Sjödetektivens hemsida

I ÖSTERGÖTLAND

  

Grunddata

  • Kommun: Norrköping
  • Sjöid: 649154-152417
  • Yta (km^2): 2,38
  • Strandlinje (km): 10,3
  • Höjd (m): 35,1
  • Maxdjup (m): 6,2
  • Volym (m^3): 8895000

Google Earth-filer

Plats i Google Earth
Waypoints i Google Earth
Grundinfo om Ensjön för Google Earth
Waypoints för Ensjön för Google Earth

Allmänt

KARAKTÄRISTIKA Stor eutrof sjö med höga naturvärden. Övergödningsproblem. Mycket viktig tätortsnära rekreationsmiljö. Sjön har lövrika strandskogar. Något som är vanligt vid sjöar med flacka stränder. Här trivs ofta fåglarna. Siktdjup på 0,5-1 m. Sjön sänktes med 1 meter 1869. (Enligt en andrahandsuppgift från morotsodlaren vid Ensjön så ska sänkningen ha varit hela 2,5 m.) Området runt Ensjön är bebyggelsetätt. 2005 fanns det cirka 600 fastigheter varav 400 permanenta och 200 fritidshus. Intressant är att andelen fritidshus var så mycket som närmare 800 1986 men enbart 120 fast boende (Vattenplan för Ensjön, sid 14). En trolig orsak är omvandlingen av fritidshusområden till villaområden.

GEOLOGI Berggrunden utgörs av gnejsgranit och till viss del metagråvacka.

NATURVÅRD 2009 utfördes en vattenplan för Ensjön. Syftet var att undersöka fosfor- och kväveförekomst och transport av dessa ämnen. Sjön beräknades ta emot 500 kg fosfor/år och 12,5 ton kväve. Största orsakerna är enskilda avlopp som utgör 50% av fosformängden och jordbruksmarken nästan 50% av kvävet. Vissa vill klandra fåglarna för tillförseln av fosfor i sjön men enligt Vattenplanen 2009 så antar man det endast rör sig om cirka 3 kg fosfor/år. Positivt är att det kommunala VA-nätet minskat fosformängden genom åren. Men för att sjön ska må bra rekommenderas att fosforn minskas med hela 70% och kvävet med 30%. Pga av sjöns ganska långa omsättningstid (2,1 år) så är den känslig för föroreningar. Ett förslag på åtgärd för att minska fosfor och kväve är anläggning av våtmark. Angränsande våtmarker fungerar bra som fosfor- och kvävefällor då dessa ämnen tas upp i sediment och växter. 2009 fanns tre sådana föreslagna våtmarksanläggningar, vid Markgärdetdiket, Öbonäsdiket och Sjöviksdiket. En annan anledning till hopp för Ensjön är det lokala engagemanget. Sedan några år tillbaks finns en arbetsgrupp bestående av boende och bönder i området som tillsammans arbetar för att förbättra sjöns hälsa.

HISTORIA Under stenåldern var Ensjön en havsvik. Därför är också området mycket fornminnesrikt och här finns fynd från alla förhistoriska tider, sten- järn och bronsålder. Vattennivån var hela 40-60 m högre än idag. Även ortsnamnen ger ledtrådar om forntida ortsnamn. Äldsta skriftliga källan från 1403 nämner Sten som syftar på 'befästning av sten' (läs fornborg). (Nilsson, 2001)

Vid sjöns östra spets, vid södra spetsen av Åselstad, finns en fornborg som enligt A. Nordén i bygden kallades Bardens Berg. Då, 1922, enligt Nordén en av Östergötlands mest välbevarade fornborgar. Nordén spekulerar i att namnet kan härledas till en särskild stäv på vikingaskepp som kallades 'bardhi'. (Sagor och sägner i Bråbygden, H. Nordén, 1922. S. 116). Enligt Riksantikvarieämbetet är den sammanlagda längden av murarna 225 m. (Fornsök objektid 10045400640001) Tidigare har sjön hetat Enesjön, Enebysjön och Bosjön.

Följande information är i huvudsak hämtad från '1943 En liten skrift om Åselstad Villasamhälle under 70 år' sammanställd av Jörgen Malmgren under 2013.

1400-tal: Tidigaste skriftliga belägg för Åselstad (då hette det Atlestadom enl. ortsnamnsregistret i Uppsala).

1700-tal: Ensjöholm byggs 1780. 1784 startade Navestad kvarn som låg bredvid Ensjöholm (tidigare Sjötorpet). Kvarnen ska ännu idag finnas kvar men används nu som hantverks- och samlingssal. 1793 bytte Skvättan namn till dagens Evalund.

1800-tal: Bardens berg ska ha fått sitt namn efter lifgrenadjären Carl Johan Bard som ska ha bott i Åselstad mellan 1830-1892. En nu inte längre existerande gård låg öster om Bardens berg, Åselstad gård. Den ska ha anlagts i mitten av 1800-talet.

1900-tal: Ensjön sänktes 1934. 1943 bildas Åselstad villaförening. Då fanns endast 20 fritidshus i Åselstad. 1947 kommer en kommunal byggnadsplan för Åselstad som omfattar 165 tomter. 1949 kom den första telefonen till Åselstad. På 1950-talet kallades Åselstadsviken för 'Koskita-viken' pga dom kreatur från Stens gård som drack vatten och uträttade sina behov i viken. Under 1950-talet var kundunderlaget på somrarna så pass stort att en Konsum-butik öppnade. 2011 omvandlades huset till ett året-runt-boende. På 1950-talet arrangerades regattor på Ensjön. Bedömningen utgick ifrån hur vackert utsmyckade båtarna var snarare än hur snabba. 1907 fick Åselstad besök av en rymling. Elefanten Topsy hade rymt från en cirkus i Norrköping och tagit sig hela vägen till Söderköping på ett par dagar. 1955 bildades ÅSK (Åselstad sportklubb) som blev en mycket aktiv sportklubb. Något som tyvärr avtog i takt med att fritidsbebyggelsen minskade och permanentboendet ökade. 1956 får Åselstad el. Under tidigt 1960-tal roade sig ungdomarna på Öbonäs festplats dit man tog sig via roddbåt över hela sjön. 1982 startades ett LSS-boende vid Ensjöholm (LSS = Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). 1994 fick den detaljplan laga kraft som innebar en omvandling från fritidshusbebyggelse till permanentboende och i och med det anslutning till kommunalt vatten och avlopp. 1997 kopplades det kommunala vattnet in i Åselstad. Runt 1990 rivs dom gamla flyglarna på Kårtorps gård och ersätts med dom som nu finns på gården. Idag är mangårdsbyggnaden bostadsrättsförening.

SÄGNER Även i Ensjön har det funnits en guldvagn, nämligen i Vagnsmossen (därav namnet) (Malmgren 2013). Enligt sägnen ska bönderna i Tingstad ha försökt få upp den, men pga av något dom sa så for vagnen tillbaks till sjön. Däremot skulle stången till vagnen gått av som for in i Tingstads kyrka. Denna ska man ha använt för att tillverka brudkronan (enligt andra nattvardskalken).

I allmänhet är rövare bara namnlösa rövare, men i Ensjöns fall överlevde en speciell rövare historiens glömska, nämligen Hals-Jan. Berget kallades redan under 1800-talet för Hals-Jans berg (Malmgern 2013) så Hals-Jan är nog en förhållandevis gammal rövarhistoria.

ÖVRIGT Om man känner för att ta sig runt sjön så finns 'Ensjön runt'-leden. Tyvärr inte särskilt sjönära förutom nedanför Kårtorp och Öbonäs.

Citat

Idag är det mer tvärtom. Nu förorenar bönder och andra sjöarna istället. Jag kan bara inte hitta bevis för att sjön skulle få bättre vattenkvalite om den skulle vara djupare och innehålla mera vatten.

(Carl-Henrik Rybardt. Boende vid sjön sedan 70 år)

Sjöflora

Bladvass. Vid Vagnsmossen finns också tuvsäv och brunag (Nilsson, 2001)

Sjöfauna

FISK Gädda, abborre, gös, gärs, mört, björkna, sarv, benlöja, ruda, sutare. Vid provfiske 1995 dominerade karpfiskarna. En teori varför karpen dominerar är utfiskandet av gös. (Edlund, 1996) Gösbeståndet har dock återhämtat sig enligt uppgift på plats 2016.

BOTTENFAUNA (inventerat 1986) Glattmaskar (Oligochaeta), fjädermyggor (Chironomidae), tofsmyggor (Chaoborus), svidknott (Ceratopogonidae) och vattenkvalster (Hydracarina).

Landfauna

FÅGEL Fiskgjuse, häger (enligt uppgift från Carl-Henrik Rybardt), skäggdopping, sothöna, gräsand, rörsångare och sävsparv. Vid Vagnsmossen finns storspov, skogssnäppa, ängspiplärka, orre och gulärla.

DÄGGDJUR Ekorre, rådjur, älg, vildsvin (vid Vagnsmossen)

Fiskeinfo

Fiske i östra delen är endast tillåten för medlemmar i villaföreningen.

HISTORIA Under 1900-talets första hälft kunde 3 fiskare försörja sig på sitt fiske. Fram till 1960-talet fanns ål i sjön. (Malmgren, 2013) 1995 drabbades sjön av kräftpest. Då försvann dom sista flodkräftorna.

Sjöspaningar

2014-10-05 En enda daggblöt bil står på Grönviksbadets parkering denna oktobermorgon vid 9-tiden. En telefon ringer länge i en av husen bredvid parkeringen. Ingen svarar. Ett annat ljud får mig att inse att hammarslag och sågljud är typiska sjöljud. Alltid är det något som ska göras av någon med sitt hus. Ljuden kommer från någon av fastigheterna på vägen mot Ensjöholms by. Jag följer vägen som kantas av höstfärgernas fyrverkeri. Passerar ett litet fritidshus. En vemodig tygdalmatinerhund sitter innanför ett fönster och ser på mig med sorgsna ögon. Bakom huset reser sig en hög brant. Uppe och bakom denna finns det första målet för min tur till Ensjön, fornborgen Stensberg. Inga skyltar visar vägen men väl uppe på krönet syns murrester direkt. Dom största murresterna hittar jag vid nordvästra delen av fornborgens markerade område. Enligt RAÄ ska den totala längden av murarna vara 215 m. Stegar försiktigt över dom övertovade stenarna och hittar plötsligt något som ser ut som resterna av ett artillerifundament, eller en minimal bunker.

Grönviksbadet dåsar i ett matt soldis silat genom ett ganska jämntjockt molntäcke. Här finns flera bänkar och bord, en liten basketplan, tre toaletter och en utedusch. Under besöket vid badet så kommer flera Kanadagässflockar in för inflygning och landar skränande ute på sjön. Då fåglarna inte är välkomna på dom offentliga toaletterna så har dom måst göra sin behov på badbryggorna. Säkert inte uppskattat av andra badgäster. Jag ser tydligt avgränsade strålar av sol som längre bort tränger igenom molntäcket på flera ställen. Det verkar lovande för den fortsatta turen.

Sjöns krassliga tillstånd syns strax under ytan vid badet. Så långt jag kan se blandas vattenytan av simmiga gröna stråk. Man ser också täta bladvassruggar på många ställen runt sjön. Men ska man tro det jag läst så är tillståndet mycket bättre nu än tidigare. Någon har parkerat sin gröna plastbåt i vassen och använt den som broms och ankare. Mycket effektivt då vassruggen säkert är 5 m bred. Nedanför den gula och mycket vackra Ensjöholmsgården ligger ett LSS-boende. Något jag inser först på andra sidan av tomten. Avviker från området med det snaraste. Öster om Ensjöholm är ett moras av pågående anläggning av villatomter. Enda byggnadsresten som minner om äldre dar är ett lusthus (eller liten dansbana) i ett mycket olustigt skick. Under huset finns en trädörr in till något som kanske har varit en kallkällare. Beundrar det vackra stjärnformade innertaket med sina gröna, flagnande balkar.

Ensjön som sommarparadis har en viss patina. Det finns mycket rostiga grindar och staketstolpar utan staket, flagnande verandor och halvsjunkna bryggor. Ett av den sjuka sjöns symptom? Men alla dom små fina badstränderna man hittar ser inbjudande ut. Här har det badats mycket. Nedanför Kaprifolvägen finns till och med en badbrygga för hundar.

I Åselstad är den arkitektoniska blandningen av hus rätt svindlande. Äldre flagnande fritidshus sida vid sida med tinnar och torn, japanska verandor, små Hollywood-liknande palats och Villa Villerkulla-hus. I sockerdricksträdet i Åselstad finns säkert också en flaska champagne undanstoppad.

I sluttningen utför Kaprifolvägen ser jag något märkligt. Ett djur studsar framåt på bakbenen med framtassarna vaggande utsträckta. Känner en reflex att sträcka ut en hand för att hälsa. 'Vi kallar honom Kängurun', säger Jörgen Malmgren om han och hans hustrus lilla skuttiga collie. Av alla möten jag hade kunnat hoppas på så var just detta möte det absolut bästa. Det visade sig att Jörgen under 2013 färdigställt '1943 - En liten skrift om Åselstad Villasamhälle under 70 år'. En 'nära' skrift om allt från fisket och sommarfesterna till Skogsknytte och Åselstadsvisan. Ett ovärderligt material för en som uppskattar sånt som ger livet vid en sjö just mera liv. Under en kort stund fick jag uppleva hur det var att vara Åselstadsbo över en kaffe på Malmgrens veranda, högt över Ensjöns vatten. Ett innerligt tack för kaffet och den efterföljande visningen av fornborgen Bardens berg.

Bardens berg, eller Utsiktsberget, måste trots sin ganska ringa höjd ha varit en perfekt plats för en fornborg. Man har utsikt i alla väderstreck och det är bara på norra sidan som det går att komma upp på berget. Nordvästra sidans murrester syns knappt från stigen till berget pga buskage, men väl nere i slänten finns en bred och lång remsa med dom typiska 5-6 dm-stora stenarna. Det borde röjas så att besökaren kan beundra murresterna. Om det stämmer som A. Nordén sa 1922 att Bardens Berg är en av Östergötlands mest välbevarade fornborgar så kan man tycka att platsen borde vårdas bättre. Nedanför den yttre muren står en ensam liten barnstol av trä. Säkert har barnens fantasi eggats av historier om dom gamla rövarna vid borgen. Tack vare att skogen är 'föryngrad' på västra sidan så kan man därifrån se hela Bardens Berg, från foten till toppen. En klart imponerande plats.

Kråkudden är också en bra utsiktsplats på östra sidan av Ensjön. Härifrån ser man alla delar av sjön.

Jag gör en avstickare upp mot det av RAÄ beskrivna hålvägssytemet söder om Sandviken. Hålvägar är forntida färdvägar för till fots vandrande folk och fä. Så pass mycket och under så lång tid att det bildades fördjupningar i marken. 11 hålvägar ska finnas vid platsen (objektid 12000000041420) men allt jag besviket hittar är en kraftigt röjd skog, foderautomat för vildsvin, en jaktstuga och skogsmaskinvägar som går kors och tvärs. Kanske ett vant öga kan se var hålvägarna fanns, men inte jag. Desto roligare blev det att stå och lyssna på spillkråkan som efter en stund fick svar. En lite klagande duett som spreds vida omkring i skogen.

2014-10-12 Mycket kort söndagssjötur idag. SMHI spår men vädret rår. 14-regnet hänger som ett antikt grytlock över Myrudden och Ensjön redan kl 9. Diset över horisonten får konturerna av trädtopparna att suddas ut. Ett sånt här väder får allt att smälta samman inför ögonen. En blöt brygga får nästan samma färg som sjöytan. Björkblad och bladvass går i samma ton. En mossig träsoffa får samma färg som algrenens löv som lutar sig sömnigt över bänken. Men nånting sticker ut ur bilden, ute på sjön, som en flytande liten parabolantenn. Plötsligt försvinner antennen under ytan. Obegripligt! Väntar en stund. Plötsligt dyker antennen upp 10 meter därifrån. Tar upp kameran och zoomar och strax innan jag får fokus försvinner den igen. Det är förstås en skäggdopping på fisketur vars lite buskiga huvud och raka hals ser ut som en antenn i regndiset. Regnet kommer och jag går tillbaks till bilen. Får fortsätta en annan dag.

2016-07-31 ÄNTLIGEN! Efter nästan två års billös paus i sjöspaningarna kom jag äntligen ut. Tack vare införskaffande av en ny sjöspaningsbil. Trots en förnämlig gps-koordinat till Myrudden som var sista stoppet 12 oktober 2014 så gjorde jag misstaget att åka på fel sida av sjön. Det var ju hur enkelt som helst egentligen. Bara att fortsätta Gamla ö-vägen söderut, förbi Kårtorps- och Öbonäs-avfarterna och svänga in vid Markgärdet. Annars en perfekt dag efter ett par riktigt heta veckor. Rätt ordentlig nordöstlig pålandsvind och halvmulet men ca 20 grader. Dom torra sommarveckorna hade gjort sig påminda på bruna gräsmattor och vasskärvar, som bugade sig djup i nordöstanviden. Går igenom ett skönt sensommarlugnt område mellan Myrudden och Markgärdet. För övrigt ett område jag avråder från att försöka gå strandvägen pga av strandnära tomter och bebyggelse. Med undantag för badet vid Markgärdets fritidshusområde.

I mina försök att nå strandlinjen närmar jag mig en tomtgräns och möter en man (försjunken i att äta upp sina kaviarsmörgås) som kommer gående mot mig. Han rycker till när jag säger 'Hallå där! Finns det nån möjlighet att nå strandlinjen här?'. Jag får fylla i varför jag vill dit och han verkar köpa det. Trots att sjöturister nog inte är så vanliga just här. Jag får veta lite om ödehusen i området. Och att det är 'Morotsodlarn' Lelles tomter. Vad jag förstår den störste jordbrukaren vid Markgärdet. Mannen avråder mig från att försöka med strandlinjen och att istället gå ner vid fritidshusområdet vid Markgärdet.

Som så många andra svenska fritidshusområden känns även detta som ett reservat för semestrande svenskar. En liten parkering utanför infarten med soptunnor, en karta över området och en anslagstavla med diverse lokal information. Som t ex när nästa linedance-afton går av stapeln. Passerar lite nyare och äldre fritidshus och en boulebana (som jag också gissar kommer att vara platsen för linedance-kvällen). Jag är i ett område där man säger 'Hej', till alla. Även till mötande bilister. Och till fyra personer vid boulebanan som lite nyfiket spanar mot mig när jag passerar. Undrar förstrött var 'Hej'-gränsen går. Helt klart utanför Markgärdet i alla fall.

Tar en avslutande fika nere vid det välskötta badet. Här finns en fin badbrygga, trä-stolar, -bord och -soffor. Och en stolt svenskt flaggvajande, faluröd omklädningsbyggnad med separata rum för 'Damer' och 'Herrar'. Ett motorljud närmar sig, vänder mig om och känner igen mannen på gräsklippartraktorn som en av dom vid boulebanan. Nu är det tydligen dags att klippa vid badet. Tar det som en signal att dagens sjötur är till ända och lommar sakta tillbaks till bilen.

2016-08-06 Fortsätter tidigt på morgonen från Markgärdet. Perfekt dag för långpromenad, halvmulet, ca 20 grader och 6 m/sek. Har hela dan på mig. Målet för dan är Lindsön för att se om det går att ta sig över till ön. Enligt kartan är det mycket nära fastland. Första etappmålet är de tre fornfynden från bronsåldern söder om Vernersborg. Vid västra änden av Markgärdet finns det en stig som man kan gå till Sjövik. Strandlinjen därefter är bara sly och sumpskog, men jag är tvungen att ta den vägen för att komma till fornfynden.

Att prompt försöka följa strandlinjen är ibland rätt strapatsrikt, men ofta lönar det sig då man ibland hittar helt inbäddade och bortglömda platser. Framförallt vid sjöar som Ensjön där tjocka och höga vassruggar är Törnrosaliknande sovplatser för gamla båtar, hus och bryggor. Baxar mig in genom ett tätt och ogästvänligt sly- och vassområde för Sjövik och hittar en upp- och nervänd mossig plastbåt. Bara några bokstäver syns i namnet på båten. Skrapar bort mossan och efter många års glömska avslöjas dess namn, 'Sjöhästen'. Båten ligger framför ett hus i ett bedrövligt skick. På dess lilla veranda och runt gaveln ligger mängder av rostiga kräftburar. Lyfter försiktigt av en fasthäktad fönsterlucka. Det ser ut som en bastu. Några tomma ölburkar på golvet gör att jag blir än säkrare på att man bastat här.

Som med många strandnära områden runt Ensjön så är man helt avstängd från strandlinjen pga av tät fritidsbebyggelse. Samma med Sjövik. Smyger in på en privat väg mellan två fritidshus. Ser en dam på andra sidan en häck och frågar om hon känner till gravfältet från bronsåldern. Men som så många gånger förrut så vet inte lokalbefolkningen att det finns fornminnen inpå knuten.

Möter hennes grannar och hon berättar snabbt mitt ärende. Men dom är lika ovetande men det är ok att klättra över deras elstaket (som tack och lov inte är påslaget) för att ta mig mot Vernersborg.

Vandrar runt bland fornminnesplatserna söder om Vernersborg utan större lycka. RAÄ:s granskning gjordes för 35 år sen och redan då var mycket övervuxet. Vid en av stensättningarna finns en stor gran (ca 1 m i diameter). Enligt RAÄ kan platsen tidigare ha odlats och man såg 1979 rester av stenkantsättning runt det öppna området.

Tar sikte mot Öbonäs fågelvägen. På min gps-karta ser det inte så farligt ut, bara 180 meter till Öbonäsvägen. Men det blev 160 meter genom tät vass. En machete hade varit praktiskt. Rev mig rätt ordentligt på vägen eftersom jag hade kortbyxor (lärt mig nu att det inte är bra i vassruggar).

Vid Öbonäs badplats möter jag en man med sina två hundar. Jag får veta att det tidigare ska ha funnits en spång mellan fastland och Lindsön. Han talar också om att det finns en bra strandnära stig mellan Öbonäs och Kårtorp. På stigen från Öbonäsbadet till Häradsviken hittar jag en stor ödetomt med stengrunder, grindstolpar i sten, stenmurar, en stor hög med taktegel och ett enda hus. Alla fönster är igensatta med träskivor. Inget på min karta talar om vad området heter. Vad är det för plats? Det måste ha varit en stor äga tidigare. Men varför så övergiven? Jag har tur och möter 'Calle' vid Häradsviksbadet. Han spanar in mig på håll, sittande i en liten grön Avant minitraktor med skopa. Ny sand ska läggas ut vid badet. Det visar sig att han bott i området hela sitt 70-åriga liv och han minns damen i hans tonår som bodde ensam i ett hus vid området jag just sett. Ett hus som brann upp på 1957-58. Han berättar att hon levde helt ensam i huset i 20 år och att det fanns en sorglig historia om olycklig kärlek bakom hennes öde. Han berättar att området ägdes av familjen Billsten. Familjen Billsten, visade det sig, var grundarna till Svenska Marmelad AB och Svea Choklad. Thure Billsten startade företaget 1897 och sonen Baltzar Billsten tog över 1926. Man tillverkade i första hand marmeladkonfektyr. Fram till slutet av 1920-talet gick företaget bra men pga av importproblem av råvaror och en åldrad maskinpark under 1930- och 1940-talen så såldes företaget till ICA 1950. Baltzar dog 1951 i Kvillinge. Han var gift med Stina Ellen Maria Wessberg som dog 1945. Var det hon som bodde i huset som brann ner? Lyckas inte hitta mer information om detta på nätet. Kanske microfilmade NT från 1945+ kan ge mera info.

Går den bryggrika vägen söder om Kårtorp och kommer som planerat till udden som ligger närmast Lindsön. Hela området utanför udden är täckt med tjock bladvass. Kollar på gps-kartan och väljer den plats som ser ut att vara närmast ön. Boxar mig igenom cirka 10 m vass och kommer fram till vattnet och ser Lindsön hägra bara 3-4 m bort. Hänger skorna runt halsen och tar av mig strumporna. Sätter mig på en sten och sträcker ut fötterna i vattnet så långt jag kan. Men allt jag känner är lika vassa och ojämna stenar. Fegar ur och väljer att avbryta. Kommer gärna tillbaks bättre förberedd. Alla små öar och holmar i sjöar lockar av nån anledning.

Vänder tillbaks vid 15-tiden och väl tillbaks vid bilen visar gps:en att jag gått 18 km. Och det känns. Även idag dan efter. Lite repig och med en öm fotknöl. Nu har jag en lagom kvällstur kvar för att avsluta min tur runt Ensjön. Nästa mål blir Kårtorps gård.

2016-08-11 Åker till Kårtorps gård på Önskehemsvägen. Den senaste inventeringen av RAÄ gjordes 1979. Gården beskrivs 'Herrgårdsanläggning, bestående av manbyggnad och 2 flyglar. Manbyggnaden är av timmer i 2 1/2 plan under sadeltak av tegel. Reveterad vit. Flyglarna är av trä med liggande panel. Revetering (om jag förstått det rätt) var något man troligtvis började med på 1700-talet. Gamla herr- och borgargårdar fick spritputsade fasader. M.a.o. kalk och cement som ger en grovkornig yta. Ofta i vitt. Det fanns två skäl till det, dels för det estetiska då stenhusens status var högre vid den tiden och dels av ekonomiska skäl. Uppvärmning, isolering och brandskydd fungerade mycket bättre i reveterade hus. Gården med dess flyglar är i ett fenomenalt bra skick, som en vit bröllopsbakelse i flera våningar och visste jag inte bättre så skulle jag tro att det var stenhus. Jag får ett mejl den 28/8-2016 där Christian upplyser mig om att de gamla flyglarna revs av den förre ägaren. De nuvarande är byggda runt 1990. Smyger runt lite på grusgången och fotograferar, försöker se om det sitter någon patron, baron eller greve bakom nåt fönster, redo att skrämma bort främlingar med sin musköt.

Irrar sen runt ett tag på vägar som bara leder till ingenting denna sena och soliga eftermiddag i augusti. Letar p-plats i Kårtorp, så nära sjön som möjligt.

Stannar bilen vid ett par brevlådor på Tofsmesvägen och går för att ringa på i närmaste hus. En kvinna förekommer mig och öppnar. Frågar om jag får låna en skvätt av hennes p-plats. 'Ja, men bara idag', svarar hon. 'Självklart, jag ska bara ta en tur bort till Åselstad och tillbaka.'

Här vid änden av Kårtorp finns ett stort sädesfält och på det en traktorväg som leder rakt mot skogen och alla fina stigar väster om Nyalund. Här är Vrinneviskogens ena ände. Här i viken, som snörps av av Rocknäset, är det vassrikaste området runt Ensjön. Inte så förvånande när jag ser på kartan en vattenförbindelse som i sin förlängning leder ända upp till Gamla Ö-vägen. På kartan ser man var vassområdet tar slut. Där gör en hög brant (ca 50 m.ö.h) stopp för vassens utbredning. Fin utsikt över viken med all vass. Hittar med stor tacksamhet en stig att följa efter vattnet ända fram till Rocknäset. Där tar den strandnära promenaden slut pga av tomt vid tomt som gör det omöjligt att ta sig ner utan att gå på privat mark. Typiskt för Ensjön och äldre fritidshusbebyggda tomter vid sjöar. Men Ensjön har nåt sorts rekord i privattomter nära vattnet. Nåt som irriterar en sjödetektiv som mig.

Jag får ett perfekt avslut vid Grönviksbadet på min 2-åriga runda runt Ensjön. Badet och dom få torsdagsbesökarna badar i kvällssol. Några yngre änder simmar mot strandkanten nära mig. En ensam man på bänken bredvid mig knaprar meditativt på sina nötter och håller koll på sina barn som står ute på en brygga och fiskar. En krusig fiskelina ligger utlagd från bryggan. En pojke står djupt försjunken i problemet med den trassliga linan. Hela dagens trasiga himlar har läkt sig själv och jag vill bara sitta kvar, för evigt.

Bilder

 Djupkarta från SMHI. För Ensjön. Klicka för att hämta jpg-fil.

Djupkarta från SMHI. För Ensjön. Licensierat under CC BY 2.0. Klicka på ikonen för att hämta jpg-fil.


Panorama över Ensjön.

Panorama över Ensjön.


Vy från Grönviksbadet.

Vy från Grönviksbadet.


Vassparkering.

Vassparkering.


Badplats söder om Ensjöholm.

Badplats söder om Ensjöholm.


Lusthus söder om Ensjöholm.

Lusthus söder om Ensjöholm.


Murrester från Stensbergs fornborg ovanför Grönviksbadet.

Murrester från Stensbergs fornborg ovanför Grönviksbadet.


Längtar man ut om man är en dalmatinerhund av tyg? Ser så ut.

Längtar man ut om man är en dalmatinerhund av tyg? Ser så ut.


Mellanlandning.

Mellanlandning.


Åselstadsviken.

Åselstadsviken.


Möte på Kattfotsvägen.

Möte på Kattfotsvägen.


Vy från Bardens Berg eller 'Utsiktsberget'.

Vy från Bardens Berg eller 'Utsiktsberget'.


Murrester vid Bardens Berg.

Murrester vid Bardens Berg.


Rövaren Hals-Jan illustrerad i '1943 En liten skrift om Åselstad Villasamhälle under 70 år'.

Rövaren Hals-Jan illustrerad i '1943 En liten skrift om Åselstad Villasamhälle under 70 år'.


Av någon okänd anledning bearbetad sten.

Av någon okänd anledning bearbetad sten.


Myrudden strax innan regnet börjar falla.

Myrudden strax innan regnet börjar falla.


Mellanlandning.

Mellanlandning.


Den nya Sjödetektivbilen.

Den nya Sjödetektivbilen.


Kärleksört (Hylotephium). Vanlig vid ödetomter (Tack Susanne).

Kärleksört (Hylotephium). Vanlig vid ödetomter (Tack Susanne).


Tavla i uthus vid ödetomt på Markgärdet. Var detta det ursprungliga torpet på platsen?.

Tavla i uthus vid ödetomt på Markgärdet. Var detta det ursprungliga torpet på platsen?.


Vacker men övergiven grind vid ödetomt på Markgärdet.

Vacker men övergiven grind vid ödetomt på Markgärdet.


Badplatsen på Markgärdet.

Badplatsen på Markgärdet.


Konstnärlig version av badet på Markgärdet.

Konstnärlig version av badet på Markgärdet.


Snart dags för linedance på Markgärdet.

Snart dags för linedance på Markgärdet.


Utsikt från Sjövik mot Åselstad och Kartorp.

Utsikt från Sjövik mot Åselstad och Kartorp.


Foto från Ensjön

Foto från Ensjön


Vackert torp i Sjövik.

Vackert torp i Sjövik.


Foto från Ensjön

Foto från Ensjön


Sen många år övergiven bas för kräftfiske. Båten heter 'Sjöhästen'.

Sen många år övergiven bas för kräftfiske. Båten heter 'Sjöhästen'.


En av Ensjöns många vassruggar.

En av Ensjöns många vassruggar.


Fjädertvättinrättning.

Fjädertvättinrättning.


Torsön.

Torsön.


Calle fixar sanden vid Häradsviken i sin Avant.

Calle fixar sanden vid Häradsviken i sin Avant.


Uppfart mot Billstens f.d. äga. Nu kommunalt.

Uppfart mot Billstens f.d. äga. Nu kommunalt.


Landstigningsförsök på Lindsön.

Landstigningsförsök på Lindsön.


Kårtorps gård

Kårtorps gård


Foto från Ensjön

Foto från Ensjön


 Den vassigaste viken i nordöst.

Den vassigaste viken i nordöst.


Foto från Ensjön

Foto från Ensjön


Foto från Ensjön

Foto från Ensjön


 Slumriga andungar vid Grönviksbadet.

Slumriga andungar vid Grönviksbadet.


Källor

1943 En liten skrift om Åselstad Villasamhälle under 70 år, sammanställd av Jörgen Malmgren, under 2013

Carl-Henrik Rybardt (boende vis Ensjön sedan 70 år)

Christian Karlsson (angående flyglarna på Kårtorps gård)

Ensjön - Borgs, Sankt Johannes och Tingstads socknar - RAPPORT UV ÖST 2001:7, Pia Nilsson, 2001

Naturvärdesinventering av 75 sjöar i Norrköpings kommun, Jonas Edlund, 1996

Sagor och sägner i Bråbygden, H. Nordén, 1922.

Riksantikvarieämbetets Fornsök http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html

Vattenplan för Ensjön, Ebba af Petersens, Rickard Olofsson, Jonas Andersson och Sten-Åke Carlsson, 2009

http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/willy-kampar-for-ensjon-den-overgodda-sjon-6331368.aspx


SIDAN UPPDATERAD: 20190902