Uppdatera sidan

Skiren

• Sjöid: 650809-150480
• N: 15.88536 E: 58.69154
• Plats på Gula Sidorna

Grunddata

• Kommun: Finspång
• Sjöid: 650809-150480
• Yta (km^2): 0,416
• Strandlinje (km): 4,16
• Höjd (m): 31,9

Google Earth-filer

Plats i Google Earth	Waypoints i Google Earth

Allmänt

NATURVÅRD

Naturreservat: Skiren gränsar i sydöst till Ysundamarkens naturreservat. Det blev naturreservat 2009. Se citatet nedan från Länsstyrelsens beskrivning av reservatet.

HISTORIA

Fornlämningar: Två fornlämningar finns i Skirens närhet. Den mest intressanta är L2011:7076 Bytomt/gårdstomt. Enligt Riksantikvarieämbetet ska detta vara platsen där byn Skirnäs låg fram till början av 1900-talet. Här ska finnas fyra husgrunder och två källargrunder. Tidigaste belägg är från 1592. Uppgiftslämnare ska ha varit en Evert Petterson som vid tiden för inventeringen var 75 år. Platsen ligger cirka 850 meter sydväst om Ysunda. Se waypointfil! (Källa 1)

Den andra fornlämningen är L2011:7160 Lägenhetsbebyggelse men här sägs bara att det är troliga lämningar av husgrunder efter ett torp. (Källa 1)

Citat

Ysundamarken ligger strax sydost om Finspångs tätort. Reservatet domineras av tall och i området finns gott om bergshällar och små myrmarker.

Större delen av reservatet har aldrig kalhuggits så träden är i många fall över 200 år gamla. Äldre stubbar visar att det har skett viss plockhuggning.

Här finns också gott om död ved. Flera av myrmarkerna har använts som slåtteräng. I reservatet trivs ett flertal arter som indikerar att skogen har fått stå orörd under en längre tid.

(Källa: https://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/besoksmal/naturreservat/ysundamarken-naturreservat.html)

Sjöspaningar

2023-06-11 Går igång på ett sms som undrar 'Kan man fiska i Skiren?', 'Vem äger sjön?'. Det är början på en frenetisk jakt på information om Skiren. Det finns sex sjöar i Finspångs kommun som innehåller 'skir' i namnet. Tre stycken Skiren, Lilla Skiren (Även kallad Lillskiren), Stora Skiren och Skirgölen. Men just denna Skiren visar sig vara ytterst svårgooglad och dessutom ligger Lantmäteriets tjänster nere idag. Det finns bara två mindre fastigheter i sjöns närhet. Det är Hult på södra sidan och Skirbrotorp på sydöstra sidan. Och vägen till Skirbrotorp är den enda vägen som passerar intill sjön. Det finns en väg västerifrån som ser ut att ta slut 100 meter från sjön. Därifrån leder en stig ner till Hult. Det känns som att här har man ansträngt sig för att hålla denna Skiren utanför strålkastarljuset. Och därför blir man ju mycket nyfiken. Så nyfiken att nu packar jag ryggan och åker dit.

Med ny kamera och nya idéer om hur filmandet ska bli bättre går jag nerför den smala grusvägen mot sjön och Skirbrotorp. Fått kritik för att ljudet är dåligt och i princip förstör filmerna. Det föreslogs att jag skulle använda mygga men det jag testar nu är separata ljudinspelningar med ZOOM H5 som jag får synka med filmsnuttarna senare. Vill man bli överraskad av att en sjö helt plötsligt öppnar sig så ska man gå ner mot Skirbrotorp. På höger sida är en hög bergsbrant och det är först när man får fri sikt på andra sidan branten som man plötsligt kan se den 1200 meter långa sjön. Det finns bättre och sämre ingångar till en ny sjö men här har jag verkligen haft tur. Den höga, norra bergssidan, vyn över hela sjön, den smala grusvägen som viker av uppåt och åt vänster och så klart den obligatoriska lilla båten vid strandkanten.

Krånglar mig förbi båten och går längs med östra strandkanten och hittar en enkel planka som någon placerat invid sjön som en enkel bänk. Jag har sett det många gånger förrut, en enkel planka att sitta på och njuta av utsikten över en sjö. Och vid Skiren så är det nog solnedgången man njutit av många, många gånger på denna enkla planka. Det är helt enkelt en underbar plats och kanske till och med tillräcklig för ett besök till Skiren.

Bergssidan lockar och att få se vad som finns kvar efter den försvunna byn Skirnäs. Efter en ganska enkel bergsklättring är promenaden över krönet både enkel och bjuder på en fantastisk utsikt över sjön. Utan att först veta vad det är för fågel som höjer rösten så ser jag plötligt en rovfågel som hastigt flyger upp ovanför trädtopparna. Kanske är det jag som stör? Nedanför krönet finns en fin badplats. I ett träd har någon bundit fast en liten minihink av någon anledning. Sakta bär det av uppför igen och jag kan snart se en rätt avvikande dunge med buskar och träd som verkar dölja någon hemlighet. Kanske inte hemlig men väl sen länge bortglömd, ett spår efter Skirnäs by.

Förr eller senare tar naturen över sägs det, och det stämmer bra med Skirnäs by, som endast lämnat efter sig ett par stengrunder och en stor dunge med med träd och buskar som förmodligen härrör från mänsklig aktivitet. Av dom fyra husgrunder som ska finnas hittar jag bara två. Men läget ovanför sjön här på norra sidan måste ha varit fantastiskt med den utsikten. Hur levde man? Vad pratade man om? Vad roade man sig med? Här vid Skirnäs by. Frågor jag så gärna vill ha svar på men aldrig kommer att få.

Jag tycker ändå att jag hedrat minnet av de människor som en gång bott här och gjort mig förtjänt av att lata mig lite. Går tillbaks österut till en av dom högsta punkterna invid bergsbranten och hänger upp hängmattan. Några röster överraskar mig strax nedanför platsen och jag ser två tjejer komma längs med en stig. Dom ser mig inte utan fortsätter samtala samtidigt som dom klättrar över ett staket och fortsätter bort mot klipporna. Strax efter dyker två grabbar upp med samma mål ser det ut som.

Packar ihop och tänker att ungdomarna säkert har gått ner till någon badplats. Tänker att dom kan man ju fråga om fisket i sjön. Inga röster hörs längre. Går längs med strandlinjen och undrar vart dom tagit vägen. Plötsligt ser jag ett huvud på en av dom nere på en svåråtkomlig klippavsats. En hemlig liten skymd badplats verkar det som. Bestämmer mig för att inte störa dom så jag går vidare. Just som jag trasslar mig ner för den lite otillgängliga branten invid vägen kommer en bil som försvinner i riktning mot Skirbrotorp. Och det är ju den riktningen jag ska, mot Ysundamarkens naturreservat och södra sidan. En ung man står mitt på vägen och skyfflar grus och bättrar till det lite gropiga underlaget. Utsätter honom för ett litet korsförhör om sjön och fisket och allt möjligt annat men han vet inte så mycket säger han, 'Det är syrrans hus, det är fest där idag'. Men han är säker på att sjön är privatägd och att inget fiske är tillåtet för allmänheten.

KOmmer över ett krön och ser torpet, några hästhagar, en gammal lada och ett gäng parkerade bilar. I trädgården minglas det för fullt av både vuxna och barn. 'Pinsamt', tänker jag, 'Vad ska jag säga? Hej! Jag är Sjödetektiven!'. Bestämmer mig för att vara incognito och hojtfrågar en man som närmar sig om jag kan gå den här vägen till Ysundamarkens naturreservat. Han verkar mindre road av främmande just idag och informerar mig om att det finns en annan väg in i reservatet men att jag ändå kan för den här gången gå genom hästhagen. Han var också en smula irriterad över att jag ställt bilen före deras Endskild väg-skylt. 'Det är ingen parkering, det är därför vi har satt upp skylten där', säger han. Lite av det intryck sjön gjort på mig försvinner efter detta. Jag förstår att dom vill vara ifred här vid vägs ände i skogen men ändå. 'Vem är du?' frågar ett par tjejer jag passerar. 'Jag ska upp i skogen och fotografera', svarar jag och skyndar förbi Skirbrotorp.

Stöter snart på en rätt bred stig. Av det jag läst tidigare om sjön finns det ett antal gamla kyrkvägar på södra sidan och detta kan säkert vara en av dom. Efter 500 meter hittar jag enkelt det andra fornminnet, den troliga platsen för ett gammalt torp. Varför den som inventerat för Riksantikvarieämbetet skrivit 'trolig plats' vet jag inte, för mig känns det ganska givet. Särskilt som att det alldeles intill GPS-punkten för fornminnet också finns rester efter en gammal jordkällare. Dessutom syns resterna efter spisröset klart och tydligt.

Om du någon gång råkar ut för att du ska åka till Hult i området så se upp. Det finns två Hult nära sjön. Ett större Hult 1,5 kilometer väster om sjön och ett mindre Hult alldeles intill sjön. Mitt sikte är inställt på det mindre av dom två Hultarna. På kartan bara en liten enkel svart prick. Men nyfikenheten finner inga gränser så jag vill se vad det är. Men här är naturen i princip ogästvänlig och i stora stycken obefintlig. Intill ett jättelikt kalhygge ligger ett litet torp med stängda fönsterluckor. Det ligger lite mossa på taket och verandataket men huset lyser rött och vitt och nymålat ut. På verandan finns några enkla platsmöbler. Det finns ingen trädgård. Känns mer som en klubbstuga av något slag. Men vilken bedrövelse med detta ohyggliga hygge alldeles intill. Gråter lite inombords i sympati för Lill-Hultarnas öde.

Efter detta känns ett kortare besök till Ysundmarkens naturreservat på sin plats och jag tar sikte mot norra änden av detsamma. Det är torrt och knastrigt och risigt och pinnigt inne i reservatet och den beskrivna pampigheten över den gamla gammelskogen känns inte riktigt korrekt. Uppenbarligen har barkborreproblemet varit större än jag trodde och spåren efter kriget mot denna lilla varelse lämnat en hel del ödeläggelse efter sig. Det är möjligt att dom södra delarna av reservatet är i bättre skick men här i norr är det inget vidare. Och alldeles invid reservatsgränsen stöter jag på ett större avverkat område. I några kapade och barkade träd ser jag centimeterstora hål in i stammarna. Säkert gjorda av barkborren. Nej, dags för att gå tillbaks till bilen.

För att inte stöta mig med Skirbrotorparna nåt mer bestämmer jag mig för att gå 200 meter öster om torpet genom skogen. Men herregud vilken kämpig promenad. Det är nerför och uppför och i slänterna ligger mängder av fällda träd. Totalt sett inte mer än 400-500 meter att gå men det finns knappt två meter enkel väg tillbaks så det blir till att kämpa.

Jag väljer trots allt att lämna Skiren med det härliga minnet av stunden i hängmattan upp på norra klippavsatsen. Och intrycket av Ysundamarkens naturreservat hade säkert blivit mera positivt om jag åkt den rätta vägen dit, som mannen vid Skirbrotorp berättade om.

Bilder

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

Källor

Källa 1: Riksantikvarieämbetets Fornsök. https://app.raa.se/open/fornsok/

SIDAN UPPDATERAD: 20230618

© Sjödetektiven i Östergötland.