Sjödetektivens hemsida

I ÖSTERGÖTLAND

  

Grunddata

  • Kommun: Nyköping
  • Sjöid: 651437-153304
  • Yta (km^2): 0,264
  • Strandlinje (km): 2,33
  • Höjd (m): 51,2

Google Earth-filer

Plats i Google Earth
Waypoints i Google Earth
Grundinfo om Björnsjön för Google Earth
Waypoints för Björnsjön för Google Earth

Allmänt

KARAKTÄRISTIKA Oligotrof skogssjö.

GEOLOGI Flera sprickzoner går genom sjön. Granitbergarter (smålandsgraniter, gnejsgranit och yngre granit), men här finns även flera större områden med grönsten.

HISTORIA Under arbetet med miljökonsekvensutredningarna inför planeringen av Ostlänken bedömdes området runt Björnsjön vara av 'Högsta kulturmiljövärde'. Detta för att man här hittat stenåldersboplatser från äldsta till nyaste stenåldern. Det är alltså ett område där arkeologer kan studera hela stenålderns koloniseringsprocess. Vilket är svårt i motsvarande områden nära Östersjön då dessa områden idag är under vatten. Det gäller framförallt i sprickdalsterrängen norr om Björnsjön där höjdskillnaden ligger mellan 40-110 m.

I Kolmården del II finns ett kapitel som berättar om Skinnarbos historia från den första gårdskartan 1650 till 1870-talet. Se 'En gårds historia' av E. Benegårdh. Uppgifterna om Skinnarbo nedan är från denna källa. Mellan Lindalen och Skinnarbo ska tidigare ha funnits ett torp som hette Olstorp. 1969 fanns lämningar av grunden kvar. Ett annat torp ska ha funnits mellan Björndalen och Skinnarbo som hette Granstugan.

1600-tal: 1612 nämns Skinnarbo för första gången i en jordebok. Den första gårdskartan för Skinnarbo upprättas 1650 av J de Rogier.

1700-tal: En karta från 1716 visar att mängden utsäde fyrdubblats och avkastningen fördubblats sen 1600-talet. Gården hade också en humlegård 'om 80 stänger'. Stång var ett gammalt svenskt längdmått. 1 stång = 2,969 m. Om öl producerades på gården vet jag inte men humle odlades med säkerhet. Humle odlades med stöd på vertikala stänger på vilka humlen kunde klättra. 1723 ägs Skinnarbo av Gerhard von Bercher.

1800-tal: Boningshuset vid Skinnarbo uppfördes före 1863. Till mangårdsbyggnaden ledde åtminstone 1969 en 100-årig lönn- och asp-allé. Då fanns också en ask som mätte 2,20 m i omkrets som vårdträd vid norra gaveln. Idag skulle den i så fall vara 120 år gammal. 1861 bodde inhysehjonet Lars Larsson i Granstugan. 1889 ska en gumma som hette Eva Lotta Vestman som bodde i Olstorp ha fallit så illa utför ett stup att hon senare avled av sina skador. Orsaken ska ha varit att hon efter mörkrets inbrott letade efter sin enda ko.

1900-tal: 1934 började mjölkbilen att åka till Skinnarbo. 1949 fick gården elektricitet. Ladugården i Eternit vid Skinnarbo är byggd 1961.

2000-tal: 2016 håller man travhästar på fälten runt Skinnarbo. Lind- och aspallén är borta men den gamla asken som fanns vid Skinnarbo 1969 är troligtvis den som finns vid boningshuset. Högt upp i asken hänger en kätting. Enligt ägarna ska kättingen ha hängt där mer än 100 år. Kättingen ska ha varit till för den ko man hade stående vid huset på den tiden.

ÖVRIGT Björnsjön ligger efter Sörmlandsledens etapp 31 (Åbo-Stavsjö). Gillar du att leta geocacher så finns det en vid Björnsjön (se https://www.geocaching.com/geocache/GC2WDJT_bjornsjon)

Björnsjön är en av många populära 'Björnsjöar' i Sverige. Det finns hela 42 stycken sjöar med namnet Björnsjön.

Björnsjön ligger på länsgränsen till Södermanland. Vid den gräns som tidigare fanns mellan Göta och Svea rike. Runt sjön finns tre på Gula sidorna angivna platser, Asptorp, Skinnarbo, Kopparbolstorp, Linddalen och Björndalen. Skinnarbo är den största fastigheten och har en lång dokumenterad historia. Skinnarbo ligger cirka 250 m från sjöns sydvästra strandkant.

Citat

'Detta var historien om en gammal gård och dess grannar i en gammal bygd. En bygd dit människor kom långt innan Östgötaslätten steg ur havet. En bygd där bytänkandet aldrig slog igenom, där stigmän och munkar satt sin prägel, där saga och sägen finns kvar. Ingen kan sia om dess framtid.' (E. Benegårdh i Kolmården - Del II, sid 251)

Sjöflora

Bladvass, säv, flaskstarr och sjöfräken, vattenklöver, strandlysing, kråkklöver, gul och vit näckros.

Sjöfauna

BOTTENFAUNA 2001 utfördes ett musselprojekt där Björnsjön var en av sjöarna man fridök i och inventerade musselbeståndet. I sjön hittades då Spetsig målarmussla (Unio tumidus), Allmän dammussla (Anodonta anatina), Stor dammussla (Anodonta cygnea) och Flat dammussla (Pseudanodonta complanata).

Landflora

Vid Skinnarbo sydväst om sjön finns några små och relativt artrika hagmarker.

Landfauna

FÅGEL Storlom och fiskgjuse enligt uppgift 1996.

DÄGGDJUR Runt sjön men framförallt på södra sidan finns mycket dovhjort. Dom dras gärna till foderplatserna vid Skinnarbo kvällstid.

Sjöspaningar

2016-09-03 Då var jag tillbaks efter den tidigare malören med att jag inte lagt in rätt terrängkarta till Björnsjön. Åker man E4:an norrut så svänger man av mot Stavsjö och sen till vänster, mot Skogsbo. Någon har gett vägen en rejäl avhyvling men tyvärr är det som att åka på en tvättbräda. Skuttar fram till avfarten mot Kopparbolstorp. Slår på 'Bol' på SAOB och lär mig att 'bol' betyder gård eller hemman på fornsvenska. Man kanske idag skulle kunna kalla den Koppargården. Varför just Kopparbolstorp blev så förknippat med koppar att det fick sitt namn därefter kan man bara gissa. Vid Kopparbolstorp finns ett unikt område för stenåldersboplatser. Möjligtvis har det brutits koppar i området. Just namnet Kopparbol finns på fler platser i området, 'Kopparbol' norr om Kopparbolstorp och Kopparbolskärret norr om Kopparbol. Så definitivt har Kopparbol varit en inflytelserikt namn genom tiderna. Kopparbolstorp består idag av två boningshus och en ladugård, rester efter en cementgrund och en riktigt fin jordkällare. Smyger runt knuten och in på fältet där man under april 2009 gjorde utgrävningar i det då nyanlagda fältet. Man hittade en unik fyndplats med rester från flera tider under stenåldern. Här fann man föremål av kvarts, grönsten och sandsten. Enligt RAÄ finns det föremål från fältet på Sörmlands museum. Varför där och inte Östergötlands museum kan man undra. Den lilla ladugården väster om gården har antagligen nån gång byggts om till traktorgarage. Norr om fältet finns en fin övervuxen men stadig stockbro som går över en liten bäck. Rätt torr i år som dom flesta bäckfåror jag passerat under sommaren. Nordväst om bäcken går jag mot en plats där det ska ha funnits kolbottnar från kolmilor. Hittar ingenting men börjar plötsligt höra röster som än hörs till vänster och än till höger. Kommer upp till en skogsstig och håller på att bli överkörd av en frustande mountainbikecyklist. Och efter en stund kommer en till, och en till. Inser när jag ser deras vita lappar med nummer på att det pågår en cykeltävling här, mitt inne i skogen. Det lugnar ner sig efter ett tag och svansen av cyklister tunnas ut allt mer, tills det bara är jag kvar när jag närmar mig vindskyddet på Björnsjöns norra sida.

Det finns bara ett vindskydd vid Björnsjön men det som finns är desto bättre. Det invigdes i maj 1996 av bland annat Gunnar Löwgren som 1970 såg en artikel i SvD där Kurt Kjellgren och Erik Söderström la fram sin vision om en vandringsled från Lida friluftsgård i Stockholm till Kolmården. Gunnar anslöt sig till gruppen och kom att bli en av dom mest inflytelserika personerna under tillblivelsen av Sörmlandsleden. Vindskyddet har det mesta man kan önska sig. Eldstad med inbyggd vindkåpa, yxa, såg, stekpannor, grillgaller och förstås en välfylld gästbok. Många gånger är vindskydden i sig rena gästböckerna då folk älskar att rista sina namn. Särskilt lägger jag märke till alla älskande par som ristat sina hjärtan och namn på vindskyddet. En liten bit uppe i skogen till vänster finns till och med ett utedass. Och nedanför vindskyddet vid den fina sandstranden ett rastbord. En eftersläntrande mountainbikecyklist passerar förbi mig och det får mig också att bryta upp och ta mig runt Björnsjön.

Sörmlandsleden viker av norrut strax efter vindskyddet men jag fortsätter västerut. Passerar först några gamla rostiga oljefat med sina metallbukar uppfläkta. Inuti dom har mossan hittat ett tryggt hem. Men ofta hittar man dessa rostiga oljefat här och där runt sjöarna. 'Någon som dumpat sitt avfall', tänker man först men kan man ha använt dom som kräftburar för länge sen? Dom är så pass vanliga vid sjöar så jag börjar undra varför man så ofta hittar dom. Snart ser jag små klövmärken som trampat upp ytor nära stranden. Klövmärken som man hittar runt hela sjön, på stigar och intill vattnet. Klövar efter dovhjort visar det sig. Och just den här veckan, fick jag sen höra, var säsongens sista brunsttid för dovhjortarna. Något jag senare verkligen fick bevittna vid sjön. Fastnar som ofta vid synen av döda träd. Dom ligger där som efter en strid, lämnade att dö, och med tiden fryser dom fast till sin sista rörelse i livet, avskalade, med den askgrå, rynkiga trädkroppen mot marken och dess torra armar spretande åt alla håll. Grenfästena påminner om horndjurs hornfästen, små rundade fördjupningar där grenarna sitter fästade eller släppt. Fantiserar om att grenarna egentligen är horn, som kunde stångas åt alla håll. Nu ligger dom bara där som för att påminna oss om något jag inte riktigt kan sätta fingrarna på. Dom är i alla fall mycket vackra dom gamla döda träden och jag passerar dom oftast med en viss andakt och beundran.

Norrsidan efter vindskyddet blir rätt snart geologiskt dramatiskt med en stor rasbrant ner mot sjön. Norr om sjön finns en bergsplatå som ligger cirka 40 m högre än sjöns nivå. Sydsidan av den platån består av rasbranten och här är mycket brant. Kommer upp på höjden och kan inte släppa tanken att sjöns namn faktiskt kommer av dess likhet med ett björnhuvud, med björnens huvud i nordväst. Och munnen är den 160 m långa och smala landtunga som jag ser från höjden. 'Måste bara dit', tänker jag. Vilken perfekt plats för att se hela sjön. Vid nordvästra spetsen ligger ett par trötta båtar högt upp från sjön. Här finns också ett inlopp till sjön som fortsätter till Prästkärret och vidare 1 km till den väldigt lilla och cirkelrunda Åksjögöl, inte mer än 56 m i diameter. Så liten att den tyvärr inte fått vara med i SMHI:s sjöregister över sjöar och vattendrag i Östergötland. Gränsen går vid 1 ha stora sjöar, m.a.o. 100 x 100 meter stora.

Innan man kommer ut på landtungan (eller 'Björnmunnen' kanske?) så går man genom en lite spretig och knotig björksumpskog. Dom små björkarna står i små klungor där dom klamrar sig fast vid en gemensam upphöjning i marken. Går mellan björkklungorna på mjuka och mossiga tuvor till landtungans början. Ute på udden är det som att stå på första parkett. Hit har det varit lätt att gå med stig eller enkel terräng hela vägen men jag ser att fortsättningen inte blir lika enkel. Söder om där jag står så reser sig en hög och tvär bergsbrant. Tallarna har kämpat för att få fäste på bergssidan men gett upp. Den lite runda och kala framsidan av det tvära berget får mig att tänka på flintskallighet. Undermedvetet? Tycker i alla fall att platsen borde få heta Flintskallen. Kan inte direkt klandra Flintskallen som stått där i väder och vind i kanske mer än 2500 miljoner år och som om inte det räckte ha haft 3 km inlandsis på huvudet. Inte undra på om man blir flintskallig då.

Jag går upp på Flintskallen och nöter lite på dess hjässa också. Panoramautsikt över sjön och den i särklass bästa utkiksplatsen. Ser en grupp rovfåglar som sakta cirklar över platån ovanför rasbranten. Nedanför och framför mig ligger landtungan eller Björnmunnen som ankrad vid en kaj. Fikar! Igen!

Går sprakande och knakande över torra kvistar nerför Flintskallen på dess södra sida. Så pass knastrigt att någon blir störd av det nedanför mig och tar ett par steg söderut. Vänder sig om och försöker få syn på källan till mitt oljud. Jag tar sakta upp kameran och zoomar in och ser en svart nos, en svart konvex pupill inramad av en nötbrun iris på ett brunt och smäckert huvud. En dovhjortshona som jag hade stört. Vi tävlar om vem som kan stå blickstilla längst tid och jag vinner. Hon och en andra hona vandrar bort långsamt söderut.

Härifrån börjar en svettig promenad resten av vägen till i princip där jag började. Det är kalhyggen, privat mark, sumpskog och rätt ogästvänligt. Nedanför Flintskallen så finns en fin ravin men som är fylld av nyligen avverkade björkar. En svallvåg av kvistar och små björkstockar gör att det går rätt långsamt. Klättrar upp för en brant, går fel och stirrar helt plötsligt ner i en avgrund och får vända. Kommer ut på ett stort kalhygge norr om Skinnarbo. Får göra en 600 meters omväg upp till grusvägen. Följer den en bit och står sen med stor förväntan, äntligen, vid grusuppfarten mot Skinnarbo.

Längst upp i den inte så branta backen står en mycket vacker jättelönn och skyler den gräddgula fasaden på boningshuset på gården. Några grindslåar ligger bredvid en öppning i ett staket intill ett inhägnat grönt fält. Och bortanför det ännu ett fält och ännu ett fält. 'Det här är inte en bondgård', tänker jag, 'det måste vara en ranch'. Ja, vi kallar väl inte gårdar med hästhagar för rancher i Sverige men hade det här varit en västernfilm så hade Skinnarbo definitivt hetat 'ranch'. Västerntemat följer mig i tanken. Det är soligt men bedrägligt lugnt. Bara ljudet av mina fotsteg på grusgången. En ensam travare står framför gården och äter gräs men lyfter inte på huvudet. Annars är fälten tomma vad jag kan se. 15-20 fulla vattendunkar står utanför huset. Men inte ett ljud. Har helt klart passerat gränsen för det privata Skinnarbo, men kan inte låta bli att fortsätta, förbi boningshuset och in på gårdsplanen. En dörr öppnas bakom mig. Vänder mig nervöst om. Möter en blick som får mig att undra varför jag inte hör Ennio Morricone's For A Few Dollars More eka över gården. Känner mig genomborrad av ögon som ser på mig mellan ögonlocks tunna springor. Hör mig själv säga '- Hej, jag håller på att gå runt Björnsjön. Jag är lite nyfiken på Skinnarbo.' Damen i dörren visar sig vara allt annat än nån elak västerntyp utan mycket trevlig och en i familjen som bor på gården. Västerntemat klingar av en smula och jag får veta en hel del om gården. Hur dom kommit dit, om aspallén, jätteasken vid gården och gamla Skinnarbo. Hennes man kommer ut och vi fortsätter samtalet. Får veta att det jagas en hel del hjort i området och att det en del kvällar kan vara så mycket som femtio hjortar vid deras utfodringsplats framför gården. På fälten på gården håller man travhästar åt hästägare. Den 1969 100-åriga lönn- och aspallén finns tyvärr inte kvar men den gamla asken kan vara den som står vid gårdshuset. Dom berättar för mig att kättingen som hänger högt uppe i trädet för länge länge sen fungerade som kätting för en ko som då fanns där. Kättingen har blivit kvar men drivits högt upp i trädet. Känner en glädje över att en så gammal gård fortfarande är i högsta grad levande. Vi skiljs till sist med att jag får en vägbeskrivning till platsen där det första boningshuset vid Skinnarbo ska ha funnits och tillstånd att gå mellan deras hagar för att fortsätta min tur runt sjön. Stort tack för det.

Jag hittar en lite trött sommarstuga där gamla Skinnarbo ska ha funnits men ingen skylt som hembygdsföreningen ska ha satt upp. Ett par ston med några föl i släptåg kommer med bestämda steg fram till mig bakom staketet. Jag är ointressant visar det sig snabbt och dom går istället bort till sitt vattenkar. 'Men hallåå! Kan jag inte ens få ett stalltips till lördans V75:a?', men nej, här är man på semester och dom här fina travhästarna tar inte jobbet med sig hem.

'Grabbarnas fiskebrygga' nedanför Skinnarbo ser ut att ha inbyggd nappgaranti. Riktigt fin plats. Men här skär också ett brett dike vägen österut och den vidare vandringen runt sjön. Hade inte sommaren varit så torr som den varit så hade det blivit problem. Rädd för att man en mer regnfylld sommar får passera en bra bit söderut över diket för att komma vidare. Tar mig över och ut på en liten mosse. Är det nåt jag inte kan så är det att måla men nu vill jag verkligen det. Små ensamma anorektiska björkkvastar reser sig ur tovorna. Sträcker upp sina buskiga huvuden som för att få vispa runt lite bland molnen. En snustorr vassrand skärmar av sikten mot vattnet. Jag ser bergsplatån välva sig över rasbranten på andra sidan sjön, omfamnat av ett oroligt moln. Att jag kan se det här är inte så självklart som man kan tro. Men som sagt, jag kan inte måla.

Södra sidans strandlinje gör mig lite ledsam för här gör sig den torra sommaren extra påmind. Träden hänger så långt ut dom kan mot sjön men den har dragit sig allt för långt tillbaks. En 5-6 meter bred sandfylld strandlinje skiljer träden från sjön. Båtar ligger långt upp på land. Bryggor också. En meter höga vallar av trädrötter ligger frilagda och torra vid strandkanten, hopsnärjda med varandra.

Når vindskyddet vid 17-tiden och allt är lugnt. Vågorna spelar sakta ping pong med skummet vid strandkanten. Tre timmar senare finns det bara ett svagt rosa skimmer kvar av dagen. Och min eld brinner. Lågorna drar sig i vinden mot sjön. Kollar klockan när jag hör den första dovhjortstjurens klagoläte ekande rulla över sjön. 20:00. Det dröjer inte länge innan en annan tjur svarar på andra sidan sjön. Ur stora och små hjortkroppar hörs röster natten igenom ända till klockan 7. Inte oavbrutet men om någon höjer sin hjortröst så blir den snart besvarad, och sen är det tyst 5-10 minuter. Det slår mig att under hela mitt besök vid Björnsjön så har alla som bor här gjort sin röst hörd. Fåglar, hjortar och familjen vid Skinnarbo. Det gör inget att hjortarna väcker mig om och om igen under natten. Jag somnar lika fort igen i vindskyddet.

Bilder

Kopparbolstorp.

Kopparbolstorp.


Det fina och välutrustade vindskyddet på norra sidan.

Det fina och välutrustade vindskyddet på norra sidan.


Toan vid vindskyddet som jag hittade först efter ett varv runt sjön. Ligger 20 meter till vänster om vindskyddet.

Toan vid vindskyddet som jag hittade först efter ett varv runt sjön. Ligger 20 meter till vänster om vindskyddet.


Rasbranten på norra sidan 100 meter väster om vindskyddet.

Rasbranten på norra sidan 100 meter väster om vindskyddet.


Foto från Björnsjön

Foto från Björnsjön


Landtungan i nordvästra delen av sjön.

Landtungan i nordvästra delen av sjön.


Foto från Björnsjön

Foto från Björnsjön


Med lite fantasi kanske ursprunget till namnet Björnsjön?

Med lite fantasi kanske ursprunget till namnet Björnsjön?


Dovhjortshonan som jag tävlade mot i att stå blick stilla.

Dovhjortshonan som jag tävlade mot i att stå blick stilla.


Uppfarten mot Skinnarbo och den stora linden.

Uppfarten mot Skinnarbo och den stora linden.


Skinnarbo sedd från gårdsplanen.

Skinnarbo sedd från gårdsplanen.


J. de Rogiers ägomätningskarta för Skinnarbo från 1650. Huset där det ryker ur skorstenen är Skinnarbo.

J. de Rogiers ägomätningskarta för Skinnarbo från 1650. Huset där det ryker ur skorstenen är Skinnarbo.


Den gamla asken vid Skinnarbo med kokättingen fortfarande hängade i.

Den gamla asken vid Skinnarbo med kokättingen fortfarande hängade i.


Foderplats Vid Skinnarbo som ibland kan locka så mycket som upp till femtio dovhjortar kvällstid.

Foderplats Vid Skinnarbo som ibland kan locka så mycket som upp till femtio dovhjortar kvällstid.


Badbryggan nedanför Skinnarbo.

Badbryggan nedanför Skinnarbo.


Foto från Björnsjön

Foto från Björnsjön


Filmer


Filmat från Björnsjön 3 september 2016


Källor

Järnvägsutredning: Ostlänken avsnitt Järna-Norrköping. Banverket. 2008.

Kolmården, del II - Kommunen, Hembygden, 1969

Naturvärdesinventering av 75 sjöar i Norrköpings kommun, Jonas Edlund, 1996

Stormusselprojektet - En rapport från regional miljöövervakning i Jönköpings län, Jakob Bergengren (Länsstyrelsen i Jönköpings län), Ted von Proschwitz (Naturhistoriska museet, Göteborg), Stefan Lundberg (Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm). 2001.




SIDAN UPPDATERAD: 20161204