Sjödetektiven i Östergötland

Grunddata

Kommun: Mjölby
Sjöid: 646077-146961
Yta (km^2): 0,523
Strandlinje (km): 4,36
Höjd (m): 108
Volym (m^3): 901000

Google Earth-filer

Plats i Google Earth	Waypoints i Google Earth

Allmänt

HISTORIA

1300-tal: Det mest framträdande fornminnet vid Kilarpesjön är Svaneholms borgsruin, även kallad Garpe slott (efter tyskarna som kallades garpar under medeltiden.) Svaneholm var ett befäst herresäte under 1300-talet som låg på udden i öster. Det var tidigare en ö innan sjön blev sänkt. Den bäst bevarade delen är borgens kärntorn. I vissa delar hela 5 meter tjocka väggar, vilket är i jämförelse med andra kända kärntorn mycket tjockt. Kärntorn är därför ofta det som finns kvar efter övergivna borgar från medeltiden pga av deras tjocka väggar. Borgen hade en förborg, en vindbrygga och vattenfyllda vallgravar. Äldre källor säger att det fanns en 360 m lång bro från borgen till fastlandet. 1364 intogs borgen av tyskar från Mecklenburg. (Se citat nedan från Riksantikvarieämbetets inventering) Enligt RAÄ så var udden tidigare en ö, troligtvis under den tid borgen fanns där. 1376 kom borgen i privat ägo genom Folke Nilsson.

Angående namnet Garpe slott: Gör ett intressant fynd på Institutet för språk och folkminnen. Ett arkivkort som citerar Östergötlands fornminnen från 1875 '... i allmänhet kallad Garpeslott, efter en Amund Garpe, efter hvilken även en äng heter Amundsängen.' Söker efter Amund Garpe och Amundängen men dessa namn är säkert sen länge bortglömda. Men kanske det kan vara så att Garpe slott fått sitt namn efter denne Amund Garpe och inte som man i allmänhet tror pga av att det var tyskar (garpar) som invaderade borgen. Å andra sidan kan ju Amund ha varit tysk då just ordet 'garpar' i fornsvenskan lite nedlåtande betecknade en tysk. Men ordet 'garp' hade fler betydelser. (Se citat nedan från Studier öfver de svenska sjönamnen deras härledning ock historia.) Men det finns en anmärkning i Svenska Akademins Ordbok där 'garper' även kan beteckna 'en dristig man'.

1400-tal: Laurens Axelsson (Tott) ärvde Svaneholms slottsruin på 1470-talet (enl Mjölby kommun).

Sjön ligger i norra delen av Västra Hargs socken. Västra Harg nämns första gången 1382 som Hargx (enl. Mjölby kommun).

SÄGNER

En fattig man var en afton sysselsatt, med vedhuggning i skogen å Helgeslätts egor. Det var redan sent och mörkt, men som fattigdomen ofta får taga hvarken det eller det andra i betraktande, så måste arbetet fortsättas. Helt oförmodadt hör han då ett ovanligt tjutande nära sig — och då han ser upp, märker han framför sig en gammal, märkvärdigt klädd man, ledande en hund.

— Will du, frågade den gamle, föra denna hund till Garpes slott. En hederlig vedergällning skall blifva lönen för ditt besvär.

Arbetaren betraktade den gamle med förvåning, ty sedan länge hade Garpes slott (se Borg) varit endast en ruin.

— Hvem skulle der taga emot hunden samt gifva mig belöning, frågade han äfven efter en stund.

— Hör mig, och tro mig, svarade då den gamle mannen, långliga tider hafva förflutit, sedan jag sist såg Asmunds ståtliga borg, och då jag lemnade densamma, lemnade jag den för alltid, ty jag aflade ett heligt löfte, svor en dyr ed, att aldrig mera beträda densamma, att aldrig mera visa mig der. I morgon måste jag äfven vara fjerran härifrån. Tag du derför hunden. När du kommer ner till stranden, skall du lätt finna medel att komma öfver sjön. Gå vidare rakt upp till slottet, och sedan du bultat på porten, skall en man komma och emottaga hunden. Af honom skall du äfven erhålla din betalning. Men kom ihåg och lägg noga på sinnet att, för att dina barn och efterkommande skola få nytta af dessa penningar, skall du lägga ned dem i jord.

Arbetaren tvekade, men lockelsen efter belöningen var alltför stark. Sig sjelf nästan omedvetet, tog han hunden och begaf sig åt stranden af sjön. Hunden syntes känna vägen, men företaget hade det oaktadt sina svårigheter, enär hunden var så stor och stark, att det var med största möda, mannen kunde följa med. Och med bäfvan och skräck var det, han såg, huru hunden rusade till ett ställe af stranden, der ingen möjiighet var att komma öfver. Märkvärdigt nog ser han då med ens framför sig en kopparbro, som ledde öfver till holmen, der slottsruinen var belägen.

I detsamma skingrade sig molnen. Och se, månen framlyste, utgjutande hela sin strålglans öfver den i ali sin forna prakt ur ruinen återuppståndna borgen.

Den fattige arbetaren var nu utom sig, och liksom drömmande vandrade han upp till slottsborggården. Såsom öfverenskommet var, knackade han här på porten, hvilken äfven genast öppnades. Ögonblickligen slet sig hunden då lös och rusade in under ett vildt tjutande. Af mannen, som öppnat porten, emottog arbetaren den utlofvade belöningen.

Lydande det tvetydiga råd, han erhållit att nedlägga den mottagna belöningen i jord, inlöste den förut så fattiga mannen följande dag egendomen Helgeslätt, å hvars egor det var, lyckan så oförmodadt kommit öfver honom. Mången gång, säges det, spanade han härifrån för att ännu en gång få se det ståtliga slottet — men det var och förblef allt framgent endast en ruin!

(Från Projekt Runeberg ur Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland / Förra delen. A-L / 208 (1875-1877) Author: Anton Ridderstad)

Citat

Borgruin med anläggningar inom ett ca 120x120 m stort område, bestående av rester av ett kärntorn med omgivande mur samt vallgrav och yttre vall.

Borganläggningen på en platå innanför vallgraven är ca 60x40-50 m (N-S). Kring dess N del som är något högre belägen finns rester av en mur med från utsidan tydligt synlig kallmurning. Muren är 5-6 m br, inifrån intill 1 m h och utifrån intill 2 m h. I V, i sluttningen nedanför platån, syns två mindre rester av muranläggningar vardera 2-3 m l och ställda vinkelrätt mot varann. Den S delen har ställvis bevarad mur. Platån är här till stor del täckt av rasmassor från tornet. Den N delen av platån skiljs från den S av en 10 m l mur i vilken rester av ett par mindre murade utrymmen (?) finns, 2-2,5 m i diam och 1-1,5 m dj. Denna mur slutar i Ö intill tornet, beläget i anläggningens Ö del. Det runda tornet är uppfört i skalmursteknik, utvändigt ca 18 m i diam, invändigt ca 9 m i diam och intill 10 m h (i V). De relativt välbevarade väggarna är 3-4 m tj i tornets övre del och ca 4-6 m vid dess fot. På insidan av de murade väggarna syns spår efter två våningsplan, ca 3 och 5,5 m över tornrummets nuvarande bottennivå. Spår efter dörr eller fönsteröppningar syns inte. Tornets överdel, liksom de yttre delarna av väggarna, är utrasade och bildar en brant kulle med tornrummet i centrum. Rasmassorna från tornet sammanfaller i Ö och S med den omgivande muren.

Vallgraven som omger platån är 10-20 m br, dess botten är nu 1-2 m över nuvarande vattennivå i sjön (Enligt uppgift har sjön sänkts i sen tid). Vallgravens insidor och botten är ställvis täckta av sten. Den yttre vallen som omger vallgraven är 10-25 m br och 1-5 m h. Den är kraftigast i V-SV-S-SÖ och saknas i N. I SÖ delen är en 12-15 m br öppning i vallen, intill vallgraven. I NV och NÖ finns ytterligare två (sentida?) ingångar genom vallen, 2-3 m br. Vallen är på krönet ställvis ojämn och gropig, i SÖ (V om den breda öppningen) finns på krönet en förhöjning med en grop i.

(Riksantikvarieämbetets objektbeskrivning av Svaneholms borgsruin, objektid: 10053400280001.)

Ordet är sannolikt detsamma som det likaledes i Klm. förekommande garp m. 'mager ock utsliten häst' Rz, hvadan namnet kunde ansluta sig till den icke oansenliga grupp af »nedsättande» namn på sjöar, som i öfversikten meddelas.

(Studier öfver de svenska sjönamnen deras härledning ock historia. http://runeberg.org/hesjonamn/0836.html)

Hvad nu ordet garp 'mager, utsliten häst' beträffar, bör det till sin härledning antagligen icke skiljas från sv. dial. garper m. 'skräflare' Rz, no. garp ds. Aas. Ross, fsv. garper 'tysk som vistas i Norden, särskilt som smädenamn på tyskar från hansestäderna'

(Studier öfver de svenska sjönamnen deras härledning ock historia. http://runeberg.org/hesjonamn/0836.html)

Sjöfauna

MÅLARMUSSLOR Vid sjön har man funnit allmän dammussla (Anodonta anatina), stor dammussla (Anodonta cygnea) och spetsig målarmussla (Unio tumidus) (stormusselprojektet 2001)

Landflora

TRÄD Ek, tall

ROSVÄXTER Hagtorn

Landfauna

FÅGEL Skäggdopping, häger

Fiskeinfo

Man kan köpa fiskekort till Kilarpsejön via iFiske och Kilarpesjöns FVO. Kostar 300 Kr/år eller 30 kr/dygn. Enligt dom senaste fiskerapporterna för sjön 2017 så är det mest småabborrar man får. Enligt fiskerapporterna kan man få abborre, gädda, gärs och mört i sjön.

Sjöspaningar

2019-08-11 Parkerar strax innanför infarten till Borg. På andra sidan två stenstolpar (tidigare med grind) löper en rak grusväg vid vilkens slut man ser det det stora gula trähuset Borgs gård. En röd villa och ett mindre torp ligger på var sida om vägen strax innanför infarten till byn. Någon flaggar med en Moderatflagga utanför farstukvisten till villan. Vägen sluttar sen en aning neråt och pulsen ökar när jag ser två rader med stenstolpar kanta den medeltida och fornminnesmärkta valvbron som går över bäcken från Kilarpesjön. På en av stolparna står det 'Enskild väg'. Går över bron och sätter upp kameran på stativet mitt emot det mycket välbevarade valvet under brons vägbana. En bred bäck går under bron som i väster löper genom en uppsprängd bergsravin. Filmar och pratar på samtidigt som en stor, gul traktor i sakta mak skumpar fram på grusvägen och svänger in på bron. Traktorn stannar intill mig och en man hoppar ur traktorn och kommer fram till mig. Lägger tyvärr inte mannens namn på minnet men jag är rätt övertygad om att det är innehavaren till Borgs Gård, Jan Egerström. Jag presenterar mig och mitt projekt och sen får jag veta lite smått och gott. Han säger att bäcken sprängdes upp för att sänka Kilarpesjön för 150 år sedan vilket då bör har varit runt 1870-talet. Sveriges sjösänkningsperiod sträcker sig mellan 1820-1960. Kilarpesjön finns inte med i SMHI:s förteckning över sänkta sjöar i Sverige, det gör däremot Hargsjön strax väster om Kilarpesjön. Enligt SMHI ska den ha sänkts 1924. Under den mest intensiva perioden sänktes 2,5% av Sveriges sjöar, m.a.o. drygt 2500 sjöar.

Mitt nästa stopp var planerat till fornborgen strax sydväst om Borg. Jan (han får heta det nu i alla fall) ska utfodra sina djur och ändå åka samma väg som han pekar åt mig att gå. Nu råkar det vara så att där man tror att borgen ska finnas där finns den inte, m.a.o. uppe på den rätt höga knalle som ligger närmast Borg, Skansberget. Där finns en platå men med vissa murrester. De största resterna efter fornborgen finns dock på västra sidan av gärdet som ligger intill det som troligtvis var Kilarpesjöns östra strandlinje innan sjösänkningen. Från en stor, och delvis raserad hög med sten går en ganska lång stenmur i riktning mot fornborgsplatån. Omöjligt att avgöra hur det hela en gång kan ha sett ut. Av att det senare också byggdes en medeltida borg som består av enorma mängder sten så kanske man kan misstänka att fornborgen har fått fungera som byggmaterial. Jan tror att bron som ska ha funnits mellan ön med borgen till fastlandet är en skröna. I synnerhet det som sagts om att den skulle ha varit byggd av koppar. Men till försvar om att det kanske ska ha funnits en bro är för transport av all sten som behövdes för att bygga Svaneholms borg. Jag har svårt att tänka mig att så mycket sten fanns på ön.

Jan pekar ut en genväg över en åker till udden med borgen. Vid en liten paus i promenaden skrämmer jag nästan livet ur en stackars hjort som inte får syn på mig förrens den är alldeles intill. Över åkrarna löper små tunnlar genom klöverängarna, tunnlar som säkert är gjorda av hjortarna i trakten.

Sitter nedanför trätrappan som leder upp till kärntornet till Svaneholms borgsruin (eller Garpes slott). Tänkt som en ointaglig befästning, belägen på en ö (nu udde) mitt i sjön, och med stora vallgravar runt hela borgen. Men för 655 år sedan hade invaderande tyskar enligt uppgift inga större problem att inta borgen. Varför så lätt? Ingen som vet men det spekuleras. Anfallet ska ha skett i mars det året och den 15 februari utropades Albrekt av Mecklenburg till svensk kung och därmed avsattes Magnus Eriksson och Håkan Magnusson (enligt Wikipedia). Stridsviljan var nog därför inte direkt på topp. Ön förvandlades efter sjösänkningen till en smal udde och är numer intagen av betydligt fredligare får. Det ligger mycket sten i slänterna på dom östra och södra sidorna. Sten som man med lite fantasi kan föreställa sig kommer från kärntornet. En egen teori är att tyskarna rev större delen av borgen, därav all sten som ligger i slänterna. Men som sagt, bara en egen teori. Enligt Länsstyrelsen finns det få omnämnanden i medeltida texter om denna borg. Det ska dock ha funnits ett herresäte på östra sidan av sjön med namnet Svaneholm (inte att förväxla med Svaneholms slott i Skurup i Skåne). Särskilt långvarigt verkar dock inte Albrekt suttit som svensk kung. Enligt Wikipedia så sker ett uppror 1371 mot Albrekt som i praktiken gör att ledning och besittningar tillfaller den svenska adeln. 1376 blir borgen privatägd och har förmodligen sedan dess fått förfalla. Men fortfarande undrar jag vem denne Amund Garpe var som nämns i arkivkortet i Östergötlands fornminnen från 1875.

Runt borgen finns ett antal åtskilligt hundratal år gamla ekar, både levande och döda. Ett par praktfulla rönnar finns det också. Jag går förbi en av dom stora vallgravarna och bort mot uddens spets. Det har blåst upp rejält och stora gäss skuttar runt på sjöns yta. Tar ett foto bort mot västra sidan och Helgslätt, vänder sen och börjar gå tillbaks till bilen som jag lämnat i Borg.

Bilder

Djupkarta från SMHI. För Kilarpesjön. Licensierat under CC BY 2.0. Klicka på ikonen för att hämta jpg-fil.

Backen ner genom Borg mot den medeltida valvbron och med Borgs gård i bakgrunden.

Den för sjösänkningen uppsprängda bäckravinen som leder upp till Kilarpesjön.

Skansberget som ligger strax norr om fornborgen på en knalle.

Fika för mig och lunchdags för några av Borgs invånare.

Kanske inte riktigt samma syn mot Svaneholms borgsruin som tyskarna hade för 655 år sen då borgen låg på en ö och inte som idag på en udde.

Illustration på Länsstyrelsens informationstavla om borgen. Illustratören har tagit fasta på att borgen eventuellt inte var färdigbyggd när tyskarna kom dit 1364.

Det som är kvar av kärntornet sett från norra sidan.

Det som är kvar av kärntornets nedre del. Cirka 4-5 meter djupt bakom staketet.

Vallarna nedanför borgen. Dessa var vattenfyllda på medeltiden och var tänkt att ge skydd mot anfall.

Utsikt från borguddens spets västerut mot Helgslätt.

Filmer

Svaneholms borgruin.

Källor

Besök RUINERNA med fascinerande historia! Mjölby Kommun.

Stormusselprojektet 2001 UTVECKLING AV METODIK OCH UNDERSÖKNINGSTYP, En rapport från regional miljöövervakning i Jönköpings län Meddelande 2002:19A

Sänkta och torrlagda sjöar, SMHI Svenskt Vattenarkiv, Ansvariga för dokumentet: Karin Tiderman, Stig Nilsson och Sven-Erik Wallin, 1995.

Östergötland från forntid till nutid, redaktör Eric Theander, 1957.

SIDAN UPPDATERAD: 20190902