Sjödetektiven i Östergötland

Grunddata

Kommun: Norrköping
Sjöid: 651655-152233
Yta (km^2): 0,11
Strandlinje (km): 1,71
Höjd (m): 69,7

Google Earth-filer

Plats i Google Earth	Waypoints i Google Earth

Allmänt

NATURVÅRD Gunnargölen har behandlats mot försurning.

Fiskeinfo

Denna sjö som ingår i Simonstorps FVF ligger norr om Norrköping. Här ingår även sjöarna Svängbågen, Fläten, Myckelmossasjön, Bolen, Abborregölen, Stora Kosjön, Lilla Kosjön, Ämten och Skärgölen.

I sjöarna kan du fiska: Abborre, gädda, mört och braxen

Aborregölen är en Put- and takefiskesjö där man kan fiska regnbåge.

Fiskekort kan köpas via ifiske här: https://www.ifiske.se/fiske-svangbagen-flaten-abborregolen-m-fl-vatten.htm

Sjöspaningar

2016-09-17 Besöker den lilla doldisen Gunnargölen. Om man är en göl så är det väl lätt hänt att man hamnar lite i skymundan. Särskilt i ett land som Sverige med sina 520000 registrerade sjöar. Nu är dock Gunnargölen lite känd bland fiskeintresserade eftersom det går att köpa fiskekort dit.

Man åker in på en grusväg till höger vid Åna om man kommer från Norrköping på väg 55/56. Sen är det drygt 4 km till Gunnargölen. Kommer fram vid halv tio på förmiddan och hör ekon av skott öster om Gunnargölen när jag kliver ur bilen. Jakttiderna på älg började visst i år den 5 september enligt Länsstyrelsen.

Gölen skyler sig nedanför en brant med glest växande tallar. Skymtar bara något blått mellan underkanten av stammarna. Trots att jag är mer än 1,5 km från gölen så hör jag ändå ett sus från Katrineholmsvägen. Gölen är djupt nedbäddad i den omgivande terrängen. 10 meter ner från parkeringsplatsen genom tallbranten. Går lite fram och tillbaks efter grusvägen men hittar ingen stig ner, och saknas det stig och väg så är genväg den enda väg man kan välja. Brakar ner för slänten tills gölens vatten öppnar sig framför mig. Himlen är klarblå och den motsatta sidans trädrand skapar en tydlig spegelbild i det lugna vattnet. Kommer ner mitt emot den högsta höjden vid Gunnargölen, en halvnaken utstickare ur berget, på 110 meters höjd, som genast fångar mitt vana fikaplatsöga.

Passerar en av Holmens plastband runt ett träd. Holmen som på sin hemsida säger sig äga 1,3 miljoner hektar skogsmark i Sverige, vilket borde göra dom till Sveriges fjärde största skogsägare. Deras innehav är 2,88% av Sveriges totala yta. (1,3 miljoner hektar = 13000 km2. Sveriges yta (inklusive vatten) = 450 295 km2. Lilla Gunnargölens skog känns försvinnande liten men Holmen har ändå varit här och naggat gölen i kanterna. Ganska glest mellan träden på norra sidan men Holmen har i alla fall lämnat lite fällda tallar efter sig som död ved för insekterna.

Gunnargölen har sitt tillflöde från tre mindre gölar via Målaremossen i öster och utflödet genom en 400 m lång våtmarkskanal till Svängbågen i väster. Den smala bäcken från smågölarna är knappt synlig. Men bäcken går i en liten dal mellan den högre branten på norra sidan och den något lägre på södra sidan. Ett inte allt för gammalt, men strategiskt placerat jakttorn ligger omkullrasat nedanför den höga rasbranten. Med siktet inställt på fikaberget så klättrar jag uppåt och stöter på ett spännande stycke berg som plötsligt klippts av. Berget är skiktat i jämntjocka skivor och jag försöker klura ut varför det ser ut som det gör. Så pass mycket att jag senare måste fråga Jourhavande geolog vid Naturhistoriska Riksmuséet vad det här kan bero på, och får som svar: 'Det är inte ovanligt med olika system med parallella sprickor i berget, och ibland som här olika korsande riktningar, något som ibland kan utnyttjas vid stenbrytning. Horisontella sprickor som de på bilden brukar ofta förklaras med den tryckminskning som avlastningen efter inlandsisen gav upphov till. Närmast efter isavsmältningen var landhöjningen mycket snabb, och när berggrunden 'fjädrade upp' så kunde horisontella sprickor öppna sig, kanske efter tidigare svaghetsplan. De brantstående sprickorna hör sannolikt ihop med en förkastning eller brantstående sprickzon som löper genom berget med denna riktning. Möjligen har denna också aktiverats vid isavsmältningen, men kan också vara äldre. Förkastningar och sprickzoner är ju svaghetszoner i berget som kan aktiveras vid upprepade tillfällen.'

Fastnar framför en koralliknande drös med 'död ved'. Grenarna spretar åt alla håll och jag undrar varför vi säger just 'död ved', jag menar ved är ju i regel från ett redan dött träd så det känns ju lite onödigt att säga att veden är död? Eller? Men säger man bara 'ved' så blir det ju lite förvirrande också. Om jag sa att jag passerade lite 'ved' så kan man ju tro att någon lagt upp ett vedförråd i skogen. Om det är möjligt i alla fall så ser den här döda veden mer död än död ut, som uppstoppad, nästan som ett fossil. Och faktiskt, jag ser gärna de döda träden som förhistoriska organismer som säger nåt om en tid för länge, länge sen. Eller som fornminnen, för om man skulle tidsbestämma åldern på död ved så skulle den ha den rätta åldern inne för att platsa som ett sådant.

Tänker på Gunnar som gett gölen dess namn när jag når bergknallen på norra sidan. Går på grund i Google som (ännu) inte kan svara riktigt på allt så Gunnar fortsätter att vara en gåta. Är så nyfiken på vem denne Gunnar var som fick en göl uppkallad efter sig (eller uppkallade den efter sig själv). Riggar mitt fika och mig själv på höjden och njuter för fullt av panoramat över Gunnars göl. Hällen är stor och plan och täckt av ett tunt lager fönsterlav. Och rakt framför mig ett brant stup ned mot gölen. Norrut mot Svängbågen är höjden ungefär densamma så har man väl tagit sig upp hit så är det en enkel promenad upp till den sjön. Filmar lite och bestämmer mig sen för en avstickare upp till Svängbågen, som bara ligger 500 meter från Gunnargölen. Skogen på vägen dit är också rätt kraftigt utglesad för att släppa in ljus till träden. Men glesningen fyller också ett annat syfte, att få ungtallarna att nå 'älgsäker' höjd så fort som möjligt. Men särskilt rolig skog är det ju inte. Kollar upp lite på Skogsstyrelsens hemsida och lär mig skillnaden mellan 'skärmställning', 'fröträdsställning' och 'timmerställning'. Tre olika sätt att bevara och sköta skog som är tänkt att avverkas för timmer. Gissar att den skog som finns mellan Gunnargölen och Svängbågen är timmerställd, m.a.o. ett medelålders bestånd där ännu inte föryngringsarbetet har inletts. Medans skärmställning och fröträdsställning å andra sidan är metoder för naturlig föryngring av nya trädbestånd.

På nordvästra sidan finns en 250 m lång spikrak berghällspassage parallellt med Gunnargölen. En lättpromenerad och lavklädd berghäll med fin utsikt över gölen och våtmarken som leder upp till Svängbågen. Och från hällen ner till vattnet är det ganska brant och cirka 5-10 meter ner. Det slår mig så här långt att jag inte sparat några waypoints för fiskeplatser och faktum är att den östra och norra delen inte lämpar sig särskilt väl för fiske. Men! I slutet av den långa berghällen, nere vid vattnet, nära våtmarken hittar jag två gamla eldplatser. Här har någon i skymundan för resten av världen hittat en väl dold fiskeplats. Men skicket på eldstäderna är dåliga och det var nog länge sedan någon var här.

Som många gånger förrut felbedömer jag möjligheten att följa strandlinjen pga av en anslutande våtmark. Det är lätt att missa om man hastigt tittar på en karta. Och så även med Gunnargölen. Står vid den mer än 400 m långa kanalen av vass och trots att den bara är 30 m bred så är det omöjligt att gå över. Men bara en bit norrut, på östra sidan av våtmarken, löper en skogstraktorväg och efter 200 m hittar jag en liten passage med en kulvert, över till andra sidan. Kan ana Svängbågen 200 m norrut men jag fortsätter söderut. Snart kommer jag ut på den breda udden som sticker ut i Gunnargölen och hittar nära vattnet en 'cliffhanger', m.a.o en klippa som hänger ut från berget. Det ser ut som om den övre delen av berget skjutits framåt och blivit hängande där, frusen sedan länge i tiden, som en geologisk stillbild.

Udden är inte heller någon särskilt bra fiskeplats men en utomordentligt fin rastplats. Härifrån ser man hela gölen och framför en, på andra sidan den långa berghällspassagen. Dom mest vågade tallarna klamrar sig fast på hällen i den tunna myllan, men större delen är obeväxt och klipper abrupt av nära vattnet.

Längs med uddens sydsida finns ännu en gammal traktorväg, parallellt med en mindre våtmark som man lätt kan gå över. Helt orörd är ju inte Gunnargölen eftersom dessa gamla traktorvägar finns, men andra spår efter mänsklig inblandning är inte särskilt stor. Inga bebyggelselämningar eller fornminnen. Så min förvåning blir desto större när jag hittar en gömd liten upp- och nedvänd skogsgrön plastbåt, när jag nästan gått hela vägen runt gölen. Helt dold och utan anslutande stig, nedanför en bergsslänt, alldeles invid gölkanten. Även om jag gärna vill tro det så är båten nog för ny för att vara Gunnars.

Tar farväl av Gunnars göl och tackar för en fin promenad i mitten av september, alldeles innan färgerna i landskapet växlar om till höst.

Bilder

Holmen har pinkat in sitt revir med sina tjusiga plastband.

Bergets utseende är troligtvis en effekt av svagare delar av berg som 'fjädrat upp' efter isavsmältningen.

Utsikt över gölen från den högsta bergssidan i norr.

Är det det här man kallar en 'cliffhanger'?

Den enda båten vid Gunnargölen. Är det Gunnars?

Filmer

Filmat från Gunnargölen den 17 september 2016

Källor

Naturlig föryngring av tall och gran, Christer Karlsson, Ulf Sikström, Göran Örlander, Mats Hannerz, Björn Hånell och Skogsstyrelsen, 2009

Naturvärdesinventering av 75 sjöar i Norrköpings kommun, Jonas Edlund, 1996

SIDAN UPPDATERAD: 20220803