Sjödetektiven i Östergötland

Grunddata

Kommun: Norrköping
Sjöid: 651389-151276

Google Earth-filer

Plats i Google Earth	Waypoints i Google Earth

Allmänt

OM SJÖNAMNET På den häradsekonomiska kartan från 1868-1877 har gölen det burleska namnet Lilla Ballergölen, men bytte senare namn till Solltorpsgölen eftersom torpet Solltorp låg 400 m SV om gölen. Samma sak med gölen strax SÖ som hette Stora Ballergölen som fick namnet Ängstugugölen efter torpet Ängstugan SNV om denna göl.

HISTORIA Efter lite googling så blir dom första träffarna på släktforskningssidor. Där finns vissa uppgifter om födda vid Solltorp och boende där. Jag lyckas inte få fram när Solltorp avfolkades. Men det ska ha funnits på 1840-talet och är borta 1948 enligt den ekonomiska kartan från samma år. Men skrivet lite senare måste jag erkänna att det kan löna sig att titta i sin egen bokhylla, för där har jag sen ett par år tillbaka ett guldkorn (eller två). Nämligen skrifterna 'Försvunna backstugor torp och gårdar Del I och II' som gavs ut 2002 som ett resultat av en historiecirkel som Bråbo hembygdsförening tryckte upp. Citatet och bilderna nedan kommer från avsnittet om Solltorp ur denna skrift.

På Riksarkivets hemsida kan man dessutom söka fram ett antal bouppteckningar från 1800-talet efter boende vid Solltorp. Det är tydligt att dessa torpare levde på ganska små medel. De hade det gemensamt att man ägde 1 oxe och 1-3 kor, några får och i undantagsfall en gris. I bara en av bouppteckningarna nämns några böcker.

1600-tal: Enligt den minnestavla som sitter vid platsen för torpet så fanns torpet mellan 1686-1947 (Källa 3). Den först omnämnde vid Solltorp var Swen Carlsson 1686. Då hette torpet Wästgiötatorpet. Swen, som inte hade annat än detta torp, drabbades av en brand 1686 eller 1687, och förlorade allt. Exakt i detalj hur Swen löste detta är inte helt klart men han vände sig till domstolen. I Källa 4 återges ett citat ur domboken från den tiden som säger att han ansökte om brandskatt som domstolen medgav vilket innebar att 'hwarije gård av Preste' ... 'en fierding säd sampt resolverades at detta honom av protocollet extraherades skulle'. (Källa 4) En fjärding var ett viktmått som i det här fallet bör ha inneburit 18,3 liter säd. Men om jag tolkar det rätt bör det också ha blivit en skuld Swen behövde senare betala tillbaka. Om Swen hann med det är mer tveksamt eftersom han dog 7 år efter branden. Hans fru Ramborg levde till 1710.

1700-tal: På Rötters anbytarforum hittar jag en uppgift om att en Anna Cajsa Persdotter föddes i Solltorp 1775-01-20. 'hennes föräldrar var Peter Eriksson f 1752 i Risinge och hans hustru Anna Svensdotter f 1753 i Stora Malm, de bodde 1792 i Duvhult i Simonstorp' (skrivet av John Sidén, Källa 1) Kerstin Ellert säger att 'Torpet finns med i första husförhörslängden från 1792 så då fanns det.'

1800-tal: På en privat släktforskningssida hittar jag en uppgift om att en Emilia Andersdotter (född 1845) ska ha bott i Solltorp. (Källa 2) På den häradsekonomiska kartan från 1868-1877 kan man se att det vid Solltorp fanns ett antal mindre åkermarkstäppor. Bäcken från gölen gick genom tomten strax söder om torpet. Någon väg mellan Solltorp och Ängsstugan är märkligt nog inte markerad. Vägen gick istället upp till Säfsjötorpet 2 km bort vid sjön Sävsjöns södra spets.

Jag får svar 9 augusti från Kerstin som ansvarar för den privata släktforskningssidan. Hon kompletterar det lilla jag visste med att Emilia Andersdotter bodde med sin andre man i Solltorp från 1876 tills hon dog 1911.

2000-tal: Nån gång mellan 2015-2018 avverkades området strax söder om gölen. I SV där Solltorp ska ha legat finns ett hygge som funnits längre tid tillbaks än 2008.

GEOLOGI Uppgift om malm och mineralförekomster saknas för området runt gölen på SGU. Enligt SGU domineras bergarten runt gölen av granit.

Citat

(Nedanstående text från 'Försvunna backstugor torp och gårdar' Del II, Källa 4)

Solltorpet var beläget på Säfsebo ägor c:a 5 km väster om Rodga, inte långt från Solltorpsgölen och nära sockengränsen till Risinge.

Bråbo härad omfattade både Östra Eneby och Kvillinge socknar och det fanns ett Västgötatorp i båda socknarna, varför det finns risk att förväxla torpen. I 1686 års dombok för Bråbo härad omtalas en Sven Carlsson i Västgötatorp i Kvillinge. Det är med största sannolikhet det Västgötatorp som omkring 1790 kom att kallas Solltorp.

'Swen Carlsson i Wässgiötatorpet i Qwillinge socken kom för Rätten och gaf klageligen tilkienna hurusom torsdagen efter förleden Michaelisdag, en mycket beklagelig händelse honom wederfaren är, at en oförmodelig wådeld hafwer dess Torp med höö och säd i aska lagdt, så han icke et korn hafwer hwarken för sig eller sina creatur til födan, anhållandes om tilstånd at fåå sökia enskilde menniskor en brandskatt, och som Nembden tillijka med dhen fattige mannen så wara händt, som han nu för Rätten angifwit hafwer, så tillätz honom af hwarije gård af Preste?, Kongl. Majts. Huusesyns Ordning p 34, en fierding säd sampt resolverades at detta honom af protocollet extraderas skulle.'

I en avkortningslängd för år 1687 heter det 'af Wästgiötatorpet som brunnit och torparen Swen warit utfattig - 1 penning och 4 öre kopparmynt', vilket Sven inte kunnat betala.

Samme Sven Carlsson finns med i en vigsellängd år 1686 i Kvillinge socken, där han gifter sig med Ramborg Persdotter. Båda från Västgötetorp. Sven var då 66 år och Ramborg 46.

I Simonstorps dödbok finns noterat: 'År 1694 den 22 aprilis begrofs Swen Hansson i Wäsiötorpet, hans ålder 74 åhr'. Han var alltså född 1620. Här heter han Hansson men namnet kan vara felskrivet eller fel uppfattat av prästen. Hans hustru levde till 1710 enl. samma källa: 'År 1710 d 26 junij begrofs en gammal änkia ifrån Wäsiötorpet, Ramborg, 70 år.' Hon var 20 år yngre än maken. Först nu vid dödsfallen finns paret namngivna i Simonstorps kyrkobok.

År 1700 är Västgötatorpet utritat och namngivet på en ägomätningskarta. Kartan visar då att det fanns åker bestående av 1 tunnland och 1/2 kappland.

De närmast efterföljande 100 åren hade inte mycket hänt för enligt kartläggningen 1816 bestod åkern av 1 tunnland och 30 kappland = c:a 9550 kvadratmeter. Ängar, täppor och hagar bestod av 23 tunnland och 19 kappland.

Namnet Solltorp påträffades första gången i Simonstorps födselbok år 1750 då Erik Bengtssons och Brita Persdotters dotter Brita föddes. 'Såltorp' finns i jordaboken över Baron Hamiltons försäljning till Jacob Graver 1763. Det medföljde i arvegodset efter Jacob Gravers död 1779 och ägdes 1816 av sonen Jägmästare Johan Jacob Graver på Rodga, grundaren av Rejmyre glasbruk. Efter Gravers död 1831 förvärvade familjen Trozelli Säfsebo ägor år 1836. Hemmanet 'Sålltorp' under Säfsebo utgjorde år 1900 en areal av inägor till mellan 3 och 6 tunnland. Torparens årliga penningarrende var då 125 kronor.

Torparen i Solltorpet hade kolnings- och dagsverksskyldighet till Rodga buldansfabrik under 1700 och 1800-talet. Bl.a nämns på 1760-talet att torparen Per Månsson levererat pottaska för 25 rdr, 25 läster kol, gjort 52 dagsverken och bidragit vid timringen av Rodga 1765.

Genom åren har ett 25-tal torpare passerat och dragit sitt strå till stacken för Solltorpets överlevnad. 1 mitten av 1800-talet har torpet härbärgerat c:a 15 personer samtidigt, torparen och hans familj på 9 personer, drängar, pigor och tjänstegossar.

De sista personerna i Solltorp var torparen Josef Westerdahl som flyttade till Stafsjölund i Simonstorp hösten 1947, och hushållerskan Amanda Andersson född Liljegren som flyttade till Risinge socken samma år. Därefter har ingen varit skriven vid Solltorp. Det förfallna torpet revs av Trozelli c:a 1950.

Vid besök på platsen 1998 kunde konstateras att bostadshusets grund med den sedvanliga kullen med tegel fanns kvar, likaså grunden av en ladugård och en stensatt jordkällare. Beträffande växtlighet fanns ett fruktträd och syrener. Inägorna kunde tydligt urskiljas och bestod av planterad granskog, säkert 40 år gammal.

Bortsett från den allra första tiden som vi inte vet tillräckligt mycket om, så har Solltorp under hela dess resterande existens, fr.o.m c:a 1700, varit underlydande Säfsebo. Säfsebo som i sin tur ägdes av Rodga och sista tiden under Björnsnäs och Trozellisläkten.

Sjöspaningar

2020-08-16 SMHI:s prognos säger tidigt på morgonen att det blir ännu en 30-gradig dag. Förra helgens vandring blev lång och varm, så jag drar ut på frukosten, och frågar mig själv om det verkligen är vettigt att besöka en göl en sån här dag. Ett vattendrag utan badmöjligheter ... Men dels har jag printat ut information om Ängstugans historia till damen vid sagda torp och dels kan jag inte släppa bilden av bommen efter Ysjön. Bommen som är en som en portal till en annan och förgången värld. Rycker upp mig, snabbpackar, och åker iväg.

Vid Ängstugan står dörren öppen och jag hojtar lite försiktigt 'Hallå! Någon hemma?'. Hör någon röra sig inne i huset och ut kommer en långbent vit- och cremefärgad hund. Vi hälsar. En andra hund (en lite buskigt grå veteran) kommer ut och artigheter utbyts. Sist men inte minst kommer damen i torpet ut. Räcker över mina små papper som berättar dels om Ängstugans folkbokförda invånare mellan 1880-1930 och dels en artikel om Solltorpets långa historia. Får nu också veta var brunnen finns, som några förbipasserande tydligen hade upptäckt. Strax nedanför huset, på andra sidan vägen.

Snart får man väl gå på museum för att se en grusväg men ännu finns dom, och vägen från Ysjön in i skogen västerut är ett himmelrike för alla grusvägsälskare. Med inte helt delad glädje märker jag hur uppskattad min återkomst är vid Solltorpsgölen. Omringas genast av småflugor som tror att jag är en vandrande nöjespark. Hur kul som helst om man är fluga att surra runt mitt huvud tills jag blir helt yr.

Vis av erfarenheten så kollar jag noga på terrängkartan var våtmarkerna runt gölen är och börjar att gå från väster mot öster längs med norra sidan. Finns inga stigar utan det blir till att trippa på tuvor, vada genom ormbunkssbår och vispa undan grankvistar. Men 100 meter innan gölen, längs med bäcken, så börjar en djurstig som leder in i en ganska gammal skog. Gölen skymtar men det är tydligt att det inte går att komma nära vattnet.

Stannar upp vid en plats vid två stora tallar som står på en liten kulle. Runt kullen har det bildats en stig. I vardera änden av kullen finns anslutande stigar men just runt kullen är denna märkliga stig. Runt, runt! Bara runt kullen! Stigen är helt klart välpromenerad. Försänkt i mossan. Det är som att djuren här har roat sig med att gå runt runt i denna skogsrondell. Aldrig sett nåt liknande och det väcker fantasin. Några stora flyttblock står strax ovanför platsen och fantasin får än mer bränsle.

Desto längre jag kommer desto tätare blir skogen och träden blir allt mer kortväxta. Det brakar till, jag kollar framåt och jag ser ett brunt huvud på en hjort. 3-4 djur reser sig snabbt och försvinner in i en den täta växligheten. Men från samma plats hörs ett skall från en bock och jag fryser till. Kan inte se honom och vet inte om han står där på vakt. Väntar en stund och går sen vidare men blir snart utskälld av några fåglar jag inte kan artbestämma.

Hettan är tryckande och för hundrade gången vänder jag huvudet ner mot gölen för att se om det finns nåt ställe att komma nära vattnet. Men nej! Däremot, som för att visa mig hur det ska gå till, så glider två stora svanar sakta förbi mig på väg västerut mitt ute i gölen. Svanar är vanligtvis inte så skygga förutom när dom har ungar och det får hjärtat att slå en liten volt. Till många av Östergötlands många små vattendrag söker sig svanarna för att föda upp sina ungar, och oftast letar dom upp en egen göl. Dom försvinner snabbt och jag kan inte ta någon bild. Senare så filmar jag en snutt och ser hemma att jag fått med hela familjen. Tre nästan fullvuxna ungar och deras föräldrar försvinner på ett led in i vassen.

Södra sidan avverkas enkelt i en mer välväxt skog och jag kommer tillbaks till var jag började.

Tittar på den karta som Bråbo hembygdsförening tryckte upp efter sitt besök och går dit där jag tror att ladugården vid Solltorp ska ha funnits. 1998 besökte dom platsen och faktiskt, nu mer än 20 år senare, så finns grunden kvar. Det stör mig dock oerhört att spåren efter 261 års slit och 25 torpares liv i princip är som bortblåst (eller överplanterat). Det finns absolut ingen som av en ren händelse kan hitta denna gamla torpplats. Här har kolats (och förmodligen varför torpet anlas här), här har dagsverken för markägarna utförts (bland annat timringen av Rodga) och här har barn fötts och uppfostrats i flera generationer.

I alla fall jag känner både stor stolthet och stor sorg när jag besöker en sån här plats. Och om jag trodde på att be böner så ber jag en bön för att markägaren rensar Solltorps gamla husgrund från dom granar som nu har flyttat in och som snart har tagit över platsen.

Som det står på skylten vid Solltorp: 'Vårda minnet Vårda platsen'.

Bilder

Ur Försvunna backstugor torp och gårdar Del II: 'Arrendator Ejnar Edvard Aronsson och hustru Judit Kristina Nilssons dotter Ulla Aronsson vid Solltorp 1932.'

Ur Försvunna backstugor torp och gårdar Del II: 'Solltorp omkring 1932.'

Ur Försvunna backstugor torp och gårdar Del II: 'Sittande till höger på trappan arrendatorn vid Solltorp Ejnar Edvard Aronsson med hustru Judit Kristina Nilsson. Sittande längst till vänster Harald Endal. Bilden från ungefär 1932.'

Ur Försvunna backstugor torp och gårdar Del II: 'Karta över området vid Solltorp år 1999. A) = Stensatt grund efter bostadshus. B) = Stensatt grund efter ekonomibyggnad sannolikt ladugård. C) = Stensatt grund efter ekonomibyggnad. D) = Rester av sten från en jordkällare. E) = Vattenkälla. X) = Odlingsrösen (Stenrösen).'

Ur Försvunna backstugor torp och gårdar Del II: 'Del av Bråbo häradskarta år 1868-70 visande bla Solltorp.'

Tack vare det ovärderliga arbete som Bråbo hembygdsförening gjorde i slutet av 1990-talet så inventerades 64 försvunna torp i Simonstorps socken. Utöver dessa 16 stycken på okänd plats. Solltorp är en av dom kända.

En av rösena från Solltorp med rester kvar efter det man hade vid torpet.

En liten bit av den ladugårdsgrund som hörde till Solltorp.

Vägen till Solltorpsgölen är så vacker. Grusvägar så långt ögat kan se.

Inte en enda människotillverkad stig runt hela gölen men däremot en hel del djurstigar.

Ett av dom stora flyttblocken på norra sidan av gölen.

Påminner mig om Liftarens Guide till Galaxen där en intergalaktisk väg skulle anläggas där Jorden ligger. Även där fanns en gul schaktmaskin.

Fin utsikt över gölen från östra sidans högre punkt.

Gölens enda lilla sten med vattenkontakt på östra sidan. I övrigt är gölen vassinramad.

Filmer

Inspelat under en varm augustidag vid Solltorpsgölen.

Källor

Källa 1: John Sidén på https://forum.rotter.se/index.php?topic=48133.

Källa 2: http://nacksta.com/KMFanlista/ps17/ps17_127.html

Källa 3: Simonstorps hembygscirkel 1999 (på infotavla vid Solltorp)

Källa 4: Försvunna backstugor torp och gårdar Del II utgiven 2002 av Bråbo hembygdsförening.

SIDAN UPPDATERAD: 20220515