öna gård.


Ett får iakttar en fårskalle bakom ett elstängsel.

Ett får iakttar en fårskalle bakom ett elstängsel.


Väktaren vid bommen.

Väktaren vid bommen.


Filmer


Filmat från Dänseln den 10 september 2016


Källor

Naturvärdesinventering av 75 sjöar i Norrköpings kommun, Jonas Edlund, 1996

Naturliga upptäcktsfärder i Skärblacka. Norrköping - Tekniska kontroret

Sagor och sägner i Bråbygden, Arthur Nordén, 1922


SIDAN UPPDATERAD: 20230712